Den portugisiska koalitionsregeringen står på randen till kollaps. Efter en kolossal generalstrejk den 27 juni, den femte generalstrejken på tre år, har två ledande ministrars avgång drivit regeringen till sammanbrottets rand.Krissamtal har startats i ett försök att upprätthålla den bräckliga koalitionen. Den portugisiska börsen faller och avkastningen på tioåriga statsobligationer har nått över åttaprocentsnivån.
Det är möjligt att det genomförs en ”palatslösning”, där presidenten försöker att etablera en regering som inkluderar PS (det så kallade Socialistpartiet) utan att ens utlysa nyval.
PS, som för närvarande leder i opinionsmätningarna, representerar inte något verkligt alternativ. Det var de som undertecknade avtalet med trojkan om att genomföra enorma nedskärningar och attacker på arbetare och ungdomar. De försvarar precis samma klassintressen som den nuvarande regeringen gör.
I likhet med resten av den gamla internationella ”socialdemokratin” är PS ett parti med en ”socialistisk” fasad, men med en prokapitalistisk, ofta nyliberal politik.
Samtidigt med maningarna till nyval har ledaren för PS, Seguro, nyligen försäkrat arbetsgivarna och trojkan att han kommer att följa trojkaavtalet.
Socialismo Revolucionário (CWI i Portugal) har ingripit i de senaste dagarnas protester och demonstrationer med uppmaningar till fackföreningarna och de sociala rörelserna om att omedelbart organisera en generalstrejk med syftet att fälla regeringen, utan att lämna utrymme för enbart en ommöblering av poster mellan prokapitalistiska politiker.
SR kräver därför nyval, men framhäver också nödvändigheten av att organisera möten på alla arbetsplatser och i alla bostadsområden, bygga kampkommittéer och länka samman dem på alla nivåer, dra samman aktivister, arbetare, arbetslösa och ungdomar för att diskutera och debattera ett socialistiskt program som alternativ till kapitalismens och åtstramningarnas misär. Det skulle kunna lägga grunden till en enhetsfront bestående av PCP (kommunistpartiet), BE (Vänsterblocket), fackföreningarna och de sociala rörelserna, vilket SR argumenterar för.
Sådana rådsförsamlingar och demokratiskt valda kommittéer är också nödvändiga för att bygga upp ett stöd och en grundval för en regering i arbetarklassens och de fattigas intresse.
(CWI:s reportrar)
