Rädda biblioteken

av RS Borås

Nedskärningarna leder till att allt färre får tillgång till gratis kultur och information samt att kunnig personal försvinner.

Sedan år 1995 har mer än en fjärdedel av alla folkbibliotek och närbibliotek (tidigare känt som ”filialer”) försvunnit, och nedläggningar fortsätter i oförminskad takt. 

Den 8 februari publicerades ett upprop i Dagens Nyheter. Företrädare för fackförbundet Sveriges författarförbund och ett antal namnkunniga författare, bland andra Jan Guillou, Jila Mossaed, Klas Östergren och Sigrid Combüchen, har tagit initiativ  till ett demokratiupprop för att rädda biblioteken.

Bakgrunden är att budgetutrymmet blir mindre och mindre för biblioteken, en av demokratins stöttepelare. 

Många märker bara av effekterna, och tyvärr tycks nästan lika många tro att det beror på att bibliotek skulle ha blivit förlegade. Tvärtom har vikten av folkbibliotek ökat, och det är flera orsaker till det. För att nämna några: Utbudet av kultur har allt mer strömlinjeformats i kommersialismens intressen. Klyftorna ökar, och tillgången till gratis kultur och kunskap blir därmed ännu mer viktig.

Den ökade mängd information och falska nyheter vi utsätts för gör att vi behöver lättillgängliga institutioner med personal som kan guida i en djungel av seriöst och oseriöst, vetenskap och pseudovetenskap, lättillgängligt och svårtillgängligt med mera, som ökar exponentiellt. 

Men när nedskärningar gör att kunnig personal minskar, tillgängligheten minskar och inköpen av nytt och relevant material minskar, drar politiker och proffstyckare den felaktiga slutsatsen att det är biblioteket som institution som inte följer med i samhällsutvecklingen. Men anställda och brukare vet att så inte är fallet. 

När en ser på statistiken ter sig läget ganska mörkt. Under 1990-talets krisår började neddragningarna på folkbiblioteken, vilket ledde till att bibliotek började läggas ner. Sen 1995 har över 25 procent av Sveriges folkbibliotek (inklusive närbibliotek) försvunnit, och nedläggningarna fortsätter i samma höga takt. 

Uppropet från den 8 februari manar både politiker på kommun- och riksnivå, men även vanliga medborgare, att agera för att rädda biblioteken. De goda exemplen på folklig kamp mot biblioteksnedläggningar är flera. Västmanland är det kanske mest kända exemplet. Där gömde ortsbor helt enkelt undan de hotade medierna tills nedläggningsbeslutet ändrades.

Men att stoppa nedläggningarna är inte nog. Det behövs en offensiv satsning på folk- och skolbiblioteken. Det digitala biblioteket behöver utvecklas – skillnaderna mellan olika regioner och städer är stor, och detta måste åtgärdas. Ett digitalt nationalbibliotek skulle behövas. Hela beståndet av böcker behöver digitaliseras.

Folkbiblioteken existerar inte i ett vakuum, utan märker i mycket hög grad av hur samhället i stort har drabbats av nedskärningar. ”Hot & våld” är en stående punkt på de arbetsplatsträffar som hålls varannan vecka på Stadsbiblioteket i Borås. 

Orsakerna till detta är att de styrande politikerna oavsett kulör har skurit ner på ungdomsgårdar, på missbruksvård, på psykiatrivård, på boende, på skolor, på förskolor, med mera. Detta har lett till att biblioteken blivit den sista möjliga uppehållsorten för många personer som tillhör dessa grupper. Vaktbolag går ronder ett par gånger om dagen, och precis som polisen har de till sig direktkopplade larm-
knappar under diskarna. 

Förslag på ”hårdare tag” i olika former kommer med jämna mellanrum från kommunfullmäktige, men från bibliotekspersonalen själva slås detta tillbaka. Såvitt Offensiv erfar finns det ingen som vill ha varken övervakningskameror, metalldetektorer, portförbud eller ordningsvakter, utan understryker vikten av öppenhet, välkomnande atmosfär och tillgänglighet. 

De flesta, kanske till och med alla, som jobbar på bibliotek inser att nedskärningarna på vård, skola och omsorg är vad som har lett till att allt fler människor tvingas ta sin tillflykt till bibliotek.

RS och Offensiv stöder biblioteksuppropet och observerar att denna kamp förenar ett flertal viktiga områden. Dels biblioteksarbetarnas kamp för att behålla sina jobb och för att förbättra sin arbetsmiljö. Dels deras kamp för att kunna bevara och utveckla sitt folkbildande och demokratiska uppdrag. Och sist men inte minst medborgarnas rätt att behålla en av de absolut viktigaste arenorna för avgiftsfri kultur och kunskap.