Massiv polisinsats sattes in mot syndikalisternas fredliga blockad av Ånedinlinjen den 14 augusti. Men den fackliga protesten lyckades försena båten i över en timme.Vi hade samlats för att utföra en blockad av godslastningen till båten Birger Jarl som kör till Åland. Det var den tionde i raden av blockader under sommaren som genomförts mot rederiet Allandias varsel av 19 pakistanska sjömän.
Blockaderna har haft symbolisk karaktär där syftet varit att väcka så stor uppmärksamhet som möjligt kring rederiets diskriminering.
Det var ett 30-tal som deltog i aktionen för att gentemot resenärer och åkare avslöja Allandias affärer.
Flera av de varslade arbetarna var där och kunde berätta för passagerare om sina villkor. Många av stamkunderna kände igen pakistanierna från båten och var inte sena med att skriva på Rättvisepartiet Socialisternas namnlistor för att ge sitt stöd. Vi uppmanade också folk att skicka protestbrev eller ringa rederiets ledning.
Samtidigt blockerade personer med banderoller från syndikalisternas transportsyndikat lastingångar på kajen. Flera lastbilar stod utanför. Innanför grindarna stod en mycket upprörd Ånedinchef, Wolfgang Kukol. Polis anlände efter ett tag och inledde ett samtal med blockadens aktivister. Till försvar för blockaden framhölls att den är en lagligt varslad konflikt. Det hänvisades till prejudikatet från hamnarbetarstrejken 1980.
Den gången ställde sig Hamnarbetarförbundets medlemmar fysiskt i vägen för att hindra hamnarbetare anslutna till Transport att komma in på arbetsplatsen.
Polisen i Göteborg ingrep inte och blev därefter JK-anmäld av arbetsgivaren. Men Justitiekanslern ansåg att polisen hade agerat korrekt. I arbetsmarknadskonflikter ska polisen agera ”med stor återhållsamhet”.
På hemsidan www.birgerjarl.info finns en film redigerad av Talat Butt där du kan se vad som sedan hände. Polisen använde sig visserligen inte av öppet våld, men är det rimligt att tio polisbilar och 40 poliser sätts in för att föra bort 11 fredliga aktivister som inte ens gör motstånd?
Talat Butt kallar med rätta ingripandet för det nya Fort Europa.
Vi 11 som greps anmäldes för egenmäktigt förfarande av annans egendom. Vi erkänner inte något brott, vi stod på en allmän plats och protesterade mot etnisk diskriminering och mot att företaget inte ens sätter sig i förhandlingar med fackföreningen. Vi hindrade inga människor från att gå in och godsblockaden var fortfarande symbolisk.
Wolfgang Kukol beställde statsmaktens ingripande för att få slut på protesterna och det är förkastligt att polisen går diskrimineringens ärenden. Dialogpolisen på plats ville visa sig berörd och bad oss polisanmäla hans chef, Ulf Johansson, som gjort det juridiska utlåtandet. Detta har skett.
Egenmäktigt förfarande har tidigare betraktats som en småsak och anmälningarna borde hamna i papperskorgen. Men att polisen sätts in i fackliga konflikter är allvarliga trend- brott som demonstrerar statens nya hårdare karaktär. Vid syndikalisternas blockad av stadsdelsförvaltningen Fosie i Malmö 2006 använde sig polisen dessutom av övervåld så som pepparspray.
Tidigare har åtal väckts mot juridiska personer, själva fackföreningen, men nu siktas på de deltagande personerna. Mot denna utveckling behövs mer av facklig solidaritet, både mot de orättvisa varslen på Ånedinlinjen och för rätten att tillgripa konfliktåtgärder.
Elin Gauffin
