Global brist på arbete och mänskliga rättigheter
ILO varnar för ”oemotsvarad sysselsättningskris” • HRW: USA:s tortyrpolitik går på export

Under årets första veckor har två högintressanta och skrämmande rapporter presenterats. Den ena är ILO:s, FN:s arbetslivsorgans, årliga rapport om den globala arbetsmarknaden (Global Employment Trend, www.ilo.org) och den andra människorättsorganisationen Human Right Watchs (HRW) årsrapport 2006 (World Report 2006, www.hrw.org).
Båda rapporterna punkterar den seglivade lögnen om ”att vi lever i den bästa av världar”.

ILO:s rapport visar att trots en kraftig ekonomisk tillväxt förra året, 4,3 procent, så ökade antalet arbetslösa i världen. Vad som särskilt oroar ILO är den växande globala ungdomsarbetslösheten. Nära hälften av världens arbetslösa är under 25 år. ”Världen står inför en oemotsvarad sysselsättningskris. Och den krisen märks på gatorna i såväl fattiga som rika länder”, sa ILO:s generalsekreterare Juan Somavia när rapporten offentliggjordes den 25 januari.

Global massarbetslöshet
Under de senaste tio åren har den globala arbetslöshetskurvan varit uppåtstigande. Visserligen är det fler människor som jobbar idag än 1995, men jobbtillväxten har varit lägre än arbetskraftstillväxten. Resultatet har blivit att i procent av den totala arbetskraften är det färre som jobbar idag än för tio år sedan. 2005 mättes den globala sysselsättningsgraden till 65,6 procent, mot 66,9 procent 1995. Under samma tid har arbetslösheten ökat från sex procent (157,3 miljoner) 1995 till 6,3 procent (192 miljoner) 2005.
Kan en tydligare dom utfärdas mot kapitalismens oförmåga att skapa sysselsättning och trygghet? Vad som gör ont värre är att ett jobb inte är någon garanti för att människor ska kunna undvika att bli fast i fattigdomsfällan.
Av världens 2,8 miljarder löneanställda 2005 var det 1,4 miljarder som inte tjänade tillräckligt för att de och deras familjer skulle hamna över den fattigdomsribba som ligger på två dollar (15 kronor) per dag. Var femte löneanställd tjänade inte ens en dollar (7,50 kronor) per dag. De och deras familjer förblir fast i absolut fattigdom ”utan något hopp om ett bättre liv”. Enligt ILO måste minst 40 miljoner nya jobb skapas i världen varje år för att inte sysselsättningsgraden ska fortsätta att sjunka. Men om världskapitalismen inte klarat detta under de senaste åren av snabb tillväxt, hur ska då sysselsättningen kunna öka när ekonomin haltar eller till och med riskerar djupdyka de kommande åren?

Otrygga jobb och villkor
ILO betvivlar starkt att merparten av de jobb som skapas kan beskrivas som ”anständiga arbeten”. Istället tenderar många av de nya jobben att vara extremt lågavlönade och otrygga. Sju av tio nya jobb som skapas i exempelvis Latinamerika finns inom den informella sektorn.
Ökad press och stress på arbetsplatser samt försämrat arbetarskydd märks också i att 2,2 miljoner människor dör varje år i arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar – 5 000 per dag.
ILO har räknat ut att enbart en halvering av den globala ungdomsarbetslösheten skulle ge världsekonomin ett tillskott av hisnande minst 2,2 triljoner dollar, en summa som motsvarar en sjättedel av värdet på allt som producerades inom EU:s samtliga medlemsländer 2005 (BNP).

Hyckleri
Human Right Watchs rapporter antar ofta formen av orädda avslöjanden om globala övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter. Årsrapporten 2006 är inget undantag. I rapporten ges en lång rad exempel som avslöjar imperialismens hyckleri i allmänhet och Bushjuntans i synnerhet.
Precis som året innan blev 2005 ännu ett år då upprätthållandet av mänskliga rättigheter väsentligt försvagades i världen. Bushadministrationen bär det tyngsta ansvaret för detta missförhållande genom att godkänna användande av tortyr och undantagslagstiftning.

Bushjuntan sätter tonen
Imperialismen har visserligen aldrig präglats av ett försvar för mänskliga rättigheter, men under Bushs ”krig mot terrorismen” har övergreppen mot de mänskliga rättigheterna legitimerats. ”USA:s tortyrpolitik underminerar kampen för mänskliga rättigheter”, slår HRW fast och påpekar vidare att ”2005 blev det år som definitivt bevisade att besluten om att använda tortyr och omänsklig behandling [mot fångar] fattats på högsta ort”. Det vill säga i Vita huset.
HRW citerar bland annat USA: justitieminister Alberto Gonzales som offentligt försvarat USA:s ”rätt” att använda tortyr mot icke-amerikanska medborgare. (När Gonzales var rådgivare åt Bush, då denne var guvernör i Texas, blev han ökänd för att frenetiskt ha motsatt sig alla nådeansökningar från dödsdömda. Som guvernör i Texas godkände Bush 57 dödsdomar).
USA har nu satt i system att gripa människor runt om i världen, anklaga dem för ”terrorism” och hålla dem fängslade på okänd ort under obegränsad tid. I en tidigare rapport frågade HRW, apropå de ansvarigas roll; ”kommer man undan med tortyr?”. Frågetecknet var onödigt. De ansvariga går fria och omges av en mur av straffrihet.
Bushjuntans tortyrpolitik har dessutom gått på export och inom EU är det särskilt den brittiska regeringen, under Tony Blair, som trycker på för att samma politik ska få fotfäste på europeisk mark.
De flesta av världens länder – USA är inget undantag – har ratificerat konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff. Men ingen kapitalistisk regering känner sig förpliktad att följa någon av de internationella konventioner de undertecknat.

I CIA:s ledband
Även den svenska regeringen struntar i de konventioner man undertecknat. HRW har vid ett flertal tillfällen kritiserat regeringen Persson för att den lät CIA kidnappa två egyptier på Bromma flygplats och föra dem tillbaka till Egypten där det var uppenbart att de skulle torteras. Detta kallas av CIA för ”extraordinära överlämnanden”.
I årsrapporten nämns att den svenska regeringen bröt mot FN:s konvention mot tortyr när de beslutade att avvisa Ahmed Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery till Egypten för drygt tre år sedan. FN:s tortyrkommitté menade i maj 2005 att regeringens beslut att avvisa de båda egyptierna var ett brott mot FN:s tortyrkonvention.

Storföretagens roll
Ett avsnitt i HRW:s årsrapport handlar om storföretagen och de mänskliga rättigheterna. Enligt HRW krävs bindande regler och förordningar, men som de själva visat i andra avsnitt, har inga konventioner och det som kallas internationell lag hittills hindrat regimer från att systematiskt kränka de mänskliga rättigheterna.
”Barnarbete, otrygga arbetsvillkor och diskriminering samt att arbetare förhindras att organisera sig och sluta kollektivavtal är en allt för vanlig bild av dagens arbetsmarknad”, heter det i årsrapporten. Detta trots lagar och förordningar, inkluderat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Utan kollektiv kamp, globala kampanjer med strejker, aktions- dagar, demonstrationer och bojkotter, kommer till och med den mest bindande förordningen eller lagtexten att stanna på papperet.
Kan det vara annorlunda i en värld där produktion, service och handel i första hand syftar till att ge vinst till en handfull stenrika kapitalister? Mänskliga rättigheter kommer alltid i motsättning till kapitalisternas och deras regeringars jakt på vinster, marknader och naturtillgångar, makt och prestige.

Blodspengar
I HRW:s rapport ges ett talande men icke unikt exempel på hur företag samarbetar med krigsherrar för att kunna plundra – i det här fallet Demokratiska republiken Kongos (DRC) tillgångar.
AngloGold Ashanti, som ingår i den transnationella gruv- och metallbolaget Anglo American, har tillsammans med de styrande krigsherrarna i området börjat utvinna guld i nordöstra DRC.
Guldet från DRC hamnar via omvägar på den globala marknaden där de köps upp av storföretag, som självfallet säger att de handlar i ”god tro”. Det handlar om blodspengar ”och i spåren på vinstjakten följer övergrepp som tortyr, slavarbete och krigsförbrytelser”.
Kapitalismens klassförtryck och utsugning av arbetare och fattiga står i direkt motsättning till mänskliga rättigheter. Kamp mot våld, förtryck och diskriminering måste kopplas till uppgiften att avskaffa kapitalism och imperialism.

Per Olsson

Tillbaka till sidans topp