Sydsvenskan har under en tid haft en artikelserie som har granskat bristerna i psykiatrin i Malmö, med allt från personalbrist till ökande självmordsstatistik.
Det hela började med en artikeln där patienter inom psykiatrin, främst unga kvinnor med självskadebeteende, vittnade om en vidrig miljö där patienter hånas och får öknamn. Genom inspelningar med mobiltelefon under olika läkarbesök avslöjas detta oprofessionella beteende.
Patienterna vittnar om hur de medicineras istället för att få en vårdplan med terapi eller liknande hjälp som skulle förbättra deras situation. Det finns personal som är duktiga på sitt jobb men det finns för lite personal. För någon med suicidala tendenser finns det gott om utrymme för självskadebeteende då det inte finns tillräckligt med personal för att kunna övervaka och vara närvarande.
Personal inom psykiatrin vittnar också om bristerna, brist på yrkeskompetens bland en del av kollegorna, nedskärningar på personalen som får konsekvensen att patienter inte alltid kan bli bemötta på ett mänskligt sätt utifrån olika patienters behov.
Ledningen kritiseras av både patienter och personal för hanteringen av säkerheten inom psykiatrin i Malmö. Bristerna ses tydligt i självmordsstatistiken inom psykiatrin där det hittills i år har begåtts nästan lika många självmord som under hela förra året.
Att självmord inom psykiatrin tystas ner är ett problem, menar patienter liksom personal. Detta är något som måste utredas med tanke på den grava ökningen, vilket bör vara av hög prioritet.
Riktlinjer för att förhindra självmord bland patienter finns. Men enligt personalen går de inte längre att följa på grund av bristen på personal och ökade sjukskrivningar. Ledningen menar att detta ska utredas. Ett ord som ekar tomt längs korridorerna, eller i alla fall av kritik om brister inom vården. ■
