I rädsla för kostnaderna och opinionen sa högerstyret (läs Moderaterna) i Stockholm stad nyligen nej till vinter-OS 2022 i Stockholm.
Därmed sätts det punkt för de högtflygande planerna om ett olympiskt spel på svensk mark.
Men om tre veckor startar vinter-OS i ryska Sotji. Spelen är de dyraste hittills. Men arbetarna som byggt alla anläggningar, bostäder, vägar o s v har inte fått betalt. Det handlar om löne-skulder på dryga 48 miljoner kronor.
I fjol lovade ryska myndigheter att åtminstone en del av löneskulderna till arbetare som fortfarande jobbade kvar i Sotji skulle betalas ut. Men det var först efter arbetarnas desperata protester och efter att media rapporterat om de slavliknande förhållanden som rådde på OS-byggena. I början av 2013 kunde exempelvis Human Rights Watch (HRW) rapportera om migrantarbetare som tvingats jobba 12-timmarsskift sju dagar i veckan och som bestulits på både lön och pass av sina arbetsgivare. HRW fann också att 200 migrantarbetare trängts ihop i ett enfamiljshus.
HRW:s rapport bar rubriken ”Race to Bottom”, vilket egentligen säger allt.
Det finns många uppgifter om hur mycket som spenderats på att arrangera vinter-OS i Sotji. En siffra som nämnts är 51 miljarder dollar (ca 371,5 miljarder kr), vilket är betydligt mer än vad de kinesiska härskarna spenderade på sitt propagandajippo – sommar-OS i Peking 2008, med tre gånger fler tävlingar och fyra gånger så många deltagare som i Sotji.
När mutkolvarna i Internationella olympiska kommittén (IOK) år 2007 beslöt att Ryssland skulle få arrangera OS så var det efter att tsar Vladimir Putin lovat att spendera mer än någon på spelen. Då sa Putin att räkningen skulle sluta på 85 miljarder kronor. Det var det värt ”för att skapa det nya Ryssland”, drog Putin till med och det tyckte IOK med. När IOK var i Sotji 2009 var dess representanter jublande glada. Det östes beröm över Putins ”visioner” och IOK:s representanter avvisade föraktfullt varje invändning från miljögrupper och oppositionella. IOK:s ledamöter agerar gärna som dikaturens kreatur. Men kostnaderna har skenat och ungefär hälften har försnillats bort i mutor och korruption eller bara försvunnit på vägen. I Sotji har Putin satt något av ett världsrekord i kostsamt storhetsvansinne.
Mygel, korruption, fusk och förtryck knäckte till slut antikens olympiska spel. Nu går den historien i repris.
