foto: Elias Theodorsson
Enorma antifacistiska demonstrationer följde efter mordet på Pavlos Fyssas.
I en månad var jag i Grekland för att göra ett fotoreportage om den antifascistiska kampen. Jag ville följa med på Xekinimas, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Grekland, aktiviteter: flygbladsutdelning och bokbord i skolor, arrangerande av mat- och klädutdelningar i kombination med antifascistisk folkbildning och i samarbete med matproducenterna själva (en reaktion på Gyllene Grynings soppkök bara för ”etniska greker”), bland annat.
Eftersom de antifascistiska kommittéernas arbete är långsiktigt och går ut på att få förankring i de områden man finns i, insåg jag att det inte var realistiskt att på så kort tid kunna spegla deras arbete. Dessutom hade arbetet i kommittéerna inte kommit igång riktigt efter sommaren, något som skulle komma att ändras bokstavligen över en natt, med ett dåd som kom att skaka om hela Grekland.
På tapeten när jag anlände till Thessaloniki den 5 september var den stora och årliga demonstrationen mot regeringen, som skulle hållas den 7 september vid premiärministerns besök i staden. Den blev också riktigt stor. På krigsstigen och framträdande i demon var lärarfacket. Skolorna har denna höst fått ta stora smällar i det nedskärningspaket som följde på en låneutbetalning från trojkan i somras och gymnasielärarna gick måndagen den 16 september ut i en fem dagar lång strejk, planerad att förlängas med ytterligare fem dagar veckan därpå. En stor lärardemonstration gick genom Thessaloniki den dagen. På onsdagen skulle fler offentliganställda ansluta i en 48-timmarsstrejk.
På förmiddagen onsdagen den 18 september hade offentliganställda, inklusive gymnasielärarna, samlats vid Agia Sofia-kyrkan för att inleda strejken med en stor demonstration. Jag hälsade på de grekiska partikamraterna. Giannis pekade på min antinazistiska pin, och sa: ”Den är väldigt aktuell idag. Du har hört nyheterna, va?”. Jag, som trodde att han syftade på en attack mot funktionärer i kommunistpartiet (KKE) som utförts av några Gyllene gryning-aktivister en knapp vecka tidigare och som slutat med att nio personer fick läggas in på sjukhus med allvarliga skador, svarade ”ja”.
Jag började prata med en annan partikamrat och kände mig mycket illa till mods när han berättade att en antifascistisk rappare hade mördats under natten. Den 10 000-hövdade demonstrationen ville sedan spontant markera mot nattens dåd och tåga mot Gyllene Grynings partihögkvarter, till vilket vägen dock var väl blockerad av polisen. ”Ni skyddar mördare!” skrek demonstranter.
Mordet på Pavlos Fyssas, eller Killah P, som var rapparens artistnamn, utfördes av en medlem i Gyllene Gryning på grund av att han hade satt sig upp mot fascisterna som artist och som aktivist.
I arbetarklassområdet där han levde och verkade hade Gyllene Gryning sin mest framstående partiförening. Fyssas jagades på mordnatten av uppemot 40 fascister, innan en bil stängde av vägen för honom och gärningsmannen Giorgos Roupakias klev ut och knivhögg honom i buken och hjärtat.
En stor antifascistisk reaktion utlöstes och nästa kväll demonstrerade folk i städer över hela landet. I Thessaloniki var vi cirka 6 000, mestadels i sorgemarkering med svartklädda demonstranter, som marscherade mot Gyllene Grynings partilokal, dit vägen precis som tidigare samma dag var blockerad av polisen.
Konfrontationer utbröt, polisen använde bland annat tårgas, och demonstrationen var tvungen att retirera.
Vi återsamlades centralt vid monumentet Kamara, där demonstrationen hade börjat, och fortsatte sedan till Aristoteloustorget för att avslutas där. Konflikter mellan polis och demonstranter fortsatte sedan under kvällen.
Från motsvarande ”gatustridigheter” i Aten spreds videoklipp där civilklädda sågs kasta tillbaka stenar på demonstranter, sida vid sida med polisen. Åtminstone en av dem visade sig senare vara medlem i Gyllene Gryning. Kvällen till ära exponerades så poliskårens band till och sympatier med partiet – detta var nämligen ingen isolerad händelse.
Poliser har uppgetts stå och se på när invandrare misshandlas; hänvisat brottsoffer till Gyllene Gryning för att de ska itu med förövarna; misshandlat antifascister i förhör och hotat med att lämna ut deras namn till Gyllene Gryning; förhalat utredningar av, eller ignorerat anmälningar från offer för attacker som Gyllene Gryning stått bakom – för att göra en kort uppräkning.
Tidigare i år stoppades några hundra polisers planer på lanseringen av ett fackförbund direkt knutet till Gyllene Gryning (tänkt att heta ”Gyllene Polis”), av högt uppsatta och fackliga poliser. ”Den nödvändiga politiska viljan för att avlägsna dessa fascistiska inslag som existerar i den grekiska poliskåren har inte funnits”, sa en högt uppsatt polis anonymt i en avslöjande dokumentär av The Guardian.
Han menade också att ”statsapparaten och säkerhetspolisen har känt till varje steg Gyllene Gryning tar i många år nu”, men har alltså inte agerat mot dem.
Efter mordet på Fyssas ändrades saker och ting mycket plötsligt. Över 300 poliser har utretts för samröre med Gyllene Gryning, 15 av dessa arresterades och 10 har bevisats vara direkt eller indirekt anknutna till Gyllene Gryning. Under den utredningen gjorde man husrannsakningar i 79 hem och Gyllene Gryning-kontor, med beslagtagna vapen och militärutrustning som resultat.
Nyligen arresterades en arméofficer efter att man hos honom hittat olagliga skjutvapen, samt material från Gyllene Gryning och prylar som tyder på sympatier med militärjuntans maktövertagande 1967.
Avhoppare från partiet gick ut i media och berättade (bl a i ett antal artiklar i tidningen Ethnos) om den oerhört hierarkiska strukturen i partiet. Högt uppsatta, ofta parlamentsledamöter, beordrade och godkände misshandel av invandrare, antifascister och andra.
Det vittnas om det mest brutala våld både från dessa avhoppare och från människor som har blivit misshandlade. En avhoppare insåg att Gyllene Gryning inte var en organisation för honom då en ”kamrat” skrutit om hur han sparkat på en pakistaniers huvud, som vid en straffspark i fotboll.
Antalet rasistiskt motiverade attacker mot invandrare under de senaste tre åren har överstigit 900 stycken, enligt ledaren för ett pakistanskt samfund. Enligt honom har många av attackerna skett på polisstationer. Tidigare i år mördades en irakier av två misstänkta Gyllene Gryning-med-lemmar.
Medieflödet dominerades efter mordet på Fyssas av bilder på partiets många osmakliga aktiviteter och dåd. Tidigt efter mordet lovade regeringen att ta itu med fascisterna, genom att i lagen omvärdera vad ett kriminellt gäng är. Någon vecka senare inleddes en arresteringsvåg där över 20 medlemmar i Gyllene Gryning greps. Bilderna av maskerade och tungt beväpnade poliser som för bort partiledaren Nikos Michaloliakos och de gripna i partiets toppskikt visades (kändes det som) närhelst man slog på tv:n.
Dagen efter mordet gjorde en överläkare på sjukhuset dit Fyssas fördes knivhuggen ett mycket kritiskt uttalande i tv: ”De har övat på invandrares kroppar i tre år. De skadade invandrarna fördes till oss och vi har gått ut med offentliga varningar om attackerna från sådana grupper”. Han fortsatte med att säga att straffrihet har hjälpt dem växa och att media varit för snälla mot dem. Vidare anklagade han journalister för att ”bjuda in fascisterna till livsstilsprogram i tv, som om de vore catwalkmodeller”.
Demonstrationerna avlöste varandra. Två dagar efter knivdådet samlades i Thessaloniki cirka 3 000 för att återigen försöka nå Gyllene Grynings partilokaler och för att möta samma polisbussar som blockerade vägen dit. På den demonstrationen spred Fivos (från Xekinima, Rättvisepartiet Socialisternas systerparti) flygblad, som bjöd in till möte med den antifascistiska kommittén i hans område. Det blev höstens första möte och flera nya ansikten hade dykt upp. Man var där överens om behovet av självförsvar, att man vid en fascistattack ska kunna sammankalla folk för att freda sig.
Utanför Thessaloniki hölls några dagar senare ett möte med en annan antifascistisk kommitté, där deltagarantalet gick från att i våras ha varit runt 15 personer i genomsnitt, till cirka 60 personer denna gång. På det mötet planerade man att i en kommande aktion måla över fascistklottret i området, samt att mobilisera till en lokal demonstration.
Relativt sent, en vecka efter mordet, mobiliserade de största fackförbunden till en antifascistisk demonstration. I Aten blev den, enligt de grekiska kamraterna, den största antifascistiska demonstrationen i staden någonsin.
I slutet av oktober röstade man i parlamentet med en övervägande majoritet för indragande av Gyllene Grynings partibidrag. Detta medan ledaren Michaloliakos och två andra alltjämt sitter häktade, misstänkta för att tillhöra en kriminell organisation.
Tre andra är släppt på fri fot, men med reseförbud, i avvaktan på rättegång, och nyligen meddelades det att ytterligare tre av partiets riksdagsledamöter ska utredas för samma misstankar om att vara med i ett kriminellt gäng som de andra sex.
Många ställer sig kritiska till den påskyndade rättsliga processens rättssäkerhet och demokrati, och hur den kan slå tillbaka mot syftet. Gyllene Gryning har hela tiden nekat till inblandning i mordet. De menar att mördaren bara var en av deras hundratusentals sympatisörer, samt att gripandena av ledarskiktet handlar om politiska förföljelser.
Ett ämne som diskuterades flitigt på mötet med den antifascistiska kommitté jag tidigare nämnde var vad ett förbud av Gyllene Gryning, vilket ministrar veckan efter Fyssasmordet hade talat sig varma för, skulle innebära. För det första måste man uttyda motiven bakom regeringens plötsliga handlingskraft.
Fyssasmordet och den efterföljande exponeringen av Gyllene Grynings sanna natur innebar en möjlighet för vänstern att mobilisera antifascistiskt och knyta mycket folk till sig, dessutom under en tid då klasskampen flammade upp i strejker som hade förväntningar på sig att bli mer beslutsamma än tidigare och kanske var på vag mot en obegränsad generalstrejk. I det läget framstod det sannolikt som tilltalande för regeringen att visa sig som en stark, stabil och rättfärdig sådan, och hindra att vänstern går framåt.
Det ligger en stor motsägelse i att den nuvarande regeringen skulle kunna stoppa nyfascismen och rasismen i Grekland. Det är deras nedskärningspolitik, med den fattigdom och desperation som den skapar, som gjort att fascisterna har kunnat växa. Fascismen är, vilket också bör påpekas, ett samhällsfenomen och ingenting isolerat till Gyllene Gryning. De använder sig dessutom av en retorik i vilken de talar om ”illegala” invandrare som ”samhällets tyranner”.
Inför landets ordförandeskap i EU pekade ministern för medborgarnas säkerhet och ”allmän ordning”, Nikos Dendias, härom veckan ut invandringspolitiken som en av huvudfrågorna och underströk att europeiska stater har rätt att hindra människor att illegalt beträda deras nationella territorium. Ett stängsel har satts upp mot Turkiet och det berättas stolt om hur många färre som lyckas ta sig in i landet p g a det.
Den 15 november förliste en båt på väg från grekiska ön Lefkada till Italien, med 12 syriska flyktingars död som följd. ”Nyheterna” från Denidas denna gång var att han vill ha en klausul i förordningarna i EU som fördelar irreguljära invandrare mellan medlemsländerna utifrån deras storlek, befolkning och BNP; att Grekland även fortsättningsvis kommer att använda benämningen ”illegal” och inte ”irreguljär” om invandrare som tar sig in i landet utan tillstånd; samt att ”Vi kommer inte känna någon skuld över att skydda vår nationella suveränitet och våra gränser, detta är vår rätt”, enligt tidningen Kathimerini.
Den grekiska polisen har haft ett program kallat ”Operation: sopkvast” som syftar till att få bort papperslösa från gator och torg. Sett i ljuset av denna politik och dessa uttalanden, i vilken man kan skönja Gyllene Gryning som en slags förlängning av regeringens hårda invandringspolitik, är det absurt att regeringen i dagens politiska situation använder sig av ”Teorin om de två extremerna”, d v s jämställer fascisterna och vänstern som lika goda kålsupare och våldsverkare, skapare av instabilitet.
Det är också en risk med lagstiftning mot Gyllene Gryning, framhöll kamraterna – att den kan resultera i en skärpning av repressionen generellt, och alltså även slå mot vänstern. Detta har blivit en ännu mer påtaglig risk, i och med dödsskjutningen av två Gyllene Gryning-aktivister den 1 november, vilket en vänstergerilla har tagit på sig skulden för.
Efter morden på deras aktivister utnyttjar förstås Gyllene Gryning också möjligheten att för en gångs skull ses som offer, vilket också har avspeglats i opinionsmatningarna, i vilka de nu ligger på 10,5 procent, efter en dipp i och med Fyssasmordet.
De grekiska kamraterna skriver såhär: ”Terrorismen från den extrema högern, och terrorismen från grupper som den som attackerade Gyllene Grynings-medlemmar den 1 november (det spelar ingen roll varifrån de kommer ’ideologiskt’) leder oss till en situation där det sägs att politiska skillnader bara kan lösas med knivar och automatvapen. Arbetarrörelsen har ingenting att vinna på denna sortens konfrontation; den blir den största förloraren”.
Vidare påpekas att kamp mot regeringens nedskärningspolitik också är en kamp mot fascism och rasism.
