|
Pakistan: Vi
slår tillbaka mot diktatur och religiös höger
I Pakistan och andra länder med stor andel muslimsk befolkning,
kommer den Internationella kvinnodagen i år att firas i ett läge
där islamistiska partier och grupper fortfarande protesterar mot
de karikatyrer som publicerats i en dansk tidning. De våldsamma
protesterna har pågått i flera veckor. Islamistiska fundamentalister
och religiösa partier utnyttjar denna situation för att visa
att muslimer förtrycks av Väst.
Men samma islamistiska grupper är själva också förtryckare –-
av kvinnor och barn. Islamistiska fundamentalister och den religiösa
högern är ansvariga för de fruktansvärda förhållanden
som kvinnor lever under i de flesta muslimska samhällen. De hjälper
de härskande klasserna att förtrycka kvinnorna. De framställer
kampen för kvinnornas rättigheter som en konspiration från
Väst mot dessa religiösa partiers ”starka traditioner” och ”familjevärderingar”.
Talande tystnad
De nämner inte med ett ord de fruktansvärda förhållanden
kvinnor står inför. De har aldrig agiterat mot de gruppvåldtäkter
och andra brott som begås mot kvinnor. Dessa muslimska samhällens ”befriare” har
aldrig protesterat mot talibanernas och al-Qaidas inhumana och brutala
behandling av kvinnor i Afghanistan. För den härskande och
religiösa eliten, till stor del sammansatt av samma manliga, rika
del av samhället som vidmakthåller skymfningarna mot kvinnor, är
de fattiga kvinnornas svåra situation en icke-fråga.
Kvinnor i Pakistan kommer att fira detta års Internationella kvinnodag
i en väldigt svår situation.
Fortfarande under 2000-talet tillåts inte kvinnor i många
områden i Pakistan att gå i skolan. I många områden
i Baluchistan, Sindh, Nordvästra gränsprovinsen eller södra
Punjab ser man inga kvinnor på marknaderna eller på gatorna.
Majoriteten av Pakistans kvinnor lever under medeltida förhållanden,
utan sociala, politiska eller ekonomiska rättigheter.
För dem är våld i hemmet, sexuella trakasserier, våldtäkt,
gruppvåldtäkt, orättvisor, tvångsäktenskap,
hedersmord och brutalitet något som sker varje dag.
Diskriminering på alla plan
Diskriminering mot dem visas på alla plan. 73 procent av kvinnorna
på landsbygden arbetar inom jordbruket, men inga officiella rapporter
har någonsin nämnt deras insats. Antalet kvinnor som arbetar
anges till 23 procent av den totala arbetsstyrkan, men kvinnor som arbetar
inom jordbruket räknas inte in i denna siffra.
I textilbranschen är 35 procent av hela arbetsstyrkan kvinnor. Nära
tre miljoner kvinnor arbetar som hemhjälp och tjänar allt från
500 till 2 000 rupier (65 till 270 kronor) i månaden. Dessa arbetare har
ingen fast arbetstid och ingen ledig tid under vardagar. Kvinnor som arbetar
i den privata sektorn jobbar tolv till 16 timmar per dag utan några raster.
Jämfört med manliga arbetare tjänar kvinnor 40 procent mindre
i lön.
Antalet kvinnor som arbetar i Pakistan ökar, men väldigt få är
medlemmar i någon fackförening. De mansdominerade fackföreningarna
visar inget intresse att rekrytera kvinnliga medlemmar.
Nästan 90 procent av kvinnorna i Pakistan drabbas av våld i hemmet.
För den religiösa högern och de dominerande delarna av den härskande
eliten är inte våld i hemmet något brott. För dem har varje
man rätt att slå sin fru, syster, dotter och till och med andra kvinnor
i familjen. Var tredje tonårsflicka har drabbats av någon form av
sexuellt utnyttjande eller tortyr. Varannan flicka har drabbats av sexuella trakasserier
och oönskade sexuella närmanden.
Sexuella trakasserier
Merparten av de kvinnor som arbetar som hemhjälp utsätts för våldtäkt
och sexuella trakasserier. Flickor i åldern tolv till 18 är speciellt
utsatta för våldtäkt och sexuellt våld. Majoriteten av
dessa flickor förblir tysta på grund av rädslan för att
deras familjer ska drabbas socialt. Om någon vågar protestera mot
detta våld ställs hon mot polisbrutalitet och falska anklagelser,
till exempel stöld i hushållet hon arbetar i.
Värst är kanske situationen för de kvinnor som arbetar inom tegelstenstillverkningen.
Under 2000-talet tvingas hela familjer att arbeta i ett tegelbruk för endast
några få tusen rupier. Detta är slaveri av värsta sorten.
Bara en tredjedel av kvinnorna är registrerade i vallängden. I många
delar av landet tillåts kvinnor helt enkelt inte att rösta.
Den religiösa högern tillåter att det brutala förtrycket
av kvinnor fortsätter i islamisk kulturs namn. Enligt många välkända
islamiskt lärda är dessa ”traditioner och seder” icke islamiska.
Men fundamentalister försvarar dem. Traditionerna och sederna innefattar
tillämpningen av hedersmord, vilket tillåter manliga familjemedlemmar
att döda kvinnliga medlemmar för att ha haft sexuella relationer utan
att vara gifta.
Vani är en sed som förekommer i halvstamdistrikten Punjab och Nordvästra
gränsprovinsen. Flickor gifts bort till män av rivaliserande stammar
som ett slags byte i uppgörelser ifråga om mord och andra typer av
blodsfejder. Systrar och döttrar till anklagade mördare ges till drabbade
familjer för att lösa sina bröder och fäder. Flickorna behandlas
därefter som slavar av den rivaliserande klanen. Tvångsäktenskap är
mycket vanligt förekommande.
Lagar mot kvinnor
Islamistiska fundamentalister höjer aldrig sina röster mot dessa grymma
och omänskliga traditioner. Äktenskap för kärleks skull är
fortfarande ett brott enligt den religiösa eliten. Religiösa partier
och fundamentalistiska grupper är motståndare till att de så kallade
Hudoodlagarna avskaffas. Dessa lagar infördes av den brutala reaktionära
militärdiktatorn general Zia-ul-Haq 1979 för att begränsa kvinnornas
rättigheter.
Enligt Hudoodlagarna måste ett våldtäktsoffer ha vittnesmål
från fyra manliga vittnen för att kunna styrka sina anklagelser i
en rättegång. Om hon misslyckas med detta anklagas hon för äktenskapsbrott
(sex med eget samtycke) vilket innebär fängelse i fem till 15 år!
Skandalöst nog sitter tusentals våldtäktsoffer i fängelse
på grund av dessa lagar som infördes av en diktators egna intressen,
med islam som förevändning. Enligt en rapport nyligen sammanställd
av professor Shaheen, minister under perioden 1999 till 2002, är 95 procent
av de anklagelser som registrerats enligt Hudoodlagarna falska. Hudoodlagarna
har visat sig vara ett instrument för personlig hämnd.
Nyligen utfärdade den federala shariadomstolen (islamistisk domstol) instruktioner
till alla domstolar om att inte ta upp fall enligt dessa lagar, om de inblandade
kvinnorna misslyckats med att bevisa våldtäkt enligt dessa regler.
Dessa självutnämnda ”muslimernas befriare” använder
religionen för att undertrycka kvinnor och andra delar av samhället.
Kvinnor slår tillbaka
Allt fler kvinnor i Pakistan slår energiskt tillbaka för att få ett
slut på dessa slavförhållanden och grymma traditioner. Fattiga
kvinnor på landsbygden som Mukhtar Mai (offer för en gruppvåldtäkt)
trotsar alla odds för att höja sina röster mot de ohyggligheter
som begåtts mot dem. Andra våldtäktsoffer som Sonia Naz och
DR Shazia har trotsat det ruttna systemet och dess ”traditioner”.
(Dessa fall har rapporterats om på CWI:s hemsida – socialistworld.net).
Dessa kvinnor utmanar det mansdominerade sociala och politiska systemet. Det är
dock fortfarande svårt för kvinnor att höja sina röster.
Striden mot feodalism, stamvälde och fundamentalism hör samman med
kampen mot kapitalismens ruttna system. Denna strid kan inte utkämpas på individuell
grund. Arbetarklasskvinnor måste organisera sig och stå eniga.
Vår kamp måste kopplas samman med hela arbetarklassens kamp för
att störta det kapitalistiska systemet och ersätta det med socialism.
I främsta ledet
Under strejken mot privatiseringar vid Pakistan Telecom och vid den nyligen
genomförda
lärarstrejken, visade sig kvinnliga arbetare ha en stor potential för
att organisera och leda strider. Under Telecomstrejken var många kvinnliga
arbetare drivande i att organisera strejken på många arbetsplatser.
Kvinnorna stod emot under hela strejken.
Kvinnliga lärare står främst i kampen mot regeringens politik.
Tusentals kvinnliga lärare deltog nyligen i en viktig protestdemonstration.
Dessa strider visar vikten av att kvinnor går med i fackföreningarna.
Fackföreningarna måste ta med kvinnors krav i sina program för
att kunna attrahera sin största grupp av potentiella medlemmar.
Kamp för socialism
SMP, Socialist Movement Pakistan (Den socialistiska rörelsen Pakistan, CWI
i Pakistan) bekämpar alla former av diskriminering och exploatering av kvinnor.
CWI i Pakistan driver ständiga kampanjer mot våld i hemmet och sexuella
trakasserier. Många aktioner har genomförts för att lyfta fram
dessa frågor och för att organisera arbetarkvinnor. SMP arbetar i
huvudsak i arbetarområden och dess kampanj mot våld i hemmet har
visat sig vara framgångsrik.
Vi har deltagit i i flera kampanjer mot Hudoodlagarna. Under 2005 organiserade
vi tre protestdemonstrationer, där vi tryckte upp och delade ut många
affischer och flygblad.
Vårt mål för 2006 är att öka takten på våra
kampanjer till nya nivåer.
Rukhsana Manzoor
SMP, Lahore
Tillbaka till sidans topp
|