|
Kina: ”Värre än
chockterapi”
Rapport om Kina och globaliseringen
Enligt vissa forskare i Kina har effekterna av det härskande ”kommunist”-partiets
reformer i vissa fall varit värre än den så kallade ”chockterapi” som
IMF och Världsbanken påtvingade Östeuropa och f d Sovjetunionen
på 1990-talet.
Detta – som backas upp av kraftig dokumentär forskning – hävdades
av författaren och vetenskapsmannen Dale Wen på ett proppfullt
offentligt möte i Hongkong den 15 december.
”Kinas fattigdomsminskningsuppgifter är i hög grad överdrivna”,
förklarade Dale Wen, vid lanseringen av sin nya rapport om Kina
och globaliseringen. ”Före reformerna (perioden med Maos byråkratiserade
toppstyrda planerade ekonomi) var hälsovård, utbildning och
annan social service inte inkluderat i BNP-siffror. Så, ja, idag
har folk mer pengar, men aldrig tidigare har så många saknat
tillgång till vård och skola.”
Fattigdomsminskning?
Påståendena om global fattigdomsreducering från kapitalistiska
organ som Världsbanken och WTO baseras till stor del på de
påstådda förbättringarna i Kina under de senaste
två årtiondena. Skulle den kinesiska statistiken ifrågasättas,
då skulle framgången med att reducera fattigdomen som trumpetats
ut av dessa organ avslöjas som vilda överdrifter, om inte som
fullkomlig förfalskning.
För att backa upp sina påståenden har författaren
sammanställt ett berg av officiell statistik. Till exempel avslutade
under 1970-talet 70 procent av barnen på landsbygden (där
två tredjedelar av befolkningen bor) gymnasiet. Vid slutet av 1990-talet
hade siffran plötsligt sjunkit till bara tio procent. Utbildning
befinner sig i ett tillstånd av kollaps på landsbygden. Tidigare
avgiftsfria tjänster tas det numera betalt för med så orimliga
priser att de är utom räckhåll för många bondefamiljer.
Tonåringar på landsbygden tvingas in till städernas
industriella slavarméer.
Väl känt är att dessa inflyttande arbetare ofta tvingas
slava sju dagar i veckan och tolv timmar om dagen, för förskräckligt
låga löner. ”Det finns även kvoter för toalettbesök:
tjugo besök tillåtna per månad, högst 100 minuter
per månad, eller att arbetaren bötfälls”, förklarade
hon.
Privilegier
Utländska företag åtnjuter stora privilegier i Kina,
genom skatteavdrag och en massa andra incitament. Enligt Wen innebär
detta att den egentliga skattesatsen är två till tre gånger
högre för Kinas statsägda företag (SOE) än för
privatägda eller utlandsägda företag.
I ett fall hon citerade beskattades ett SOE med 86 procent av sitt driftsöverskott. ”Hur
skulle Microsoft prestera om det taxerades till en sådan grad?” utropade
hon.
Dessa argument raserar myten, utvecklad av vissa ”vänster”-supportrar
till den kinesiska ”modellen”, om att Kinas statssektor utövar
en hård kontroll över utländskt och privat kapital.
Det kanske mest chockerande särdraget i det kapitalistiska återställandet
i Kina är effekten på hälsovården. 1978 framhöll
Världshälsoorganisationen WHO i sin rapport ”Hälsa
för alla” Kinas hälsovård som en modell för övriga
världen. Men de så kallade reformerna har inneburit ett skifte
från ett av de bästa vårdsystemen till ett av de värsta
(fjärde från slutet i en jämförelse av 191 länder
i WHO:s rapport för år 2005).
Chockerande sjukvård
”Kina har blivit ledande i sjukvårdsprivatisering”, berättade
Wen för mötet. Till exempel är genomsnittslivslängden
nu 78 år – och närmar sig nivån i utvecklade länder – men
bland den 800 miljoner personer starka bondeklassen är siffran 66 år – tolv år
lägre! Detta är lägre än det nationella genomsnittet
för 30 år sedan.
Wen presenterar två huvudförklaringar till hur detta kolossala
skifte av rikedom och makt från de fattiga till de rika har uppnåtts
i Kina. Den första, säger hon, är det sociala kapital
som byggdes upp av Maoregimen, när Kina hade en ”stark jämlikhetspolitik”.
Den andra är att skiftet har genomförts i förklädnad – under
den missledande titeln ”socialism med kinesiska kännetecken” – vilket,
argumenterar hon, väldigt få personer insåg skulle sluta
i dagens nyliberalism. ”Detta var troligen inte Deng Xiaopings
avsikt”.
”Före 1992 gällde en annan modell – Sydkoreas och den
asiatiska tigerns”, förklarar hon. Den kinesiska regeringen
kontrollerade utländskt kapital och den privata sektorn var reglerad.
Men detta har förändrats, påpekar hon, sedan 1992 och
vänts till en radikal ”reform”. Enligt vissa av Pekings ”nyvänster”-intellektuella,
har vissa aspekter av ”reform”-processen (d v s kapitalistisk
kontrarevolution) efter 1992 varit ”mer radikal än till
och med chockterapi”.
Effekterna av återgången till kapitalismen har känts
av mest allvarligt bland kvinnorna. Upplösningen av Maos jordkommuner
resulterade i att männen fick kontrakten för jordbrukslanden,
vilket, med Wens ord, resulterade i ”återställandet
av det patriarkala systemet”.
”Detta var en stor motgång för kvinnor. Det är ingen tillfällighet
att unga kvinnor är de första att lämna byn, det finns
ingen framtid för dem. Även om det inte fanns lika lön
i praktiken [under Maoeran], har det snarare än att förbättras
gått i motsatt riktning sedan dess. Det finns sex miljoner prostituerade
i Kina, enligt regeringens statistik.”
Miljontals prostituerade
Kvinnliga arbetare har varit de värst drabbade av den kapitalistiska
nedbantningen av den statliga sektorn. Dubbelt så många kvinnor
som män har förlorat sina jobb. Totalt sett sjönk sysselsättningen
i SOE:erna ifrån 110 miljoner 1995 till 66 miljoner 2002.
Dale Wens 48-sidiga rapport är ett måste för alla som
vill förstå vad som verkligen händer i Kina. Författarens
far var en av Kinas pionjärer inom raketforskningen – ett
faktum som understryker den politiska jäsningen inom dagens kinesiska
samhälle, till och med bland ett viktigt skikt av intellektuella.
Detta betyder inte att man kan säga att rapporten erbjuder några
klara svar på vart man ska gå härifrån. Författaren
talar om behovet av en ”ny modell” utan att ytterligare utveckla
detta påstående.
Men för de som slåss för demokratiska rättigheter
och oberoende fackföreningar i Kina, och som slåss för
socialism i hela världen, är hennes rapport ett förödande
vapen.
För att beställa Dale Wens rapport ”China Copes with
Globalization”, gå till www.ifg.org
Laurence Coates
Tillbaka till sidans topp
|