foto: pjotter05 / Flickr CC
Uppemot 80 procent av nigerianerna lever på en lön på 12,50 kronor om dagen. Vidden av den parasitära kapitalistiska utsugningen är tydlig i Nigeria.
Det kapitalistiska styret med dess våldsamma och osläckbara lust efter profit, kapitalismens gud, har bara varit förmöget att producera omätbara nivåer av socioekonomisk underutveckling och massmisär mitt i överflödet. För närvarande lever 70-80 procent av nigerianerna på mindre än 2 USA-dollar (12:50 kronor) om dagen. Uppskattningsvis 40 procent av nigerianerna, mestadels unga, är helt utan jobb.
Utbildningssektorn avslöjar på ett skarpt sätt den olösbara kapitalistiska kris som håller Nigeria i sitt grepp. Omkring 75 procent av Nigerias befolkning beräknas vara under 25 års ålder, 40 procent av alla barn i skolåldern går inte i skolan över huvud taget eller saknar tillgång till adekvat utbildning.
Icke desto mindre är kraven på formell utbildning högre idag än under de föregående åren av landets existens.
Globalt sett är Nigeria ungefär den nionde största råoljeexportören. Nigerias kartlagda gastillgångar placerar också landet bland världens tio ledande länder på området.
Men sådan är den yttersta oansvarigheten hos de internationella och lokala kapitalistiska eliter som styr denna dominerande ekonomiska sektor att landet sedan två årtionden och än i dag i överväldigande hög grad är beroende av att bränsle, diesel, fotogen, bensin och många andra förädlade produkter ur råolja och naturgas importeras!
Elförsörjningen, en universellt erkänd resurs för ekonomisk och social utveckling, befinner sig i ett mardrömslikt tillstånd. Nigerias infrastrukturella misslyckande är legendariskt. Det finns knappt någon järnvägs- och tågservice. Trots omfattande vattentillgångar finns det knappast några vattentransportmedel alls.
Trots att landet därför är nästan helt och hållet beroende av vägburna transporter medger inte den härskande kapitalistiska elitens vinsten först-ideologi ens anläggandet av högkvalitativa vägförbindelser mellan och inom städerna.
Därför går årligen tiotusentals liv förlorade på de rena dödsfällor som kallas vägar, samtidigt som tusentals miljoner produktivitetstimmar försvinner för att vägarna är i så dåligt skick och på grund av andra otillräckligheter.
Mot bakgrund av det ovan skissade kapitalistiska ekonomiska misslyckandet blir den förhärskande atmosfären av total handlingsförlamning i landets politiska landskap lättare att förstå sig på. Det måste rakt av slås fast att denna handlingsförlamning är inbäddad i Nigerias kapitalistiska ursprung som en företagspolitisk enhet.
Det centrala motivet för de forna brittiska kolonialisternas sammanförande av de olika nationaliteter och stammar som utgör dagens Nigeria var behovet av att minimera kostnaderna för att sköta landets omfattande territorium, samtidigt som britterna naturligtvis maximerade de koloniala fördelarna i den knivskarpa konkurrensen med den franska imperialismen under koloniseringen av Västafrikas folk och naturresurser.
De brittiska kolonialisterna brydde sig i sin jakt efter vinster och territorier inte om att söka samförstånd med de inhemska styrande eliterna i de olika delarna av landet, och än mindre med de nigerianska folken själva.
Ända från den koloniala erans första början fram till idag har de styrande kapitalistiska eliterna av olika nationaliteter i lika hög grad alla misslyckats med att utveckla en verkligt nationell ekonomisk och politisk agenda kapabel att garantera ekonomisk utveckling och politisk frihet för de olika nationaliteter och stammar som tillsammans utgör Nigeria.
Det skarpaste uttrycket för Nigerias pågående politiska och nationella kris är det pågående Boko Haram-upproret som politiskt och ekonomiskt praktiskt taget har lamslagit landets nordöstra områden.
Från 2009, när upproret bröt ut, fram till nu har över 7 000 personer dödats och troligen biljontals naira (1 krona motsvaras idag av 26 naira) gått förlorade, till följd av den fysiska förstörelse som orsakats av både Boko Haram-rebeller och av den kapitalistiska statens säkerhetsstyrkor, inklusive armén. Sedan i maj 2013 har Jonathanregeringen infört militärt undantagstillstånd i tre nordöstliga delstater. Men trots detta och hundratals miljarder naira i militärutgifter blir hundratals nigerianer åt gången fortsatt periodvis dödade av Boko Haram-rebeller och statens säkerhetsstyrkor i deras föregivna uppgift att kväsa upproret i denna del av landet.
Den kapitalistiska eliten argumenterar nu för att om bara hela oljesektorn, Nigerias ekonomiska grundbult, lämnas över till penningfurstarna, kommer vare sig elen eller några andra former av socioekonomisk service att lida nöd.
Efter att utan några positiva resultat ha spenderat miljarder dollar på Turn Around Maintenance-programmet (TAM) för landets fyra petroliumraffinaderier, beslöt sig Jonathanregeringen nyligen för att sälja ut alltihop till profitfurstarna, som vanligt väldigt billigt! Inför oljefackets opposition och i synnerhet inför de nästkommande allmänna valen har dock Jonathanadministrationen tillfälligt pausat denna skoningslösa politik riktad mot de fattiga till förmån för de rika.
Endast ett demokratiskt socialistiskt alternativ som placerar ekonomins ryggrad under de arbetande människornas gemensamma ägande och demokratiska kontroll kan börja lägga en permanent grund för att tillgodose de nigerianska massornas ekonomiska och politiska behov.
För att uppnå detta måste dock de arbetande människorna först och främst avsätta den styrande kapitalistiska eliten från makten och i dess ställe upprätta en arbetarnas och de fattigas regering. En sådan regerings centrala uppgift skulle vara att mobilisera Nigerias mänskliga och naturliga resurser för en ekonomisk utveckling som kan garantera en anständig levnadsstandard för alla nigerianer, inte bara för ett fåtal tjuvaktiga kapitalistiska element.
Ledningen för den fackliga rörelsen, inklusive dess prokapitalistiska Labourpartiledning, har varken velat eller kunnat erbjuda antikapitalistiska, profolkliga ekonomiska och politiska alternativ till den styrande kapitalistiska elitens ödeläggande politik.
Det är av detta skäl som medlemmar i Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) och andra socialistiskt orienterade arbetar- och ungdomsaktivister sedan i maj 2012 har bedrivit en gemensam kampanj för att registrera Socialist Party of Nigeria (SPN).
Detta syftar till att erbjuda en politisk plattform genom vilken de nigerianska massornas verkliga ekonomiska och politiska behov kan ställas upp i opposition till alla de styrande kapitalistiska partierna och deras likar, med början i de allmänna valen år 2015.
Den så kallat oberoende valkommissionen INEC har, med de existerande kapitalistiska partiernas samtycke, höjt avgifterna för registrering av nya politiska formationer från 100 000 naira (3 900 kronor) till 1 000 000 naira (39 000 kronor), femton år efter den så kallade övergången till demokrati!
I syfte att övervinna detta hinder i form av en registeringsavgift på en miljon naira manar medlemmar i Democratic Socialist Movement och Socialist Party of Nigeria alla genuina socialistiska element samt arbetar- och ungdomsaktivister att ge adekvat politiskt och ekonomiskt solidaritetsstöd för registreringen av SPN.
Socialist Party of Nigeria står redo att erbjuda de arbetande ett socialistiskt alternativ till alla kapitalistiska partiet, med start från och med 2015 år allmänna val.
I slutänden kommer Nigerias och i förlängningen hela världens arbetande massor att besegra de kapitalistiska krafter som försöker vidmakthålla massmisären mitt i världens överflöd av mänskliga och naturliga resurser. ■
