En litterär fantasi om Valerie Solanas

Valerie Solanas föddes 1936. Hennes mamma hette Dorothy och hennes pappa förgrep sig på henne tills han övergav sin familj. Valerie antogs till doktorandutbildning vid University of Maryland 1962. Hon finansierade sina psykologistudier med prostitution och skötte laboratoriedjuren på nätterna.

1967 skrev Solanas SCUM Manifest (Society for Cutting Up Men). 1968 skjöt hon Andy Warhol – han överlevde. Efteråt säger Solanas att det var ”omoraliskt av henne att missa”. Dr Ruth Cooper, som träffar Solanas efter mordförsöket, säger: ”Valerie Solanas är utmanande och stimulerande. Hon har en storslagen humor, hon är besatt av kön, vänder alltid all uppmärksamhet till favorittemat Mäns Underlägsenhet.”

”Mäns Underlägsenhet”
Under sina sista tjugo år förefaller Solanas ha blivit allt mer marginaliserad, nerknarkad och vansinnig. 1988 dör hon på ett sämre hotell i San Franscisco, dödsorsak: lunginflammation, lungemfysem, ett hårt liv. Det är en ensam död, kroppen har legat i flera dagar innan den hittas.
Vi har inte många fler biografiska fakta än så. Det är inte mycket att bygga en biografi på. Därför är Drömfakulteten istället en ”litterär fantasi”, enligt Sara Stridsberg själv. Boken lånar ett par personer och händelser från verkligheten. Sedan gör författaren vad hon vill med dem. Warhol blir en undfallande asexuell figur, som parasiterar på andras eländen och psykoser och kallar resultatet Stor Konst. Dr Ruth Cooper är innerst inne flata, tycker Valerie är ett geni och lämnar sin praktik för att leva ut sina rebelliska lustar.

Strålande begåvning
Valerie Solanas själv, strålande begåvad men traumatiserad, är en white-trashflicka som försöker sig på en lång klassresa utan att samtidigt vilja anpassa sig.
Berättartekniken – att varva avsnitt där författaren samtalar med huvudpersonen med referenser till verkliga händelser i dåtidens Amerika, och teaterdialoger med berättande text, gör att läsaren aldrig kan veta exakt var gränsen mellan fiktion och verklighet går.
Att övergreppen och pundartillvaron skildras med knivskarp realism, samtidigt som förövarna heter saker som mister Biondi och knarklangarna mrs Cox, och vännerna kallas Cosmogirl och Silkespojken, förstärker det drömska.
Verklighetens Solanas blev hatad, hånad och utskrattad – inom kvinnorörelsen och utanför den. Bokens Valerie kallar, liksom verklighetens Solanas lär ha gjort, samtida feminister, som Betty Freidan och de andra i NOW, för ”Daddy’s girls”. Medan de bränner sina medelklassunderkläder och paraderar i läppstift, smetar Valerie sitt utanför munnen och skriver ett manifest om hur kvinnor tar över världen. Man kan, å andra sidan, fråga sig vilka som överlevde. Då närmar man sig poängen: Valerie kunde inte överleva, inte i ett patriarkalt samhälle.

Förgöra patriarkatet
Det är i ljuset av detta man måste läsa SCUM manifest – det utspelar sig i ett patriarkat och handlar om förgörandet av den patriarkale mannen. Just detta verkar ha gått många av manifestets mer upprörda läsare förbi – åtminstone Evin Rubar som i sin uppmärksammade dokumentär häromåret använde SCUM för att angripa organisationen ROKS.
Rubar plockade SCUM ur sitt sammanhang och sin verklighet; underklassområdena i Ventor, Georgia, där fäder våldtar sina döttrar, konstnärsvärlden där män stjäl kvinnors konst, och hordistrikten i San Fransisco, där kvinnor misshandlas, våldtas, mördas. I förordet till SCUM-manifestets svenska översättning skriver Sara Stridsberg:
”Det har alltid betydelse vem som är avsändare av en text. Det har betydelse vem du knullar med, om du är kvinna eller man, om du har ett hus, om du har pengar, om du säljer din fitta eller inte. Gatan är den ensammaste platsen i världen, gatan är patriarkatets hjärta. Ett flämtande skrikande svart hål av kvinnohat och kletiga kroppsvätskor. SCUM är skrivet utifrån den erfarenheten.”
Även Drömfakulteten riktar hårda slag mot patriarkatets kvinnoförtryck, men också andra delar av det etablerade samhället får välförtjänta kängor. Ett belysande exempel är Andy Warhol, som ligger nerskjuten. Boken berättar hur han, innan sjukhuspersonalen identifierar honom som Andy ”Stor Konst” Warhol, nästan dödförklaras – först när man förstår vem han är startas intensiva återupplivningsförsök. Som en liten ironi dör Andy på ett sjukhus, efter en rutinoperation många år senare – inskriven under ett annat namn.
I Drömfakulteten framstår samhället som en motbjudande plats, där vissa människor köper andra människors tid och sexualitet. Det är ett samhälle som inte accepterar oliktänkande, fyllt av våld och död – där också staten dödar. Valeries enda vän, Cosmogirl, bedriver en hopplös kampanj för att få ut sin mor från dödscellen – levande:

”Valerie: Och vad är hon dömd för?
Cosmogirl: Arsenikmord på två av sina brudgummar.
Valerie: Är hon skyldig?
Cosmogirl: Mycket, antar jag.”

Liknande frågor kan vi läsare ställa oss om Valerie: var hon ansvarig för att hennes liv blev som det blev? För att hon dog ensam på sitt rum, prostituerad, narkomaniserad? Var hon ansvarig för sin galenskap? Var hon över huvud taget galen?
Stridsberg erbjuder inga svar, bara en strålande vildsint berättelse.

Ulrika Waaranperä

SCUM manifest på svenska är utgiven av Modernista, 2003.

Tillbaka till sidans topp