Så har då den internationella PISA-jämförelsen svart på vitt visat att Sveriges unikt avreglerade skola har rasat som en sten, och det i accelererad takt sedan 2009. De nyliberala marknadsmetoder som enligt Alliansens skolministern Jan Björklund, Timbro och Svenskt Näringsliv skulle ge ”världens bästa skolor” har tvärtom gett Sverige den klart sämsta kunskapsutvecklingen för 15-åriga elever av alla 34 industriländer inom OECD.
Kanske blir detta sista spiken i Alliansens kista? ”Det har varit en tung vecka”, tvingades Jan Björklund erkänna i söndagens Agenda. Att han inte redan tvingats avgå beror i hög grad på att Socialdemokraterna och Miljöpartiet är minst sagt medskyldiga till fiaskot. Även Vänsterpartiet har, trots sin opposition mot vinstdrivande skolbolag, ett stort medansvar för eländet. Detta genom deras stöd till både Göran Perssons kommunalisering av skolan och 1990-talets S-ledda VM i budgetåtstramning inom stat och kommuner.
Vänsterpartiet var också så sent som i valrörelsen 2010 berett att delta i en S-regering som bara skulle ha förvaltat Björklunds skolpolitik, sedan Mona Sahlin gjort allt för att kasta ut de sista resterna av egen S-politik och lägga sig så nära majorens skolpolitik som möjligt.
PISA visar att Sveriges skolor, som innan 1990-talets nyliberala avregleringar och nedskärningar låg i topp, idag ligger betydligt under OECD-snittet. Detta gäller i alla undersökta områden: matematik, läsförståelse och naturvetenskap.
Sverige hamnar långt efter toppländerna inom OECD och även de utanför, bakom länder som Lettland, Litauen och till och med Ryssland. I fråga om läsförståelse har bara tre OECD-länder sämre resultat: Slovakien, Chile och Mexiko. I naturvetenskap presterar bara sex länder sämre. Allra sämst har det gått för skolor med många arbetare och låginkomsttagare.
Vad som har sänkt den svenska skolan är, som Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund, och Per Thullberg, f d generaldirektör vid Skolverket, slår fast på i artikeln ”Kommunerna har haft sin chans – staten måste ta över” på DN Debatt: ”segregering, decentralisering och differentiering, samt en individualisering i form av ensamarbete som i själva verket lämnade eleverna i sticket”.
Vad som har skapat detta borde vara uppenbart för alla som vill se sanningen i vitögat: Göran Perssons kommunalisering, Bildtregeringens upphävande av förbudet mot vinstdrivande skolor och Socialdemokraternas kapitulation för detta, liksom för friskolereformen och konkurrensen om skolpengen, de fortsatta nedskärningarna och vägran att locka till yrket med anständiga löner.
Redan i Skolverkets rapport Likvärdig utbildning i svensk grundskola? förra året konstaterades det att en ökad sortering, skilda kamrateffekter och skillnader i lärarnas förväntningar i olika skolor har betytt kraftigt ökade klyftor mellan skolorna och att elevsammansättningen fått en ökande betydelse för elevernas resultat. Men att skolvalet i hög grad utnyttjas av priviligierade grupper för att undvika barn till invandrare, arbetare och låginkomsttagare, har inte heller hjälpt dessa.
Nu vill alla skylla ifrån sig. Björklund på lärarna, eleverna och den ”gamla flumskolan”, trots att raset har accelererat under hans sju år. Socialdemokraterna på de nya skattesänkningarna (som man ändå inte vill riva upp) i stället för pengar till fler lärare och mindre klasser de första skolåren. Sverigedemokraterna så klart på invandrarna.
Kanske leder eländet till en nationell kriskommission och ökat stöd för ett förstatligat huvudmannaskap?
Av alla Sveriges fack är det hittills bara Lärarnas Riksförbund som har lyckats ta ton för krav på en skolkommission som även tar ställning till heliga kor som kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolereformen.
Desto viktigare är det att nätverk som Folkkampanj för Gemensam Välfärd nu gör sitt yttersta för att öka pressen underifrån på både fack och politiker inför det valår som kommer att handla om nyliberalismens katastrofala konsekvenser för Sveriges välfärd.
