Vad är det vi äter?
Säker mat kräver demokratisk kontroll och ekologiska jordbruk

Vår moderna livsmedelskedja är komplicerad och svåröverskådlig. Dagens jordbruk fungerar som omvandlingsstationer där insatsvaror – energi, kemikalier och foder – från hela världen omvandlas till matråvaror och sedan går in i en okontrollerbar och lång förädlingskedja innan vi till sist äter maten. Men går maten att lita på?

Larmen om maten har varit många: BSE, dioxin, bekämpningsmedel i så kallat ”ekologiskt” foder i Tyskland, illegala hormoninjektioner och medicinrester för att nämna några.
Oftast handlar det om slarv i fodertillförseln eller än värre, medvetet felaktig fodertillförsel. Så är det även med det stora salmonellautbrottet som har härjat i mellan-Sverige.
Helt klart behövs det en rejäl storstädning i foderfabrikerna och i hela matkedjan. Problemen handlar dock inte främst om ”slarv” utan om den vinstpress som styr tillverkningen av maten.
Efter nyår finns inte längre någon garanti för att svenskt kött är GMO-fritt, det vill säga fritt från genmodifikation. Bakom Scanmärket kan det då dölja sig genmodifierad soja som djuren fått i sig via fodret. Inga varningstexter kommer att finnas på köttpaketen. Och inte blir köttet billigare.

”Rysk roulette”
EU var farligt nära att godkänna att den genmanipulerade majsen, Mon 683, skulle få säljas i EU. Detta stoppades i sista stund när den brittiske forskaren Arpad Pusztai gjorde horribla upptäckter när majsen provsmakades av försöksdjur.
”Det kan inte vara någon slump”, skrev han, ”att viktiga organ och blodsammansättningen hos genmajsuppfödda råttor visar på omfattande förändringar, jämfört med dem som ätit vanlig majs”.
Undersökningar visar att om man ger råttor majsen orsakar det bland annat skador på lever, njurar, vita och röda blodkroppar och skadliga mängder blodsocker.
Miljöorganisationerna har emellertid inte fått tillgång till de cirka 1 000 sidorna hemligstämplat materialet. Jordbruksverkets bedömning var att företagen skulle kunna lida ekonomisk skada vid ett utlämnande av detaljerade uppgifter.
– Jordbruksverkets förslag för odling av genmodifierade grödor innebär rysk roulette för bönderna, anser Jan Eksvärd, miljöchef hos Lantbrukarnas riksförbund.

GMO-tvångströjan
Samtidigt börjar storföretagen pumpa in stora pengar i kampanjer med syfte att framställa genmaten som ofarlig. Att handla ekologisk mat utmålas å andra sidan som ”strunt”.
Är det ”strunt” med gifter i maten? Besprutningsmedel i våra vattentäkter? Eller att plantagearbetare i Latinamerika får cancer och missbildade barn? Är det ”struntsaker” att antibiotikaresistenta bakterier sprids via dopade köttdjur som drivits med antibiotikautblandat foder? Ett ”Nej” känns logiskt för vanliga människor – men inom kapitalismen finns inget utrymme för logik.
Agrokemiföretagens inflytande växer i takt med profitjakten för att tillgodose kapitalisternas krav på större avkastning. Grödor modifieras och blir beroende av företagens egna kemikalier. Om inte bönderna tillsätter företagets kemikalier blir utsädet sterilt. På så sätt utgör gentekniken en design för ökad kontroll för kapitalisterna över miljontals småbönder världen över.

Förgiftade jordar
Riskerna med att ogräs eller andra arter ”smittas” med de förändrade generna är inte bara stora utan också ett pågående faktum.
Vem som helst inser att det förr eller senare landar genmodifierad potatis i Kravpåsen, och att egenskaper från genmodifierad potatis kommer att överföras till den ekologiska potatisen.
Ett av syftena med genmanipulering av växter är att de ska bli resistenta mot bekämpningsmedel som ska utrota ogräs, men om denna resistens överförs till ogräsen har den ekologiska balansen rubbats på ett kanske mycket allvarligt sätt. Det kan leda till både att odlingskapaciteten långsiktigt raseras och att naturliga arter trängs undan. Om genmanipulerade organismer en gång har släppts lösa i naturen kan de inte kallas tillbaka.
Storföretagens sätt att bedriva jordbruk – intensivjordbruk – är en naturlig följd av kapitalismens monopolisering. Vinstpressen tvingar bönder att bortse från vad en jordareal klarar av, vilket har inneburit att nära en tredjedel av jordens åkerarealer är obrukbara, just på grund av de giftiga läckagen, konstgödslingen och att jorden inte tillåts ligga i träda.
Den omfattande användningen av konstgödsel och den ensidiga stråsädesodlingen innebär enorma kväveläckage och försurning av jorden. Som ett resultat minskar jordens naturliga mullhalt och mikrolivets förmåga att förse växterna med näring försämras. Rester av de kemiska bekämpningsmedlen finns kvar i maten och i jorden och förs vidare ut i både vattendrag och grundvatten.

Superrationaliseringen
Odling med konstgödsel förutsätter gruvbrytning av det ändliga grundämnet fosfor för att försörja åkermarken på växtnäring. Med dagens jordbruksmetoder kommer mänskligheten att hamna i en mycket allvarlig kris den dag fosforfyndigheterna så småningom tar slut. Tungmetallen kadmium ”får vi på köpet” vid fosforbrytningen och den tas sedan upp av grödorna.
Alltför höga doser kan leda till ökad risk för njursten och benskörhet. Dessutom krävs det en större mängd energi i de industriella processer som på konstgjord väg fixerar växtnäringsämnet kväve ur luften till konstgödseln.
Under WTO:s piska har världens jordbruk superrationaliserats med förödande effekter. Länder går ifrån att vara nästan självförsörjande på viktiga jordbruksprodukter till att bli komplett utelämnade till och i praktiken vara beroende av en enda exportprodukt. I Brasilien har t ex rapsen tagit över landskapen och tränger allt mer undan andra grödor.
År 2020 kommer Indonesien, Kina, Bangladesh, Filippinerna, Pakistan, Laos och Afghanistan att vara helt beroende av spannmålsimport, enligt IMF:s prognos.
Rationaliseringen sker på alla nivåer: globalt genom handelsavtal där länder och regioner blir maximiexportörer av allt mer begränsade produktsortiment, och lokalt där odling och djurhållning separeras och koncentreras. Separeringen innebär att det naturliga kretsloppet bryts och måste ersättas med besprutning och konstgödning. Koncentrationen innebär allt större enheter med djur, färre slakterier och längre transporter av djur och spannmål.

Planerad ekonomi
Hela utvecklingen är i längden oförenlig med ett hållbart jordbruk och en hälsoriktig matproduktion. Istället för att använda konstgödsel kan kretsloppet slutas genom naturlig gödsel från djuren på samma gård och att fler växter som kan binda ner kväve från luften odlas.
I stället för kemiska bekämpningsmedel använder flera ekologiska odlare olika växtföljder, ogräsharvning, radhackning och andra naturliga metoder för att komma tillrätta med ogräs, svampangrepp och skadeinsekter.
Om marknadens makt bröts skulle produktionen kunna decentraliseras inom ramen för en planerad ekonomi och anpassas efter behoven lokalt och efter vad naturen tål genom ekologiskt odlande.

Mattias Bernhardsson

Tillbaka till sidans topp