Efter sju år av ständiga attacker från Schüssels högerregering, vann socialdemokraterna valet 2006. Men istället för att ta tillbaka den mark som förlorats till högern, gick socialdemokraterna i koalition med det högerparti som tidigare styrt.Den förra högerregeringen sänkte drastiskt pensionerna, införde skolavgifter, tog de första stegen mot en privatisering av järnvägen och satsade miljarder på inköp av jaktplanet Eurofighter.
Under samma tid sjönk många arbetares reallöner. Till exempel tjänar vårdanställda idag 5,1 procent mindre än de gjorde 2000.
Men i valet 2006 fick regeringspartiet, det konservativa folkpartiet (motsvarande moderaterna), betala notan för högerpolitiken när man förlorade sin majoritet. Istället blev socialdemokraterna, med bara 450 rösters marginal, största parti.
S efter valet 2006
Socialdemokraterna byggde hela sin valkampanj på två frågor. De lovade, om de vann, att slopa skolavgifterna och att ingen Eurofighter skulle landa i Österrike.Många människor hade illusioner om att socialdemokraterna skulle bryta med regeringen Schüssels nyliberala kurs och hålla sina löften, men det gjorde de inte. Istället bildade socialdemokraterna regering tillsammans med det konservativa folkpartiet. Den nya premiärministern är socialdemokraternas Alfred Gusenbauer. Ingen försämring har kompenserats.
Jaktplanen döptes om till ”neutralitetsflygplan” och är redan stationerade i Österrike. Skolavgifterna finns kvar, vilket har skapat en enorm ilska bland många universitetsstuderande och andra som röstat på Gusenbauer just för hans löfte om att slopa dem.
Studentorganisationen Socialistisk ungdom, socialdemokraternas ungdomsorganisation, och fackförbundens ungdomsorganisationer tvingades av sina medlemmar att protestera mot de fortsatta avgifterna genom att organisera några demonstrationer.
Ledningen såg dock till att kväva proteströrelsen i sin linda för att hindra en massproteströrelse att uppstå.
Ingen litar på regeringen
Regeringen är nu den mest hatade i Österrike sedan 1945; 77 procent säger att de inte litar på regeringen. Och detta endast ett halvt år efter den kom till makten.Lärlingar kan numera avskedas när som helst under de första två åren de arbetar för ett företag. Trycket på arbetslösa att ta vilket jobb som helst ökar.
För första gången i Österrike sedan 1945 kan en arbetslös ställas inför situationen där han eller hon inte får några pengar alls. Regeringen såg också till att förlänga sin mandatperiod från fyra till fem år.
Även om fackföreningarna inte har genomfört några protester mot försämringarna, är den allmänna stämningen bland unga och arbetare att man inte kommer att acceptera nya angrepp på levnadsstandarden. Fackföreningarnas ledare vägrar att organisera motstånd, men situationen är värre ändå, och kan närmast beskrivas som en återgång till 1990-talets ”sociala partnerskap”, då de fackliga ledarna samarbetade med kapitalisterna och själva var med om att organisera de värsta attackerna mot arbetarklassen och de unga.
Längre arbetstider
I juni skrev arbetsgivarna och de fackliga ledningarna under ett nytt arbetstidsavtal. För att minska kostnaderna för övertidsersättning, förlängde de arbetstiden så att man numera kan arbeta 12 timmar per dygn och 60 timmar i veckan.Problemet är att det inte finns någon stark vänster i fackföreningarna, varför ledningarna inte möter något motstånd.
För tillfället tar regeringen åt sig äran för ”det stora ekonomiska uppsvinget”. Detta uppsving är endast 3,2 procent ”stort” och ett så begränsat uppsving utgör ingen grund för en lång period av stabilitet och tillväxt.
Det var den milda vintern 2006/ 07, vilken gjorde att byggindustrin inte behövde något vinteravbrott, som tillsammans med exportindustrins goda siffror lade grunden för det pågående uppsvinget. Ekonomer talar dock redan nu om en lägre utländsk efterfrågan på österrikiska industrivaror, vilket i så fall hotar hela tillväxten, och kapitalistiska kommentatorer förutspår en lägre tillväxt under årets andra hälft.
Arbetare och ungdomar drar knappast någon nytta av den ekonomiska tillväxten. Den privata konsumtionen ökar betydligt mindre än tillväxten; 2,2 mot 3,2 procent.
Inga billiga bostäder
Även om byggindustrin växer, byggs det inte några billiga hus.I t ex Salzburg med 140 000 invånare, väntar 4 000 (familjer så väl som ensamstående) på en billig lägenhet, av dem är 1 600 akutfall. Under 2005 och 2006 byggde kommunstyrelsen, under ledning av socialdemokraterna, endast 566 nya lägenheter.
Det mesta av borgarnas uppsvingspropaganda visar bara på kapitalisternas vilja att framställa situationen så som de själva önskar att den vore. De lyckönskar sig själva till att ha nått ”full sysselsättning” även om det fortfarande finns 250 000 arbetslösa, vilket är 27,6 procent fler än under 2000.
De flesta nyskapade arbetstillfällena är endast halvtidsanställningar, vilket i verkligheten innebär att man ersätter en heltidsanställd med två deltidsanställda som måste arbeta för en lön som de inte kan försörja sig på.
Hotet från extremhögern
Så länge det saknas ett stort arbetarparti i Österrike som slåss mot denna politik, kommer uppviglarna i det högerextrema frihetspartiet att kunna utnyttja massornas frustration och vrede över regeringens politik för egen vinning.Ännu har det inte förts någon diskussion kring eller tagits något initiativ till grundandet av en ny organisation för arbetarklassen. Bildandet av det nya ”vänsterpartiet” i Tyskland har emellertid väckt ett enormt intresse.
Många arbetare och unga säger: ”Det är vad vi behöver även i Österrike.” Opinionsundersökningar visar att ett nytt vänsterparti i Österrike skulle kunna få omkring 20 procent.
När de ser på Tyskland, ser de flesta människorna inte svagheterna hos det nya ”vänsterpartiet” Die Linke, Vänstern. Vad de ser är ett parti som, åtminstone på ytan, tycks kämpa för arbetarnas rättigheter, mot etablissemanget.
Det är precis vad allt fler arbetare och unga vill göra även i Österrike.
Jan Rybak
