CWI
Offensiv 679-80 (051222)
Tillbaka till ettan

Dags för ett nytt arbetarparti

En viktig del av CWI:s styrelsemöte i början av december handlade om kampen för ett nytt arbetarparti – inte bara i Brasilien med PSOL och i Tyskland med WASG, utan också i England och Wales.
Offensiv har talat med Hannah Sell i ledningen för Socialist Party, som under höstens välbesökta Socialism 2005-dagar (där 8-900 deltog) var med och lanserade ett nytt initiativ under namnet Campaign for a New Workers’ Party, som kan bli historiskt.

Förhoppningen är att redan i mars nästa år kunna samla till en tillräckligt bred konferens kring frågan för att initiativet ska lyfta, även om flertalet fackföreningsledningar ännu inte är beredda att bryta med det New Labour som präglats av Tony Blair.
Hannah Sell pekar på Neil Kinnocks attack i mitten av 1980-talet mot den av Militant (idag Socialist Party) ledda Liverpool City Council som upptakten till Labours totala urartning som ett politiskt instrument för arbetare.

Labours totala urartning
– Men inget vi har kunnat säga har avslöjat Labour så katastrofalt som då en 83 år gammal Labourmedlem, som försökte protestera mot Jack Straws utrikespolitik, handgripligen bars ut från höstens Labourkonferens utan att någon ingrep för att stoppa det. Vanliga arbetare har reagerat på beskeden från Labourkonferensen med avsky.
En del gamla Labourmedlemmar och fackligt aktiva hoppas mot allt förnuft att det ”gamla Labour” ska kunna återskapas när Blair avgår till förmån för sin kronprins, finansministern Gordon Brown.
99 procent av de fackliga deltagarna på Labourkonferensen röstade i spåren på de Gate Gourmet-anställdas förlorade kamp på Heathrow, där den antifackliga lagstiftning som infördes på 1980-talet av Thatcher hindrade fackliga solidaritetsåtgärder, att denna rätt skulle återinföras. De fick också en knapp majoritet för detta.
Labours ledning gjorde dock fullständigt klart att den skulle strunta i konferensens beslut och fullfölja Thatchers antifackliga politik.
– Brown gjorde helt klart att det inte blir någon vänstervridning av Labour under hans ledning. När det gäller attackerna på pensionerna står han till höger om Blair. Brown har till och med anammat Thatchers gamla paroll om en ”aktie- och fastighetsägardemokrati”, säger Hannah Sell.
På Labours dagordning står sämre pensioner för offentligt anställda och omfattande privatiseringar och nedskärningar i sjukvården.
Mot opinionen bland lärarfack och studerande vill regeringen också låta ”akademier”, styrda av kommersiella sponsorer, trossamfund och pedagogiska riktningar, driva gymnasieskolor.
–  Därmed öppnas också dörren för alla sorters vridna pedagoger och religiösa extremister, som t ex vägrar att undervisa om evolutionen.
Socialist Partys kampanj för ett nytt arbetarparti uppmuntras av att det brittiska järnvägsfacket RMT, som för några år sedan uteslöts ur Labour för att ha stött Scottish Socialist Party i Skottland, i januari arrangerar en kort konferens för att diskutera krisen för arbetarnas politiska representation. Där är både Labourvänsterns gamla ikon Tony Benn, talare från det skotska SSP och de gröna inbjudna, liksom Dave Nellist från Socialist Party. I en resolution som antogs på RMT:s årskonferens beskrivs Labour som ”partiet för privatiseringar och nyliberalism, stöd till den högerextrema Bushadministrationens imperialistiska krig, attacker på medborgerliga och fackliga rättigheter och friheter”.
Flera mindre lyckade vänsterinitiativ till nya partier har tagits i Storbritannien på senare år, som den gamle gruvarbetarledaren Scargills SLP, vänstersamarbetet i Socialist Alliance och senast det av Socialist Workers’ Party och Irakkrigskritikern Galloway ledda Respect, som framförallt försökt basera sig på muslimska invandrargrupper.

Inget färdigt recept
Hannah Sell betonar att det vore fel att redan nu ha alltför färdiga förslag på hur ett nytt arbetarparti eller ens en förberedande förparti-allians ska se ut.
–  Vi är flexibla när det gäller organisation och program. Ett nytt arbetarparti måste vara öppet, demokratiskt och välkomnande för alla riktningar som vill vara med. Det måste bli ett sorts enhetsfrontsarbete enligt federala linjer, ungefär som när Labourpartiet bildades för över 100 år sedan.
Hon tror inte att partiet kommer att få en omedelbar massanslutning.
– Det tog Labour 20 år att lyfta, med Independent Labour Party som en föregångare, innan de fackliga organisationerna anslöt sig i protest mot den dåvarande regeringens fackföreningsfientliga politik.

CWI har ett ansvar
Hannah Sell betonar att Socialist Party i dag har ett särskilt ansvar att försöka få bollen i rullning, då partiet kraftigt stärkt sitt inflytande inom den fackliga vänstern.
– Vi har i dag 23 medlemmar med uppdrag i olika fackförbundsstyrelser och goda förbindelser med många lokala aktivister både i fack och bostadsområden.
Till den konferens som kampanjen planerar i mars har också tre generalsekreterare i vänsterstyrda fackförbund inbjudits, som Mark Sawotka från de statsanställda i PCS, Bob Crow från järnvägsfacket RMT och Matt Wrack från brandmannafacket FBU.
– Genombrotten för WASG i Tyskland och PSOL i Brasilien visar vad som går att åstadkomma. Men även om kampanjen inte får ett massivt genomslag är det en framgång för framtiden om vi kan plantera idén om nödvändigheten av ett nytt arbetarparti, som bryter med de stora kapitalistiska partierna, bekämpar nyliberalismen och kämpar för ett socialistiskt alternativ.

Arne Johansson

Tillbaka till sidans topp