foto: News Oresund / Flickr CC
Det är SAS fel att piloterna tvingades ta till strejkåtgärder för drägliga villkor.
På kvällen den femte strejkdagen (tisdagen den 14 juni) avblåstes pilotstrejken. Pilotstrejken har utan tvekan haft en stor effekt. På sista strejkdagen ställdes ytterligare 240 flyg in.
När Offensiv går i tryck bara någon timme efter att pilotstrejken har avblåsts har väldigt lite information kommit fram om det nya avtalets innehåll.
Klart är dock att löneökningarna stannar inom det så kallade ”märket” på 2,2 procent och en gemensam lönetrappa. Nivån är långt ifrån vad pilotfacket har begärt. Ännu finns dock inga detaljer om hur lönehöjningen ska fördelas och hur lönetrappan är utformad. Det går därför inte att bedöma om den ger en löneutjämning och ett stopp på att piloterna lönemässigt indelas i ett A- och B-lag. Vidare finns det för närvarande ingen information om det nya avtalets innehåll vad gäller pensionsvillkor och arbetstider. I nästa Offensiv (den 23 juni) återkommer vi med mer om avtalets innehåll.
Från första stund möttes piloternas strejk av en enorm hets från media, som oftast fungerade som en megafon för SAS och arbetsgivarna (Svenska Flygbranschen och Transportföretagen).
Medias rapportering följde två spår: det är synd om resenärerna samt att piloterna är giriga och att det är en lyxstrejk. Visst är det synd att enskilda drabbas, men varför är det ingen som vänder sig emot företaget? Det är ju deras fel att piloterna strejkar.
SAS har redovisat höga vinster de senaste kvartalen på personalens bekostnad och som en följd av sjunkande bränslepriser. Hade de gått med på piloternas krav hade det inte blivit någon pilotstrejk.
Inom flygbranschen är det mot denna botten det barkar. Hela branschen har drabbats av avregleringar som har varit skadliga för klimatet, arbetsmiljön och därmed för allas säkerhet. Det är knappast piloternas fel att utvecklingen skenar åt fel håll.
Tidigare i år strejkade först kabinpersonalen och sedan piloterna för att bemanningsföretaget Global Employer Company (GEC), som hyr ut personal till den brittiska lågprisflygjätten Flybe – som i sin tur anlitas av SAS – skulle teckna kollektivatal. De vann den striden.
Piloter och kabinpersonal på Norwegian har varit lockoutade för att företaget ville få dem att bli kontraktsanställda.
I år valde Pilotfacket att ta strid för att åtminstone börja ta igen lite av vad man ansåg sig vara tvungen att ge år 2012 för att rädda SAS då man gick med på sänkta löner, slopad förmånspension och ökade arbetstider för att förhindra en SAS-konkurs.
Tack vare detta kunde företaget minska kostnaderna för piloter med 40 procent. Jämfört med arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden i övrigt har SAS piloter avstått från över 20 procent i löneökningar sedan år 2012, samtidigt som produktiviteten har ökat med 20 procent.
Strejken handlade framförallt om att piloterna ville ha en gemensam löneskala. De har varit indelade i ett A-lag och ett B-lag, vilket innebär att den genomsnittliga lönen de fem första åren som pilot bara är 33 700 kronor per månad. Det är sämre än för de piloter som SAS hyr in.
Den andra stridsfrågan handlade om att pilotföreningen ville förhindra att SAS utökade inhyrningsmöjligheterna ytterligare.
Som för väldigt många löntagare idag handlar det om att hålla ihop kollektivet för att gemensamt slå tillbaka när arbetstider och arbetsmiljö ständigt attackeras.
