CWI
Offensiv 679-80 (051222)
Tillbaka till ettan

”Irish Ferries – moderna pirater”
CWI på Irland i strid mot lönedumpning och avregleringar

– Detta år kan delas i två. Den första halvan handlade om kampen för Gama-arbetarnas rättigheter, den andra har handlat om kampen mot lönedumpning på Irish Ferries, berättar Joe Higgins, parlamentsledamot för det irländska Socialist Party (CWI), för Offensiv och fortsätter:

– Att dessa två strider fått ett sådant genomslag är delvis en följd av Socialist Partys arbete.
Joe Higgins kom direkt från den jättestora demonstrationen i Dublin den 9 december, som anordnats till stöd för arbetarna på Irish Ferries, till CWI:s styrelsemöte. Demonstrationen i Dublin tillsammans med liknande demonstrationer samma dag på andra orter samlade drygt 100 000 – de största arbetardemonstrationerna i Irland sedan början av 1970-talet.
Under våren speglade Offensiv i flera artiklar den kamp som de turkiska byggnadsarbetarna i Dublin bedrev tillsammans med Socialist Party mot Gama (Turkiets största byggbolag).

Historisk kamp mot Gama
Gama betalade sina arbetare inte mer än två till tre euro i timmen (19-28 kronor i timmen) och arbetstiden var ibland uppemot 80 timmar i veckan.
Gama påstod att de betalade sina outbildade arbetare 12,96 euro (123 kronor) i timmen. Istället fick de ut bara en liten del av den summan. Skillnaden mellan vad som skulle ha betalats ut i form av lön och övertidsersättning och vad arbetarna verkligen fick i lön lade företaget beslag på och satte in på hemliga konton i Nederländerna. Det rörde sig om flera hundra tusen kronor per arbetare.
Den första att slå larm om Gamas brutala exploatering var Mick Murphy, ledamot för Socialist Party i Dublins fullmäktige. Joe Higgins såg till att frågan om Gama-arbetarnas svåra situation restes i Dail (Irlands parlament) och kom ut till pressen. Joes arbete till stöd för Gama-arbetarna visade varför en del journalister kallar honom den ”officiella oppositionen” i Dail.
Gama-arbetarna vann till sist en seger och fick ut det mesta av de pengar som företaget bestulit dem på. Sju arbetare från Gama gick med i Socialist Party.
– Kampen på Irish Ferries kan på sitt sätt beskrivas som en fortsättning på Gama-arbetarnas strid mot lönedumpning och för rättvisa. Det verkliga startskottet för kampen på Irish Ferries gick när ägarna meddelade att 543 anställda skulle avskedas. Istället skulle man ta in lågavlönad arbetskraft från de baltiska staterna, som skulle få slava för 3,68 euro i timmen (drygt 43 kronor), förklarar Joe Higgins.

”Pinkertons”
– I slutet av november försökte inhyrda säkerhetsvakter ta över två av bolagets färjor, de två färjor som trafikerar Irland-Storbritannien. Säkerhetsvakternas militäriska och hotfulla agerande – jag kallar dem för ’Pinkertons’ efter det amerikanska vaktbolag som är ökända för sin långa historia av att användas mot kämpande arbetare och strejkvakter – fick en del av befälen att barrikadera sig.
– De anställda tog helt över fartygen, som svar på denna provokation. De två färjorna låg sedan i hamn samtidigt som Irish Ferries övriga färjor blev kvar i Irland, eftersom hamnarbetarna inte ville ha något att göra med detta bolag.
– Vad som försvårat kampen på Irish Ferries är dock att bara ett av facken, SIPTU, sade nej till ledningens krav på avsked av 54 av de anställda.
– I Dail betecknade jag Irish Ferries som EU-nyliberalismens brutala ansikte och förklarade att vad det handlar om är en jakt mot de sämsta villkoren [a race to bottom] samt avslöjade regeringens hyckleri i frågan.
– Regeringen beklagade vad som hände på Irish Ferries, men sade att man inget kunde göra. Vad regeringen och den fackliga ledningen egentligen var mest rädd för var att Irish Ferries välavlönade direktörer undergrävde möjligheterna för ett nytt socialt kontrakt mellan stat, arbetsgivare och fack. Motvilligt tvingades fackledningen utlysa en protestdag den 9 december.

Massdemonstrationer
– För många arbetare var den 9 december en halvdags strejk, demonstrationerna började vid lunchtid.
– Kampen mot lönedumpning har ett brett stöd. Jag har inte träffat en enda arbetare som är emot att arbetare från andra länder kommer till Irland för att jobba. Vad kampen gäller är att de ska ha samma villkor och lön som andra arbetare, och inte utnyttjas som slavarbetare i syfte att pressa ner alla arbetares löner, avslutar Joe Higgins.

Per Olsson

Uppgörelse på Irish Ferries
IRLAND Veckan innan jul slöts en uppgörelse mellan SIPTU, det fack som organiserar de arbetare på Irish Ferries som har ockuperat färjorna.
Enligt SIPTU ska uppgörelsen garantera alla anställda, även de som hyrs in från exempelvis de baltiska staterna, den minimilön som gäller på Irland, det vill säga 7,65 euro i timmen (72 kronor). SIPTU hävdar vidare att avtalet garanterar arbetarna ett minimum av rättsskydd, oavsett var fartygen registreras.
Avtalet godkändes efter en medlemsomröstning.
Avtalet förhindrar inte att de båda färjor som trafikerar Irland–Storbritannien ”flaggas ut”, vilket redan har hänt med de färjor som trafikerar Irland-Frankrike.

Tillbaka till sidans topp