|
Dags för
ett nytt arbetarparti
En viktig del av CWI:s styrelsemöte i början av december
handlade om kampen för ett nytt arbetarparti – inte
bara i Brasilien med PSOL och i Tyskland med WASG, utan också i
England och Wales.
Offensiv har talat med Hannah Sell i ledningen för Socialist Party,
som under höstens välbesökta Socialism 2005-dagar (där
8-900 deltog) var med och lanserade ett nytt initiativ under namnet Campaign
for a New Workers’ Party, som kan bli historiskt.
Förhoppningen är att redan i mars nästa år kunna
samla till en tillräckligt bred konferens kring frågan för
att initiativet ska lyfta, även om flertalet fackföreningsledningar ännu
inte är beredda att bryta med det New Labour som präglats av
Tony Blair.
Hannah Sell pekar på Neil Kinnocks attack i mitten av 1980-talet
mot den av Militant (idag Socialist Party) ledda Liverpool City Council
som upptakten till Labours totala urartning som ett politiskt instrument
för arbetare.
Labours totala urartning
–
Men inget vi har kunnat säga har avslöjat Labour så katastrofalt
som då en 83 år gammal Labourmedlem, som försökte
protestera mot Jack Straws utrikespolitik, handgripligen bars ut från
höstens Labourkonferens utan att någon ingrep för att
stoppa det. Vanliga arbetare har reagerat på beskeden från
Labourkonferensen med avsky.
En del gamla Labourmedlemmar och fackligt aktiva hoppas mot allt förnuft
att det ”gamla Labour” ska kunna återskapas när
Blair avgår till förmån för sin kronprins, finansministern
Gordon Brown.
99 procent av de fackliga deltagarna på Labourkonferensen röstade
i spåren på de Gate Gourmet-anställdas förlorade
kamp på Heathrow, där den antifackliga lagstiftning som infördes
på 1980-talet av Thatcher hindrade fackliga solidaritetsåtgärder,
att denna rätt skulle återinföras. De fick också en
knapp majoritet för detta.
Labours ledning gjorde dock fullständigt klart att den skulle strunta
i konferensens beslut och fullfölja Thatchers antifackliga politik.
–
Brown gjorde helt klart att det inte blir någon vänstervridning
av Labour under hans ledning. När det gäller attackerna på pensionerna
står han till höger om Blair. Brown har till och med anammat
Thatchers gamla paroll om en ”aktie- och fastighetsägardemokrati”,
säger Hannah Sell.
På Labours dagordning står sämre pensioner för
offentligt anställda och omfattande privatiseringar och nedskärningar
i sjukvården.
Mot opinionen bland lärarfack och studerande vill regeringen också låta ”akademier”,
styrda av kommersiella sponsorer, trossamfund och pedagogiska riktningar,
driva gymnasieskolor.
–
Därmed öppnas också dörren för alla sorters
vridna pedagoger och religiösa extremister, som t ex vägrar
att undervisa om evolutionen.
Socialist Partys kampanj för ett nytt arbetarparti uppmuntras av
att det brittiska järnvägsfacket RMT, som för några år
sedan uteslöts ur Labour för att ha stött Scottish Socialist
Party i Skottland, i januari arrangerar en kort konferens för att
diskutera krisen för arbetarnas politiska representation. Där är
både Labourvänsterns gamla ikon Tony Benn, talare från
det skotska SSP och de gröna inbjudna, liksom Dave Nellist från
Socialist Party. I en resolution som antogs på RMT:s årskonferens
beskrivs Labour som ”partiet för privatiseringar och nyliberalism,
stöd till den högerextrema Bushadministrationens imperialistiska
krig, attacker på medborgerliga och fackliga rättigheter och
friheter”.
Flera mindre lyckade vänsterinitiativ till nya partier har tagits
i Storbritannien på senare år, som den gamle gruvarbetarledaren
Scargills SLP, vänstersamarbetet i Socialist Alliance och senast
det av Socialist Workers’ Party och Irakkrigskritikern Galloway
ledda Respect, som framförallt försökt basera sig på muslimska
invandrargrupper.
Inget färdigt recept
Hannah Sell betonar att det vore fel att redan nu ha alltför färdiga
förslag på hur ett nytt arbetarparti eller ens en förberedande
förparti-allians ska se ut.
–
Vi är flexibla när det gäller organisation och program.
Ett nytt arbetarparti måste vara öppet, demokratiskt och välkomnande
för alla riktningar som vill vara med. Det måste bli ett sorts
enhetsfrontsarbete enligt federala linjer, ungefär som när
Labourpartiet bildades för över 100 år sedan.
Hon tror inte att partiet kommer att få en omedelbar massanslutning.
–
Det tog Labour 20 år att lyfta, med Independent Labour Party som
en föregångare, innan de fackliga organisationerna anslöt
sig i protest mot den dåvarande regeringens fackföreningsfientliga
politik.
CWI har ett ansvar
Hannah Sell betonar att Socialist Party i dag har ett särskilt ansvar
att försöka få bollen i rullning, då partiet kraftigt
stärkt sitt inflytande inom den fackliga vänstern.
–
Vi har i dag 23 medlemmar med uppdrag i olika fackförbundsstyrelser
och goda förbindelser med många lokala aktivister både
i fack och bostadsområden.
Till den konferens som kampanjen planerar i mars har också tre
generalsekreterare i vänsterstyrda fackförbund inbjudits, som
Mark Sawotka från de statsanställda i PCS, Bob Crow från
järnvägsfacket RMT och Matt Wrack från brandmannafacket
FBU.
–
Genombrotten för WASG i Tyskland och PSOL i Brasilien visar vad
som går att åstadkomma. Men även om kampanjen inte får
ett massivt genomslag är det en framgång för framtiden
om vi kan plantera idén om nödvändigheten av ett nytt
arbetarparti, som bryter med de stora kapitalistiska partierna, bekämpar
nyliberalismen och kämpar för ett socialistiskt alternativ.
Arne Johansson
Tillbaka till sidans topp
|