Generalstrejk i Norge stundar efter den blåbruna regeringens attacker på bland annat Arbetsmiljölagen.
Hela Norge kommer att stå stilla i två timmar den 28 januari. Då kommer LO och resten av fackföreningsrörelsen att ta ut alla sina medlemmar i en generalstrejk mot den blåbruna regeringens angrepp på Arbetsmiljölagen.
Den nya Arbetsmiljölagen gör det lättare med tillfälliga anställningar, förlänger normalarbetstiden och upphäver fackföreningarnas rätt att stoppa farligt arbete. Redan arbetar många, till exempel inom sjukvården, långa och hälsofarliga arbetsdagar med hög personalomsättning och sjukfrånvaro.
LO menar också att den nya Arbetsmiljölagen kommer att överföra makt från arbete till kapital och försvaga fackföreningsrörelsen. LO i Trondheim kopplar på sin hemsida kampen mot Arbetsmiljölagen till kampen mot den blåbruna regeringen generellt. De säger att regeringen är kapitalets regering, som ger skattesänkningar till de allra rikaste (4,5 miljarder kronor hittills), privatiserar vård och utbildning och säljer ut statligt ägda företag.
Det finns ett stort motstånd mot Arbetsmiljölagen i alla åldersgrupper. 62 procent är emot. Bland unga på väg ut på arbetsmarknaden och med erfarenhet av arbetslivet är 70 procent emot. Ändå säger statsminister Erna Solberg, Høyre (motsvarande Moderaterna), att ”det var det här ni röstade på”.
140 000 löntagare i Norge har kortare anställningsgrad än de vill ha. Men som siffror från OECD visar kommer fler tillfälliga jobb inte att öka antalet jobb, enbart göra om fasta jobb till tillfälliga.
Det är inte den första strejken mot den nya Arbetsmiljölagen. Den 23 september var flera stora förbund ute i strejk och massmobiliseringar. Denna gång är det hela fackföreningsrörelsen som går ut i politisk generalstrejk. Angreppen på Arbetsmiljölagen är en attack på vad arbetarrörelsen historiskt har uppnått genom kamp och därför en nyckelfråga. Det tvingar den fackliga ledningen att försöka visa att den gör något. Men som det ser ut idag kommer de knappast att trappa upp kampen tillräckligt för att vinna.
Den tidigare regeringen, med Arbeiderpartiet (Socialdemokraterna) och Sosialistisk Venstreparti, genomförde inga radikala reformer. Nu är frågan om de klarar att försvara det som har uppnåtts historiskt.
Motståndet mot den blåbruna regeringen är stort. Arbeiderpartiet (Ap) har gått upp till 41 procent i opinionsmätningarna, medan regeringspartierna Høyre och det högerpopulistiska och rasistiska Fremskrittspartiet har minskat med 4 procentenheter vardera sedan valet 2013.
Men stödet till Ap saknar entusiasm. Den nya Ap-ledaren Jonas Gahr Støre har inte någon annan politik än den tidigare rödgröna regeringen som förlorade valet.
Han säger att han vill bevara Arbetsmiljölagen, men vill också ha ”omstrukturering i arbetslivet”, men att det ska ske ”i dialog med fackföreningsrörelsen”. Han är alltså bättre i stånd att genomföra kontrareformer eftersom han kan göra det i ”dialog” med LO-ledningen.
Inte heller Sosialistisk Venstreparti står för ett kämpande alternativ och ligger nu under 4-procentsspärren till Stortinget efter att ha fallit kraftigt när partiet var med i regeringen.
Lärarstrejkerna i somras och början av hösten visade på den stora kampviljan. 6 000 lärare strejkade mot försämrade arbetstider och detaljstyrning.
Det som krävs nu är att generalstrejken i januari blir ett första steg, men också att försvaret av Arbetsmiljölagen kopplas samman med kampen mot regeringens högerpolitik med stora skattesänkningar för de rika och försämrade arbetsförhållanden för oss andra. ■
