”Östersjön stinker avlopp”, löd en rubrik i Dagens Nyheter 17 juli. Årtionden av olika slags föroreningar och industriutsläpp har allvarligt skadat Östersjöns ekosystem. Kan detta unika innanhav räddas?
Oljeutsläpp är ett av de allvarligare hoten mot det marina livet i Östersjön. Enligt Kustbevakningen släpps det dagligen ut stora mängder med olja i Östersjön.
Varje år registrerar myndigheterna cirka 500 avsiktliga utsläpp. Eftersom det kostar pengar att lämna oljespill i hamnar med mottagningsanläggningar, väljer redare att istället släppa ut oljespillet i havet.
Sjöfåglar och bottendjur drabbas mest av oljeutsläppen. Redan små mängder olja förstör fåglarnas fjäderdräkt. Flera hundra tusen sjöfåglar dör varje år till följd av oljeutsläpp, ”vissa år dör runt 100 000 bara vid Hoburgs bank [söder om Gotland]” (havet.nu).
Ökade utsläpp
Östersjön är redan hårt trafikerad och om inget görs kommer trafiken och kväveoxidustläppen från sjöfarten att fördubblas om 10-15 år, enligt Naturskyddsföreningen.Den ständiga tillförseln av olja och oljeprodukter – från landbaserade källor och sjöfart – är ett allvarligt hot mot Östersjön.
Hoten mot Östersjön är emellertid många. Utsläppen och föroreningarna kommer från en rad olika källor – jordbruk, industrier, avlopp och från fossila bränslen.
Övergödning
Under lång tid har Östersjön tillförts för mycket näringsämnen, vilket resulterat i övergödningen, eller eutrofieringen.Östersjön har helt enkelt tillförts för mycket kväve och fosfor.
Den största källan är jordbruket som står för ungefär hälften av tillförda näringsämnen. Årligen tar Östersjön emot mer än 450 000 ton kväve och över 17 000 ton fosfor från jordbruket, enligt Världsnaturfonden.
Andra orsaker är industriutsläpp, förbränning av fossila bränslen och transporter som ger kvävoxidutsläpp och -nedfall samt att stora mängder orenat avloppsvatten ständigt når Östersjön.
År 2005 varnade den så kallade Miljövårdsberedningens ledamöter för att ”Övergödningen sannolikt redan havererat Östersjöns ekosystem”.
De syrefria bottnarnas utbredning – förra året drabbades större områden än någonsin av syrefria bottnar, en yta på 70 000 kvadratkilometer motsvarande en sjättedel av Östersjön – och algblomning, är en följd av övergödning.
Algblomning (cyanobakterier, de giftiga blågröna algerna) smutsar ner vattnet, stränderna och producerar gifter som innebär fara för andra organismer. När blomningen är slut och algerna sjunker till bottnen behöver nedbrytningsprocessen syre, med ökad syrebrist som följd. Att algblomningen hittills inte varit lika omfattande i år som exempelvis 2005 beror troligen på den solfattiga sommaren. Algblomningen stimuleras även av vattnets temperatur.
Ett annat problem för Östersjön är utfiskningen.
Torsken är en av de fiskar som riskerar att utrotas. Sill/strömming är på kraftig tillbakagång. Rov- och överfisket har medfört att uppemot 75 procent av de viktigaste marina fiskeområdena i Östersjön antingen är överexploaterade eller fullt utnyttjade (havet.nu).
Östersjöns skador har redan fått förödande konsekvenser.
Vad behöver göras?
Problemen kan bara få sin lösning inom ramen av en demokratisk planering för en hållbar utveckling i hela Östersjöområdet.Om inte det moderna jordbruket kombineras med mindre miljöförstörande metoder och gödningsmedel, kommer utsläppen att öka. Nya effektiva reningsverk måste byggas och kraftfulla åtgäder krävs för att dränera Östersjön på fosfor och kväve som redan släppts ut.
Förbränningen av fossila bränslen måste minska och en omställning till ett miljövänligt transportsystem behövs.
Teknik finns, men då måste tekniken användas på rätt sätt. Miljö och människa måste sättas före vinsten om Östersjön ska räddas.
Maria Öhman
