Att vinster i välfärden var den stora frågan gick inte att gå miste på.
Men det var inte undersköterskor, sjuksköterskor eller läkare som bredde ut sig. Det var vårdföretagarna som satsade hårt på att marknadsföra sig för att påverka kongressens utgång. Där fanns de alla, de stora skandalomskrivna vårdbolagen och deras kampanjer.
Svenskt Näringsliv hade i sin monter parollen ”Företagen bygger välfärden”. För en summa på drygt 30 000 kronor har de köpt sig en plats på den socialdemokratiska partikongressen för att kunna påverka kongressombuden.
Riskkapitalistiska hyenor inom välfärden kände sig så hårt pressade av opinionen, där åtta av tio säger nej till skattefinansierad vinst i vård och skola, att de betalar tiotusentals kronor för att få mingla bland de socialdemokratiska pamparna i hopp om att kunna påverka kongressutgången.
Gratismaterial, flygblad, böcker och föreläsningar skulle övertyga S-delegaterna om att säga ja till vinster i välfärden. På vårdföretagarnas sida fanns också den välkända socialdemokratiska partipiskan.
Arbetarrörelsens historiska organisationer Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Hyresgästföreningen och LO:s olika fackförbund fanns givetvis på plats, men drunknade bland montrar för företag och riskkapitalister.
Till och med en socialist som jag, som sedan länge räknat bort socialdemokratin som ett trovärdigt alternativ för arbetarklassen, blev förvånad över riskkapitalets utbredning på Socialdemokraternas kongress.
I det socialdemokratiska partiet har inte längre arbetaren någon plats.