Löner och badhus i umefullmäktige

Dagens löneklyftor behövs, och är till och med önskvärda. Det anser sossarna, folkpartiet, centern och kristdemokraterna i Umeå kommunfullmäktige. Detta blev tydligt när Rättvisepartiet Socialisternas motion om höjda minimilöner debatterades på senaste fullmäktige. Vi krävde att kommunen skulle införa en lägstalön på 17 000 kronor per månad. Plus en ordentlig lönetrappa så att alla uppnår en slutlön på minst 22 000. Vårt förslag skulle kosta kommunen elva miljoner per år – en struntsumma i en kommun som omsätter över fyra miljarder och som år 2005 hade ett överskott på nästan 300 miljoner.
Men en majoritet i kommunfullmäktige avslog motionen och ställde sig bakom ett yttrande där det heter att ”Olika yrken har genom avtal värderats olika och det har skapat lönerelationer som är både behövda och önsvärda i kommunen”. Alla partier som ställer sig bakom ett sånt yttrande tycker alltså att det är helt okej att kvinnodominerade yrken generellt sett värderas lägre, och att löneklyftorna ökat kraftigt under de senaste tio åren.
Främsta motargumentet var dock att det blir ”för dyrt”. För eftersom dagens löneklyftor ska bibehållas (enligt s, m, fp, c och kd) så måste ju alla som idag ligger högre än 17 000 per månad få kompensation när lägstalönen höjs. Med detta synsätt går det aldrig att höja minimilönerna på något radikalt sätt. För om det inte finns pengar idag – med rekordvinster och rekordutdelningar till aktieägarna – när ska det då finnas pengar?

Även vänsterpartiet avslog motionen, även om de markerade sitt avståndstagandet från skrivningarna om att dagens löneklyftor är önskvärda. Vänsterpartiet hänvisade också till den så kallade låglönesatsning på 5,5 miljoner som kommunen gör detta år. Men dessa pengar ska fördelas individuellt och leder inte till att de kvinnodominerade yrkena i sig uppvärderas lönemässigt.
Tillsammans med miljöpartiet krävde vi till sist att hela motionen skulle skickas på återremiss, bland annat för att utreda hur löneklyftorna ökat i Umeå kommun och höra vad de fackliga organisationerna anser i frågan. Samtidigt som vi berättade att vi samlat in 1 000-tals namn till stöd för vårt krav, och att vi kommer driva frågan i Kommunal samt demonstrera på Internationella kvinnodagen den 8 mars.
Debatten visar hur tomt riksdagspartiernas snack om att ”satsa på kvinnorna” är. Det är bara genom att använda strejkvapnet – på allvar – som lågavlönade kvinnor och män kommer få upp lönerna.

En annan het debatt på fullmäktige gällde frågan om vem som ska besluta var det nya äventyrsbadet i Umeå ska ligga, och vad det ska innehålla. Vi menade att det ska vara kommunfullmäktige, inte ett mindre organ i form av ett planeringsutskott på sju personer som fattar beslut.
Andra partier gjorde sitt bästa för att slippa bekänna färg i denna demokratiska fråga. Det talades om hur komplicerat det var, att frågan inte var utredd nog mycket osv, osv.
I sin iver att framstå som demokratins förkämpar kastade centerpartiet ur sig idén om en folkomröstning. Något vi inte är främmande för. Men om s, v, c, kd och fp får råda, är risken nu stor att kommunfullmäktige och umeborna ”sidsteppas” – och att besluten fattas i planeringsutskottet – där de nämnda partierna sitter.

Ingrid Eriksson

Tillbaka till sidans topp