Måndagen den 20 juni stod Pajala kommunfullmäktige inför en motion om att riva upp regerande Socialdemokraternas beslut om att stänga högstadierna i Junosuando och Tärendö – från just Socialdemokraterna. Motionen röstades ned och nedläggningarna ligger därmed fast.
Pajala kommun är i en djup ekonomisk kris efter att ha satsat på Northlands gruvetablering, som slutade i ett spektakulärt fiasko. S-majoriteten i kommunen beslutade under 2015 om en rad nedskärningar i kommunala verksamheter. Bland annat beslutade Kultur- och utbildningsnämnden att flytta årskurs sex från Sattajärvi skola till centralorten Pajala. Kommunfullmäktige beslutade att flytta högstadierna i Tärendö och Junosuando till Pajala.
Föräldrar och bybor reagerade med ilska och protester. En taktik blev att gå med i S, som fick 60 nya medlemmar i våras. På årsmötet dök de nya medlemmarna upp och röstade in sina representanter i arbetarkommunens styrelse.
Trycket gjorde redan i maj att Kultur- och utbildningsnämnden backade i frågan om Sattajärvi skola – årskurs sex blir kvar. Trots att arbetarkommunen hade rekommenderat S fullmäktigegrupp att följa medlemmarnas mandat – att riva upp beslutet om högstadierna – drev kommunalrådet Harry Rantakyrö och S-majoriteten i kommunfullmäktige igenom det gamla nedläggningsbeslutet på nytt.
De två S-ledamöterna Jenny Eriksson och Sixten Eriksson, som hade ställt motionen, var besvikna över att partiet inte hade valt att ”lyssna mer på väljarna”. Nu ryktas det att den interna splittringen kan bli till en faktisk utbrytning ur S.
Det är tydligt att kampen mot nedskärningarna kräver ett tydligt alternativ att enas kring. Många Pajalabor har också oroats av kommunpolitikernas hot att om inte högstadierna slås ihop ”måste” de skära på kultur- och föreningsbidragen. Därför hölls en manifestation med omkring 200 deltagare den 15 juni till försvar för kulturlivet i kommunen.
Med nedskärningar på skola, fritid, kultur och äldreomsorg sågar en avfolkningskommun som Pajala av grenen den sitter på. Att låta barn, lokalsamhällen, gamla och själva samhällets framtid betala för spekulationen i gruvboomen är oacceptabelt.
Alternativet är att enas i kamp för att omfördela samhällets resurser, för kommunbidrag efter behoven, på bekostnad av de storföretag och banker som har sugit ut bygden i alla år. Det blir allt mer tydligt att den kapitalistiska ordningen betyder utarmning för glesbygden och att bara ett socialistiskt program bär på ett hållbart alternativ.
