Fredagen den 19 december
genomfördes demonstrationer på gatorna i Libanon och andra delar av
arabvärlden mot Israels sanktioner mot Gaza. Befolkningen i Gaza
drabbas av att utvecklingen går bakåt, där ekonomin bryts sönder och
majoriteten står utan mat, mediciner och energireserver. Även om uppmaningen till protesterna ursprungligen kom från Hizbollahs ledare Nasrallah, måste vänstern och arbetarkämpar mobilisera sina egna avdelningar där enade samlingar från arbetarklassen är möjliga, i solidaritet med de fattiga och förtryckta, och för arbetarmotstånd.
Medan svält och död drabbar Gaza som ett resultat av sanktionerna privatiseras den palestinska statens resurser och säljs ut till storföretag. Samtidigt fortsätter Israel att bygga nya bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem , bygger ett järnvägsnät på ockuperad mark och en apartheidmur. Alla imperialistiska löften om en så kallad "oberoende stat" under kapitalismen grusas än en gång av dessa händelser.
Den palestinska ekonomin monteras ned
Palestiniernas dagliga liv hotas av hotas av militär ockupation, ekonomiska sanktioner och koloniseringen av mark- och vattenresurser från Israel på Västbanken, samtidigt med den pågående kollektiva bestraffningen av Gaza. Den så kallade "Palestinska reform- och utvecklingsplanen" betyder baranormalisering av ockupationen och ett gradvis övergivande av Gaza.
80 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar per dag och arbetslöshet ligger runt 60 procent. Bara 195 av 3 900 fabriker är i drift. 40 000 jordbruksarbetare har har förlorat jobbet på grund av förbudet mot all export.
Den palestinska "planen" följer typiska frimarknadsdirektiv där målet är att skärt bort resten av den offentliga service som redan förstörts av israeliska stridsvagnar och flygattacker sedan den andra intifadan (från år 2000). Israel har redan annekterat ytterligare 20 procent av Västbankens bästa jordbruksmark. Nedskärningar i offentliga utgifter,frysta löner, prisökningar och avreglering av ny industri kan redan ses som ett resultat av denna storföretagsanpassade plan.
Organisera massorna mot kapitalismen
Humanitära rörelser har redan misslyckats att försvara arbetare eller förbättra levnadsförhållandena. De har också skadat attityderna, inte bara gentemot rörelser utan också behovet av självorganisering, särskilt kämpande fackföreningar och behovet av ett alternativt parti för arbetare och fattiga. Rätten till självstyre kan bara tillkämpas genom att utmana det kapitalistiska systemet och den härskande klass som tjänar på fattigdom och utsugning av massorna.
Företagssektorn skulle bli styrande i varje framtida palestinsk stat under kapitalismen, med USA:s nyliberalism som dominerande modell. Resultatet kan vi se i Irak och resten av regionen, för att inte tala om hela den globala utvecklingen som är på väg mot en djup kris.
Frimarknadskapitalism, ökande otrygghet, utsugning och ojämlikhet, kan bara bekämpas via en arbetarrörelse som byggs upp av massornas demokratiskt valda kommittéer, med rätt till beväpning för att försvara jord och service från både militära och ekonomiska angrepp.
Den enda vägen att åstadkomma verklig, långvarig fred och välstånd till palestinierna och till alla folk i regionen är genom gemensam kamp mot förtryck och prokapitalistiska, korrupta regimer. Att störta kapitalism och jordägarvälde och skapa ett verkligt socialistiskt samhälle – som sätter folket framför profiter – skulle innebära verkligt samarbete mellan alla arbetande i regionen, samla alla de rika resurserna till nytta för de många och skapa verkligt självstyre för de förtryckta.
* För arbetarnas enade masskamp för palestiniernas nationella befrielse
* För en rörelse av de fattiga massorna mot kapitalism
* För ett socialistiskt Mellanöstern
Från cwi:s hemsida www.socialistworld.net
