Hur uppstod kvinnoförtrycket?

En av de mest grundmurade av dagens vanföreställningar gäller att kvinnoförtrycket alltid skulle ha funnits. I själva verket är det inte äldre än cirka 10 000 år och uppstod i samband med klassamhällets uppkomst. Även vissa så kallade feminister anser att anledningen till könsförtrycket är de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. ”Män är starkare”, ”kvinnor föder ju barn” med mera.
Sådana påståenden motbevisades redan av den socialistiske pionjären Friedrich Engels, som också stödde sig på antropologen Lewis Morgans studier av de nordamerikanska indianfolken, framför allt irokeserna.

Irokeserna, som redan nått längre än tidigare samlar- och jägarsamhällen, försörjde sig på trädgårdsodling och jakt. Flera par, barn och generationer levde i gemensamma långhus som dominerades av högt aktade kvinnor (matronor), med en jämlik fördelning efter behov. Släktskapet räknades också på moderslinjen.
Stammarnas runt hundratusen invånare var indelade i mindre grupper, kallade fratri, indelade i ännu mindre grupper som Engels kallar för gens (klan). Krigsanförare, stamhövdingar och klanledare var visserligen män – vars speciella uppgifter gällde relationerna till andra stammar och inkräktare. Men det var matronorna, som både utsåg och kunde avsätta hövdingarna, hade vetorätt mot krig och halva makten i religiösa frågor. Ifråga om jorden, förråden och storhushållen hade kvinnorna sista ordet.
I de här samhällena skötte kvinnorna produktion och distribution. De hade ansvaret för både hushållet och den huvudsakliga försörjningen, odlandet och samlandet.

Könsuppdelning
Anledningen till arbetsdelningen i primitiva samhällen, där männen var jägare och krigare medan kvinnorna var samlare och odlare, var självklart kvinnornas täta graviditeter och amningen av små barn – även om kvinnor även deltog i jakt på små villebråd. Men denna arbetsdelning gjorde inte kvinnan underordnad.
Antropologen Evelyn Reed påminner i sin bok ”Kvinnans utveckling” om att de första ”medicinmännen” eller läkarna var kvinnor. Sannolikt var det också kvinnan som upptäckte hur elden skulle tämjas, hur man gjorde krukor och förråd för att lagra födoämnen och hur man tillverkade klädesplagg av skinn och textilier.

Likvärdigt arbete
Däremot krävdes båda könens likvärdiga arbete. Det var inte en spegelbild av det nuvarande klassamhällets ojämlika patriarkat, utan samhällen där besluten fattades av dem som skulle utföra dem. Engels kallade dessa samhällen ”matriarkala”, men männen var inte förtryckta. Därför använder dagens antropologer istället begreppet ”matrilinjära”, vilket betyder att släktskapet räknades på moderslinjen. Att kvinnorna födde barn gjorde dem mäktiga. Likaså var samhällena ”matrilokala”, mannen flyttade in hos kvinnan vid parbildning. Även om det förekom par, så var dessa ingen ekonomisk enhet eller ”familj” i senare mening.
Förändringen till patriarkala samhällen kom med övergången till boskapsskötsel och åkerbruk med plog, som möjliggjorde skapandet av ett ekonomiskt överskott och privat egendom. På så sätt fick man kött, mjölk, skinn och draghjälp. Tidigare hade man levt ur hand i mun och gemensamt konsumerat det man gemensamt producerat.

Slaveriets uppkomst
Eftersom det var männen som huvudsakligen hade stått för jakten så var det också de som började tämja boskap. I denna process blev människan bofast och även jordbrukare. När järnet upptäcktes kunde man börja använda sig av järnplogen. På så sätt fick man fram säd snabbare än tidigare. Nu tog mannen ifrån kvinnan skörden som uppgift. Vid denna tid hade man även lärt sig att producera vin, olja och ull och kunde för första gången få ett överskott.
Tidigare hade man bara krigat när man behövde mer utrymme för att maten skulle räcka till. De krigsfångar som tagits hade ofta adopterats till stammen som likvärdiga medlemmar. Men med boskapen upptäckte man att det behövdes boskapsskötare. Eftersom den egna stammen inte förökade sig i takt med boskapen, började man använda krigsfångar som slavar.
Den amerikanska arkeologen Maria Gimbutas har retat många kollegor med sin åsikt om att de många statyer som avbildar forntida kvinnor vid europeiska utgrävningar tyder på att en fredlig och matriarkalisk ”era utan strider”, föregått patriarkatets krigarsamhällen.
I boken”Gryning över Kalahari” skriver Lasse Berg om de första människorna: ”Upp genom Afrika sjöng och dansade denna nya människa sig fram. Hon var beväpnad med det starkaste vapnet världen har skådat: ett långt drivet samarbete utanför kärnfamiljen, inom de vandrande grupperna och mellan dem”. Jämlikhet och frånvaro av krig präglar också det san san-folk han undersökt och som in i vår tid levt på samma sätt.

Makt och kontroll
När människan väl börjat producera ett ekonomiskt överskott, kunde man börja handla (och plundra) med andra stammar, även via sjöfart. Eftersom mannen via sina uppgifter fick makten över överskottet och privategendomen, blev han mån om att det var hans avkommor som fick ärva denna. Kvinnans sexualitet började kontrolleras, bland annat genom hormyten; hade hon sex utanför äktenskapet var hon en hora. Hon blev nertryckt av våldtäkter, mord och stening.
Ända sedan klassamhällets uppkomst har kravet på monogami mest gällt kvinnan. Detta för att säkerställa vem som är mannens arvingar. Samtidigt har överklassens män ofta omgett sig med älskarinnor.
Tidigare hade mannen flyttat till kvinnan. Nu var det istället kvinnan som fick flytta till mannen. För att köpa in sig fick hon med sig en hemgift. Sammantaget med boskapen och handeln gjorde detta vissa män rikare och mäktigare än andra.

Rötter i klassamhället
Kvinnoförtrycket kom alltså med klassamhället – därför måste vi bekämpa klassamhället och kapitalismen för att avskaffa kvinnoförtrycket.
Vi vill inte att samhället ska gå tillbaka till ”urkommunismen”, där alla kämpade för att överhuvudtaget överleva. Idag finns det resurser som räcker till alla. Men samtidigt som ena halvan av jorden bränner mat för att hålla priserna uppe och där den största hälsorisken är fetma, svälter den andra halvan.
I ett socialistiskt samhälle kommer grundvalen åter att vara kollektivt ägande och inte det privata ägande som lade grunden för kvinnoförtrycket.

Lina Thörnblom

Tillbaka till sidans topp