”Projekt fruktan” lägger in överväxeln

2014-02-28 10:52:49




Den skärpta striden om skotsk självständighet har trappats upp på ett dramatiskt sätt efter att de unionistvänliga partierna – Labour, Tories och Liberalerna –gått till angrepp mot att ett självständigt Skottland ska tillåtas bilda en valutaunion med resten av Storbritannien. Denna samordnade attack på regerande Scottish National Partys plan syftar till att undergräva stödet för självständighet inför folkomröstningen den 18 september i år. Den kan emellertid komma att få motsatt effekt.

”Om Skottland går iväg från Storbritannien, går man sin väg från det brittiska pundet”. Detta var torykanslern George Osbornes starka varning till dem som överväger att rösta Ja den 18 september 2014. Efter bara några få timmar hade socialdemokratiska Labours Ed Balls kommit med samma budskap: ”Alex Salmond säger till folk att man kan få självständighet och behålla pundet och Bank of England. Det kommer inte att ske”.
Skottlands statsminister Alex Salmond (Scottish Nationalist Party, SNP) bemötte detta genom att hävda att allt detta var ”bluff, svammel och poserande” och att ”verkligheten är att en formell valutaunion med ett delat sterlingområde i överväldigande hög grad ligger i resten av Storbritanniens ekonomiska intresse… hållningen hos vilken brittisk regering som helst kommer att vara väldigt annorlunda dagen efter en Ja-röst”.
SNP:s ledning har också rest möjligheten av att vägra att betala Skottlands andel av den brittiska skulden om man blir utfryst ur valutaunionen.
Det står emellertid klart att de kapitalistiska brittiska huvudpartiernas vägran att gå med på att ett självständigt Skottland blir en del av en sterlingzon utgör ett allvarligt hot. Det återspeglar den överväldigande oppositionen ifrån den brittiska kapitalismens sida mot en möjlig uppbrytning av den brittiska staten. Och de är, som Socialist Party kontinuerligt har påpekat, beredda att kämpa med näbbar och klor för att förhindra att en sådan möjlighet blir verklighet.
Allt eftersom det går upp för SNP-ledningen att ett självständigt Skottland kanske inte kan delta i ett formellt gemensamt valutaarrangemang kommer de sanno­likt att lägga större tonvikt på den andra valmöjligheten i sin ”fiskala kommission” som rapporterades förra året. I allt väsentligt förde denna fram fyra alternativ: En sterlingzon, euron, ett skotskt pund kopplat till sterlingpundet och en helt egen skotsk valuta. SNP kommer att fortsätta med att argumentera för det alternativ de föredrar, med förhoppningen om att en Ja-seger kommer att medföra att de stora kapitalistpartierna byter ståndpunkt.

SNP-ledningen har hur som helst inte helt och fullt lyckats greppa verkligheten med den förskansade klassoppositionen mot skotsk självständighet ifrån majoriteten av det brittiska etablissemangets sida, som bevisats genom interven­tionen nyligen. Det förhåller sig som en ledare i Financial Times den 7 februari påpekade i relation till konsekvenserna av skotsk självständighet: ”Vad det inte råder någon tvekan om – och som har diskuterats för lite – är att resten av Storbritannien skulle försvagas. Övriga Storbitanniens internationella status skulle minska. Storbritanniens prisade rykte för politisk stabilitet skulle halka utför; investeringsförtroendet skulle gå förlorat”. Eller, som premiärministern David Cameron nyligen uttryckte det, ”självständighet skulle rycka undan mattan för vårt rykte”.
Det är precis detta mardrömsscenario som är drivkraften bakom antisjälvständighetskampanjen, vilket kommer att trappas upp ytterligare allt eftersom folkomröstningen närmar sig. ”Projekt fruktan”, benämningen i folkmun på Labours och högerregeringen Con-Dems ”Bättre tillsammans”-kampanj, har trappat upp sin propaganda nyligen som respons på opinionsundersökningar som visar en liten ökning av stödet för självständighet.
Sedan framställandet av SNP-regeringens ’Bokslut om självständighet’ i slutet av november 2013 har det genomförts nio opinionsundersökningar om hur folk avser att rösta i september i år. Andelen Ja-röster ligger på 40 procent, en ökning från genomsnittet på 38 procent under augusti till november 2013. Andelen Nej-röster ligger på 60 procent, när väl Vet ej-rösterna har gallrats ut.

Även denna modesta ökning i stödet för självständighet har utlöst oro och nervositet inom den unionsvänliga kampanjen. Sedan början av 2014 har en syndaflod av historier som förutspår en ekonomisk katastrof om Skottland skulle rösta för att avskilja sig ifrån Storbritannien forsat fram genom pressen: storbanken RBS kommer att lämna Skottland, liksom Lloyds, Tesco Bank och Scottish Widows, energiräkningarna kommer att öka, äldreomsorgen bli ohållbar, snabbköpen kommer att höja priserna och pensionssystemet kommer att kollapsa.
Än så länge har dessa domedagspräglade historier inte haft avsedd effekt. Opinionen går inte åt det håll som de unionsvänliga hoppats på med sina piskrapp. Därav nödvändigheten av att ”Projekt fruktan” trappas upp ytterligare.
SNP:s vision av ett självständigt Skottland har dock inte heller någon betydande effekt i fråga om att bygga stödet för självständighet. Bokslutet från den skotska regeringens sida bekräftade att SNP avser att under självständighet fortsätta med än mer nedskärningar och skattesänkningar till förmån för storföretagsamheten. De opponerar sig mot även de mest modesta åtgärder i riktning mot offentligt ägande, även för de profitabla gas- och elverken.

Planerna på en valutaunion med resten av Storbritannien underbyggde SNP:s bokslutsdokument. Det skulle bli det ”bästa alternativet för företagen”. Under Salmonds plan skulle ett självständigt Skottland släppa ifrån sig kontrollen över räntenivåerna till Bank of England och i praktiken ge upp en betydande del av kontrollen över den skotska budgeten också. Denna fiskala union skulle likaväl som en monetär union binda upp ett självständigt Skottland till en åtstramningpakt, med en skotsk regering utan möjlighet att öka de offentliga utgifterna eller få ett slut på nedskärningarna under detta styre – och annars riskera uteslutning från valutazonen.
En separat skotsk valuta – som förespråkas av delar av Ja-kampanjen och SNP:s förra vice ordförande Jim Sillars – skulle inte heller erbjuda någon automatisk utväg. Endast ett omfattande program av socialistiska åtgärder, inklusive en vägran att betala den skuld som har lagrats upp till följd av räddningspaketen till bankerna under 2008/09, länkat till det fullt ut demokratiska förstatligandet av bankväsendet och ekonomins dominerande sektorer, kan lägga grunden för en väg framåt och en fullständig omkastning av nedskärningspolitiken.

SNP:s ”självständighet” är i praktiken en slags ”devo-max” med ett stort inslag av fortsatt federalt samarbete i kraft under den så kallade ”självständigheten”. Än viktigare är att de för fram sin vision om en fortsättning på ett krisridet kapitalistiskt system som inte kan erbjuda majoriteten en väg framåt.
Utgången är ännu oviss, sju månader innan folkomröstningen. Det finns en stor ilska bland stora delar inom arbetarklassen och de unga över hur de drabbas av sjunkande levnadsstandard och åtstramningar. Detta tillhandahåller, trots ­SNP:s marknadsvänliga marknadsföring, en solid bas av stöd för en Ja-röst inom arbetarklassen. SNP:s åtgärd att – under stort tryck från kampanjen – i praktiken avskaffa sovrumsskatten i Skottland är en återspegling av detta och kan komma att stärka stödet för självständighet.
Ed Milibands utfästelse om fortsatta nedskärningar under en Labourregering år 2015 kan komma att öka stödet för en Ja-röst. De unionsvänliga partierna inom ”Bättre tillsammans”-kampanjen står, med en vittrande social bas i Skottland, inför en betydande huvudvärk. Allt detta samtidigt som majoriteten av den fackliga rörelsen i Skottland, inklusive de två största fackföreningarna – Unison och Unite – kommer att vägra att backa upp Nej-sidan, trots deras fortsatta band med Labourpartiet.
Socialist Party (CWI i Skottland) driver, samtidigt med stöd för en Ja-röst i september i år, kampanj mot SNP:s affärsvänliga blåkopia. Vi står för ett självständigt socialistiskt Skottland som en del av en demokratisk och frivillig socialistisk konfederation med England, Wales och Irland som ett steg på vägen till ett socialistiskt Europa. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!