foto: liz west / Flickr CC
Lågutbildade och låginkomsttagare löper större risk att dö av cancer – klassamhället dödar.
Socioekonomisk status är avgörande för hur bra cancervård man får, och kan innebära skillnaden mellan liv och död. Det visar Cancerfonden i rapporten Cancer och ojämlikhet där de kräver att regeringen tar sitt ansvar och eliminerar orättvisan inom cancervården.
Lågutbildade dör betydligt oftare av cancer än högutbildade, trots att båda grupperna löper ungefär lika stor risk att få cancer. Det finns flera orsaker bakom det, men en av dem är en ojämlik cancervård. Cancerfondens rapport visar bland annat att tiden från misstanke till diagnos och från diagnos till handling är längre för lågutbildade än för högutbildade.
Lågutbildade kvinnor löper 40 procent större risk att dö av sin cancer än högutbildade kvinnor, och för män är skillnaden 36 procent. Men dödligheten är störst bland män som saknar gymnasieutbildning.
Det finns tre huvudsakliga faktorer som påverkar varför personer av lägre socioekonomisk status löper högre risk att dö av cancer. Individuella förutsättningar, som innefattar bland annat levnadsvanor, är en. Exempelvis är rökning vanligare inom samhällets lägre klasser, vilket som exempel är en orsak till varför lågutbildade kvinnor löper en större risk att få lungcancer än högutbildade. Personer med lägre utbildning har oftast lägre inkomster, vilket leder till att man äter mindre hälsosam mat då den generellt sett är billigare.
En annan orsak är vårdgivarens agerande. Man har sett att högutbildade får mer behandling inom vården än lågutbildade. Rapporten visar till exempel att det är mycket mer sannolikt att en högutbildad man får en skelettröntgen vid prostatacancer jämfört med en lågutbildad. Om alla cancerpatienter hade lika hög överlevnad som de med eftergymnasial utbildning skulle 2 900 fler överleva cancer varje år.
Den tredje huvudorsaken är hur vården och samhället styrs. Alla Sveriges landsting styr vården på sina egna sätt, vilket har lett till att vården ser olika ut på olika håll. När man dessutom skär ner på vården blir det naturligt att lägre samhällsklasser blir lidande först, medan högutbildade personer prioriteras. Socialstyrelsen har konstaterat att personer med lägre utbildning inte får samma tillgång till den behandling som rekommenderas i de nationella riktlinjerna.
Personer med lägre socioekonomisk status tenderar även att söka vård mindre frekvent, medan personer med högre socioekonomisk status söker vård oftare och dessutom ställer högre krav på vården och vårdgivaren. Vissa grupper med låg socioekonomisk status kan i en del fall även ha svårare att förstå information om sin egen hälsa och använda informationen i praktiken. Dålig ekonomi kan också innebära att man inte ändrar sina levnadsvanor för att förbättra hälsan.
Socioekonomisk status kan bestämmas med olika kriterier, bland annat efter inkomst, utbildningsnivå och yrkeskategori. I den här rapporten har man utgått från utbildningsnivå, men Socialstyrelsen har kommit fram till att resultatet blir detsamma oavsett; en lägre socioekonomisk status innebär en högre risk att dö av cancer.
Vården ska enligt lag vara lika för alla, alla ska ha rätt till en lika bra vård. Så är det inte idag och det är någonting som måste förändras omedelbart då människor dör på grund av det. Idag får man olika vård både beroende på var man bor i landet och på vilken utbildningsnivå eller inkomst man har. Det är en otrolig diskriminering och visar på att människor av lägre samhällsklasser fortfarande inte ses som lika mycket värda.
Det blir i sin tur ett ökande problem då klasskillnaderna ökar i Sverige och allt fler blir fattiga.
