Historisk bussförarstrejk i Iran
• Krav på frigivande av fackledare • Kampviljan hög trots repression

Storstrejk och massiv arbetarkamp pågår nu i Irans huvudstad Teheran. Bakgrunden är fängslandet av Mansour Osanlou, ledare för bussförarnas fackförening i Teheran. Han greps tillsammans med 14 andra arbetaraktivister efter att ha lett en protest den 22 december för högre löner. De övriga arbetarna släpptes, men protestens ledare hölls kvar.

Den nuvarande strejken skulle ha inletts lördagen den 27 januari med kravet på att släppa ordförande Osanlou. Men underrättelsetjänsten och justitieministeriet var fast beslutna att stoppa strejken och använde sig av sina resurser för att lyckas till varje pris.
Redan onsdagen den 25 januari anhölls de fyra första arbetarna, dagen efter ytterligare åtta, alla medlemmar i styrelsen för fackföreningen Wahed. De fördes direkt till det ökända Evinfängelset, där politiska fångar misshandlas, torteras och mördas för att presentera falska vittnesmål och fakta. Hittills har inget hörts om hur det gått för dessa.

Arresteringar
På fredagen trappades arresteringarna upp och säkerhetsstyrkor bröt sig in i bussförarnas hem och förde bort såväl dem som deras fruar och barn. Totalt greps och misshandlades 160 förare under fredagen. Samtidigt gick man ut med varningar om att om bussförarna genomförde strejken skulle dessa skjutas.
På lördagen bröt den planerade strejken ut med ett massivt stöd från 17 000 anställda. De krävde frisläppande av sin ordförande, frisläppande av kollegor med familjer, högre lön och rätten att organisera sig fackligt. Arbetarna var väl medvetna om den repression som skulle komma och hade väl förberedda strejkvaktkedjor tidigt på morgonen.

Masstrejkvaktkedjor
Masstrejkvaktkedjorna vid bussterminalerna i totalt tio distrikt i Teheran, attackerades sedan våldsamt av säkerhetsstyrkor och militär.
Men med enorm kampvilja, beslutsamhet och mod försvarade arbetarna sig. De besvarade attackerna och fortsatte sin strejk. 1 000-tals arbetare misshandlades när de vägrade att låta sig tvingas köra bussarna. I distrikt med 700 förare i strejk attackerades de av en styrka på 1 500 man. Lördagens strejk resulterade i att polis och militär fick köra bussarna – men tomma, då solidariteten bland andra arbetargrupper och studenter visade sig i att de vägrade kliva på.
Tidiga rapporter på söndagsmorgonen visar att 1 300 medlemmar i Fackföreningen för arbetare i Teherans och förorternas bussbolag (Union of Workers of the Tehran and Suburbs Bus Company) arresterats. Hundratals av förarnas fruar och barn har gripits och förts till Evinfängelset. Flera familjemedlemmar till bussförare har misshandlats svårt, bland annat en tolvårig flicka.
I iranska media är det väldigt lite som skrivits om strejken för att förhindra att strejker och protester sprids över landet. Det enda som skrivits är uttalande från det statliga bussbolaget som menar att förarna är sabotörer, förrädare och antiarbetare.

Mod och styrka
Att den islamiska republiken Iran inte har något folkligt stöd och är svagare än någonsin blir nu allt tydligare. Samtidigt visar Irans arbetarklass än en gång med sitt mod och sin styrka att de inte längre har någon rädsla för diktaturen.
I skrivande stund (30 januari) fortsätter rapporterna om nya gripanden av förare, arbetaraktivister och deras familjer. Totalt har uppemot 1 500 gripits, varav några studenter som visat sitt stöd till bussförarna. Nu sprids flygblad på arbetsplatserna och universiteten för att samla till en ny strejkdag på fredag och fortsatta protester.
Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd till arbetarkampen i Iran och uppmanar alla att skicka protestbrev till ahmadinejad@president.ir.

Kristofer Lundberg

Tillbaka till sidans topp