|
Nazisterna som tänker marschera i Stockholm har en diger meritlista
av överfall och våld enbart de senaste veckorna.
Simon Lindberg, länsledare för nazistiska nsf i Skåne,
ledde den 20 maj en attack mot RFSL:s lokal i Kristianstad. Under fjolårets
marsch i Stockholm den 6 juni bar han nsf:s fana i spetsen för uniformerade
nazister.
Marscher är en del av denna våldspolitik. Trummor, uniformer
och nynazistsymboler har som syfte att hetsa fram nya attacker.
Våldspolitik
Överfallet i Kristianstad visar hur det går till. Simon Lindberg är
kandidat för nazistpartiet nsf i valet i höst. Den 20 maj delade
nazisterna först ut flygblad på dagen för att på kvällen
angripa festdeltagare i RFSL:s lokal. Nazisterna kom dit knivbeväpnade
och fem deltagare misshandlades.
Samma dag överfölls en demonstration till försvar av flyktingars
rättigheter i Märsta norr om Stockholm. Pendeltåget med
demonstranter från organisationen Ingen människa är illegal
som var på väg hem angreps några timmar senare av stenkastande
nazister.
Dessa nyliga exempel visar att nazistmarschen inte handlar om att ”uttrycka åsikter”,
som en del borgare säger. Nazisterna uttrycker öppet sitt stöd
till Hitlers välde och har själva genomfört minst 15 mord
i Sverige de senaste 10-15 åren.
Vänd inte ryggen
Att vända ryggen till marschen är att ge fritt spelrum.
Det som kan stoppa och bromsa deras framfart är stora mobiliseringar
av massivt motstånd från arbetare och ungdomar.
Kampen mot nazismen är ett försvar mot nazismens hot men också en
kamp för att rycka undan grunden för deras hets. Kamp mot rasism
och nazism gäller också rätten till arbete, bostad, vård
och utbildning för alla – mot nyliberalism och växande
klyftor.
Att 6 juni blivit helgdag ses av nazisterna som en extra högtidsdag.
Vi uppmanar alla att sluta upp i Nätverket mot rasisms ”Promenad
mot nazism” den 6 juni, 12.30 på St Eriksplan.
Läs mer: • Nazisthotet och hur det kan stoppas
Tragedin i
Västerhaninge
Natten mot lördag knivskars en 12-årig flicka till döds
i Västerhaninge, utanför Stockholm. Hennes 13-åriga kompis
våldtogs och knivskars också, men överlevde.
Inget är mer omskakande än ett barns tragiska bortgång.
Nyheten om vad som hänt i Västerhaninge har skapat en allmän
känsla av sorg och förtvivlan. Många reser den berättigade
frågan: Hur kunde detta ske?
Läs mer:
• Ökat våld mot kvinnor och barn
• Tragedin i Västerhaninge borde
aldrig ha fått hända |