|
Kiruna: Sveket mot 6-timmarsdagen
Politikerna körde över hemtjänstpersonalen
Det omtalade 6-timmarsförsöket inom hemtjänsten i Kiruna
har gått i graven. Sedan en månad tillbaka jobbar alla anställda
37-timmarsvecka.
6-timmarsdagen infördes 1988 för att sänka sjukskrivningarna
och förbättra personalens arbetssituation. När den nu
tas bort är argumentationen framför allt ekonomisk. Men de
ekonomiska följderna av 6-timmarsförsöket i Kiruna har
aldrig utretts på allvar.
Offensiv ringer upp Rolf Hagebjörk, facklig ordförande för
Kommunal i Kiruna. Han berättar att de anställda har accepterat
beslutet som kalla fakta.
–
De som blir 58 år eller äldre i år kommer att få behålla
6-timmarsdagen och de har så klart varit mycket nöjda – det är
ungefär 41 personer. De övriga, som är yngre, får
välja om de vill återgå till 6-timmarsdag vid 58 eller
om de vill ha en löneökning med 3 000 kronor per anställningsår,
säger Hagebjörk.
Han påpekar att fackets medlemmar just nu verkar mer intresserade
av löneökning än av sextimmarsdagen.
–
De flesta har valt den högre lönen, vilket stödjer den
enkät vi skickat ut till medlemmarna som visat att de allra flesta
prioriterar högre lön före 6-timmars arbetsdag för
att de inser att kortare arbetstid kommer att kosta.
Hur mäta kostnaderna?
Svaret beror på hur man ser på kostnad. Ska man bara ta strikt
ekonomisk hänsyn, eller ska också kvalitén på det
utförda arbetet och personalens hälsa vägas in? När
det gäller sextimmarsdagen i Kiruna är det ingen som kan säga
exakt hur mycket kommunen kommer att spara på att den försvinner – ens
om man bara tar strikt ekonomisk hänsyn. Någon egentlig utredning
av sextimmarsdagens effekter har nämligen aldrig gjorts.
Kommunledningen - ”den gränslösa allaiansen” (s,
fp, m, c, kd, mp), säger att 6-timmarsdagen kostat kommunen tio
miljoner om året.
Samtidigt har 6-timmarsdagen bevisligen resulterat i lägre kostnader
för sjukskrivningar och deltidsarbetslöshet – många
inom hemtjänsten jobbade bara 75 procent – vilket var ett
av skälen till att den infördes 1988. Då ansågs
den också motiverad av en svår arbetssituation.
Hemtjänstpersonalens arbetsplats är vårdtagarnas hem,
vilket betyder att det inte alltid finns tillgång till tekniska
hjälpmedel och att man ofta arbetar ensam. 1988 märktes detta
på sjukskrivningarna, som var särskilt höga inom hemtjänsten.
Tanken var att sex timmars arbetsdag skulle minska sjukskrivningstalen
och göra hemtjänstyrket mer attraktivt. Dessutom skulle man
bespara staten utgifter för a-kassan – de som tidigare arbetat
75 procent skulle ju nu få lön för full tid.
Borgerliga argument
I boken ”Hemtjänsten – utveckling och 6-timmarsdag” (1999)
påpekar Lennart Svensson och Marianne Skanse att det ekonomiska
resultatet av 6-timmarsförsöket i Kiruna dittills hade varit
en vinst för staten. Minskningen i kostnaderna för sjukskrivningar
och deltidsarbetslöshet var helt enkelt större än den
utgiftsökning 6-timmarsdagen gett kommunen. Det borgerliga motargumentet
dröjde inte länge:
”
Varför är alla andra kommuner så korkade att de inte
gör som Kiruna, då?” frågade sig Göteborgspostens
skribent Anders Wetterström. Han besvarade frågan själv: ”vinsten
av till exempel minskade kostnader för a-kassan uppstår bara
så länge det finns arbetslösa inom varje efterfrågad
yrkeskategori. Därför blir en arbetstidsförkortning lik
den i Kiruna som mest gynnsam så länge inte alla andra följer
efter” Slutsatsen står klar: hellre utgifter för arbetslöshet
och sjukskrivningar än sysselsättning och drägliga arbetsförhållanden
för alla.
Ovanstående exempel visar att 6-timmarsdagen är en politisk
fråga, vilket bekräftas av Niklas Sirén, vänsterpartiet
i Kiruna:
–
Under årens lopp har vi i vänsterpartiet vid upprepade tillfällen
vänt oss till kommunalrådet [socialdemokratiskt], med en begäran
om att man ska söka de pengar som regeringen avsatt för arbetstidsförkortningsprojekt.
Det har inte gjorts och det visar att det inte bara är en ekonomisk
fråga. Den politiska viljan att ta strid saknas.
I D-uppsatsen Sextimmarsdagens uppgång och fall har Jane Backström
undersökt hur man motiverade 6-timmarsdagens införande och
sedan beslutet att ta bort densamma. Backström konstaterar att beslutet
om förkortad arbetstid togs av tjänstemän – få verkade
ha uppfattat 6-timmarsdagens politiska magnitud.
Därför har den senare blivit svår att försvara:
det har helt enkelt inte funnits någon som kunnat ta strid för
frågan.
En läpparnas bekännelse
Ingen politisk majoritet har stött 6-timmarskravet mer än sporadiskt.
Facket har till viss del varit positivt, men splittrat av att sextimmarsdagen
inte omfattat alla medlemmar. Hemtjänstpersonalen har velat värna
om sin sextimmarsdag, men samtidigt hela tiden varit medvetna om att
den väckt ont blod hos kollegorna med 8-timmarsdag på äldreboendena.
Den politiska oppositionen har uteslutande bestått av vänsterpartiet – delvis
uppbackat av Kirunapartiet, vilka förespråkar sju timmars
arbetsdag. Men de har inte förmått mobilisera tillräckligt
motstånd för att påverka beslutet.
Att 6-timmarsdagen gått i graven i Kiruna för den här
gången, betyder inte att den är ogenomförbar – det
visar bara, än en gång, att inga långsiktiga förbättringar
av arbetares situation kommer att uppnås utan samordnad kamp.
Ulrika Waaranperä
Tillbaka till sidans topp
|