Den 24 april ägde den största skolstrejken sedan 1980-talet rum, med 60 000 skolelever ute på gatorna runtom i hela Österrike. Detta är de första tecknen på växande oro och kamp i spåren på den ekonomiska krisen.Elevstrejken den 24 april var den tredje skolstrejken på 3 veckor, bara några få dagar efter en 10 000 elever stark nationell skolstrejk på måndagen den 20 april och lärarfacksledningens kapitulation. Bara några tim- mar efter att skoleleverna gick ut i strejk den 20 april, i solidaritet med lärarna, slöt ledningen för GÖD (ett offentligfack) ett avtal med regeringen och avblåste den strejk som var utlyst till att börja på torsdagen den 23 april.
I detta avtal ingick inte den socialdeokratiska (SPÖ) utbildningsministern Claudia Schmieds ursprungsplan på att förlänga lärarnas arbetstid med två timmar per vecka, däremot inkluderade den slopandet av fem så kalla-de ”autonoma skoldagar”, skollediga dagar som läggs in lokalt.
Detta utgör i praktiken ändå en förlängning av lärarnas arbetstid och det kommer inte att innebära någon förbättring för skoleleverna. Utöver detta godtog fackledningen lönesänkningar för lärarna.
Den socialdemokratiska lärarfacksrepresentanten praktiskt taget tvingades av SPÖ-ledningen till att godta detta avtal – ytterligare en påminnelse om att socialdemokraterna använder sina band till facken för att tvinga igenom attacker och en illustration till varför ett nytt arbetarparti är en brådskande nödvändighet för framgångsrik kamp.
Laura Rafetseder
SLP (CWI Österrike)
