En protestvåg spred sig över Bosnien och Hercegovina i februari 2014 i drygt 20 städer.
Efter det blodiga kriget på 1990-talet har en ny fas inletts i landet med massprotester mot nedskärningarna. Fredsavtalet undertecknades 1995, men ännu är den ekonomiska situationen i stort sett densamma med en omfattande arbetslöshet och allt fler privatiseringar.
Landets invånare har fått lida länge och det som skulle möjliggöra förändring är motståndet från en enad arbetarklass.
Drygt en månad har passerat sedan de första stora demonstrationerna. Det kan onekligen konstateras att aktiviteten på gatorna har minskat och det är mindre protester som nu anordnas.
Den 19 mars samlades till exempel cirka 50 personer i Sarajevo och ett 40-tal demonstrerade den 24 mars i Mostar. Deltagarna betonade vikten av fortsatt kamp för regeringens avgång och för rättvisa, eftersom inga av de krav som lyftes i februari har verkställts.
Den protestvåg som spreds i landet fick av många namnet den ”Bosniska våren”. Likt Arabiska våren som inleddes i Tunisien 2010, kunde man se stor potential i Bosnien i de strider som utspelade sig.
Däremot finns en fara vid olika protestvågor att de växer sig stora under en period och sedan avta lika fort.
Organisering av demonstranterna är därför av stor betydelse sida vid sida med olika rörelser, där ett socialistiskt program kan presenteras med krav och tillvägagångssätt för samhällsförändring, samt för hur kampen ska utvecklas. ■
