Färre vårdplatser ny kvinnofälla

Allt fler äldre får hjälp i hemmet medan färre bor på olika typer av äldreboenden. Det konstaterar Socialstyrelsen i sin lägesrapport om äldreomsorgen 2005. År 2004 fick 132 300 personer över 65 år hemtjänst. Det är 11 400 fler än år 2000. Antalet personer i äldreboenden minskade under samma period med 13 500 personer, från 118 300 år 2000 till 104 800 år 2004.

Ungefär två tredjedelar av landets kommuner har dragit ned på antalet platser i särskilt boende (sjukhem, servicehus etc).
Att allt fler äldre bor hemma har också ökat trycket på anhöriga. För det första har kraven för att beviljas hemtjänst höjts kraftigt jämfört med slutet av 1980-talet. Anhöriga får träda in istället, när så krävs. För det andra: även om man beviljas hemtjänst så betyder vård i hemmet nästan alltid att också anhöriga deltar i vården.
Tidigare undersökningar som Socialstyrelsen gjort visar att ju mer hemtjänst som en kommun satsar på, desto mer gör även anhöriga. Anhörig betyder i detta fall ofta en kvinna.

Ökad press på anhöriga
Enligt en tidigare rapport från Socialstyrelsen, ”Framtidens anhörigomsorg”, har anhörigas insatser för äldre över 75 år ökat från 60 till 70 procent av alla omsorgstimmar under de senaste åren. Främst är det döttrarna som ökat sina insatser. För ensamboende äldre ökade sönernas andel av hjälpen från tolv till 13 procent, medan döttrarnas andel ökade från 22 till 33 procent.
Långt över 1 miljon svenskar är idag omsorgsgivare för närstående. Främst handlar det om kvinnor, även om män också ger omsorg. Omsorgens fördelning mellan gifta/sambos är enligt Socialstyrelsens lägesrapport ”påfallande jämställd”.
I rapporten konstaterar man lite förvånat att förvärvsarbete inte verkar vara något hinder för att ge omsorg. Var femte förvärvsarbetande är också omsorgsgivare. Samtidigt konstaterar de att ”Vi vet naturligtvis ganska litet om vilka ansträngningar och kostnader det innebär att kombinera dessa åtaganden”.
Sannolikt kan man avläsa en del av dessa ansträngningar i att sjukskrivningstalen, speciellt för kvinnor, ökade dramatiskt under 1990-talet. Den sammanlagda bördan av nedskärningar på jobbet, ökat ansvar för anhöriga och dessutom kanske en ökad oro för hur barnen har det när resurserna i förskola och skola minskar, kan sammantaget skapa en väldig stress.
Vården och omsorgen begränsas, enligt Socialstyrelsens rapport, allt mer till ”standardiserade serviceinsatser” medan omsorg, kvalitet och det sociala innehållet kommer i bakgrunden.
Självklart är det positivt att gamla kan bo hemma – så länge de så önskar. Men frivilligheten kan lätt förvandlas till ett tvång om platserna är för få.

Upprustning behövs
Stödet till anhöriga har också brister. I över 90 procent av kommunerna finns visserligen olika former av avlösning: korttidsboenden, dagverksamhet och avlösning i hemmet. Men annat som anhöriga efterfrågar – till exempel studiecirklar, utbildning av anhörigvårdare, enskilda samtal – har minskat jämfört med 2002. Vad som behövs är en upprustning av äldreomsorgen. Fler platser på äldreboenden, ökad personaltäthet, mer resurser till hemtjänst och stöd till anhöriga.
Detta skulle lätta trycket på personal och anhöriga samt betyda ökad kvalitet för de äldre. Att bo kvar hemma eller att ge omsorg till någon anhörig kan vara väldigt positivt. Men det ska ske på frivillig väg, inte som ett tvång för att samhällets hjälp sviktar.
Att bekämpa nedskärningarna inom vård och omsorg är därför också en kamp mot att kvinnor ska tvingas ta på sig ytterligare bördor av obetalt arbete.

Ingrid Eriksson

Tillbaka till sidans topp