8 mars i Brasilien:
För rätt till abort

Fallet med det övergivna spädbarnet som hittades flytande i en sjö inlindad i en plastpåse i januari, blev en världsnyhet. Om det hade dröjt ytterligare ett par minuter innan någon lagt märke till barnets skrik skulle påsen ha fyllts med vatten och barnet drunknat.
I ett samhälle som Brasilien, präglat av fattigdom, misär och kvinnoförtryck, är detta inte ett isolerat fall.

I det här fallet var mamman en 29-årig handelsanställd, dödsrädd för att pojkvännen skulle få reda på att barnet var med en annan man. Men ännu vanligare är att barn överges av unga mammor, som inte har någon möjlighet att ta hand om ett barn. Ofta är mammorna ännu själva barn.

Viktigt tema
I Brasilien har antalet tonårsmammor ökat kraftigt. Var femte föderska är mellan 10-19 år. Tiotusentals tjejer så unga som 10-14 år får sin barndom bryskt avbruten och kastas in i ett allt för tidigt moderskap. Som regel tvingas dessa att lämna skolan. Det är en minoritet som har tillgång till dagis (28 procent), så det blir i stället mamman eller mormodern som får hjälpa till. I bästa fall.
Rätten till abort är därför ett viktigt tema på 8 mars. Det är en svår kamp i Brasilien, ett land där den katolska kyrkan har ett stort inflytande. Men icke desto mindre viktigt.
Abort är bara tillåtet vid våldtäkt och där moderns liv är i fara. Men även i sådana fall är det bara en minoritet som har tillgång till säker abort. Bara 27 offentliga sjukhus i detta jättelika land utför aborter.
För de som har pengar är det inga problem, då de kan betala en privat klinik. Men för landets fattiga majoritet är osäkra aborter en hälsofara. Cirka 240 000 kvinnor uppsöker årligen den offentliga sjukvården på grund av komplikationer i samband med osäkra aborter. Bland tjejer på 15-19 år är osäkra aborter och relaterade komplikationer den näst vanligaste dödsorsaken i samband med graviditet.
När Lula, från arbetarpartiet PT, tillträdde presidentposten år 2003 väcktes förhoppningar om att det äntligen skulle kunna tas steg i riktning mot rätten till abort, men även här kom förhoppningarna på skam.
Under några månader i fjol gällde ett beslut från Högsta domstolen som tillät abort när fostret saknar hjärna, men det togs tillbaka. Hälsoministeriet gick ut med ett direktiv som tillät abort på grund av våldtäkt utan att behöva visa upp en polisanmälan, men också det stoppades.
När presidentvalet nu närmar sig vill Lula inte stöta sig med kyrkan, så därför är det otänkbart att ta upp förslag om att tillåta abort.

PSOL och kvinnokampen
Inom PSOL (det nya socialistiska partiet som CWI:s sektion i Brasilien, Socialismo Revolucionário, är med och bygger upp) har arbetet med kvinnofrågor tagit viktiga steg framåt. I december anordnades en första riksträff för kvinnor i partiet, med delegater som valdes på träffar på delstatsnivå. Kvinnor från Socialismo Revolucionário har spelat en viktig roll i det arbetet, speciellt i São Paulo.
Hur komplicerat frågan om abort är visas av att Heloísa Helena, partiets självklara presidentkandidat, själv är uttalat mot rätten till abort, på grund av sin katolska bakgrund. I partiets provisoriska program nämns inte heller rätten till abort, något som CWI kommer att lyfta upp när programmet diskuteras.
Rätten till abort och kampen mot kvinnoförtrycket är kopplat till kampen för att förändra hela samhället i grunden.
Rätten till abort berör rätten till sexualundervisning och skola över huvud taget, liksom tillgång till preventivmedel. Men den berör också rätten till dagis (bara 28 procent har tillgång till dagis i landet), rätten till bostad och arbete. Och förstås rätten till sjukvård.

Avskaffa kapitalismen
Men även om abort blir lagligt, skulle det inte vara tillräckligt om det inte görs en massiv satsning på att rusta upp sjukvården. Men dessa satsningar är omöjliga så länge den nyliberala nedskärningspolitiken råder och hälften av skatteintäkterna går till att betala statsskulden. På två månader spenderar staten mer pengar på att betala räntor till bankerna än vad man satsar under ett helt år på det offentliga sjukvårdssystemet.
Problemet är akut och kampen börjar här. Lösningen är ett annat samhälle, utan utsugning och kvinnoförtryck – ett socialistiskt samhälle.

Marcus Kollbrunner

Tillbaka till sidans topp