Rätten till sin egen kropp kräver gemensam kamp

2014-10-22 13:35:49


Kampen för rätten till abort växer sig starkare i fler länder, samtidigt som kvinnors rättigheter är utsatta för fler attacker i tider av ekonomisk kris.

Den 28 oktober sker protester för aborträtt över hela världen och specifikt till stöd för abortkampen på Irland. Det är då två år sedan Savita Halappanavar dog av blodförgiftning till följd av att hon nekades abort, trots att fostret var döende. CWI deltar i kampen för fri abort över världen.

I Europa sker en strid mellan högerns inskränkningar av aborträtten och kvinnorörelsens motstånd. Att den spanska regeringen, efter protester och ett 80-procentigt motstånd i opinionen, backar från förslaget att göra abort nästan helt olagligt är en seger. Aborträtt hade bara funnits i Spanien i tre år när högerregeringen tog över och ville avskaffa den. Nu fick inrikesministern avgå istället.
Segern i Spanien har givit näring åt abortrörelsen på Irland. Rättvisepartiet Socialisternas (RS) systerparti på Irland, Socialist Party, är med och bygger kampanjen ROSA, for Reproductive Rigths, against Opression, Sexism and Austerity – för reproduktiva rättigheter, mot förtryck, sexism och nedskärningspolitiken. Kampanjen har även Rosa Luxemburg och Rosa Parks som symboler/förebilder. Namnet pekar på hur frågorna hänger ihop och symbolerna på vilken kamp som behövs.
Socialist Party, som nu har tre ledamöter i det irländska parlamentet, står för fri abort och har lagt ett lagförslag som skulle möjliggöra en folkomröstning i frågan till våren.

Gratis preventivmedel är ett viktigt krav. FN:s befolkningsfond UNFPA menar att om alla kvinnor hade tillgång till preventivmedel skulle 66 procent av de oönskade graviditeterna i världen stoppas och 79 000 kvinnoliv räddas varje år.  ROSA visar på hur stater, företag och personer i maktpositioner aldrig har lämnat kvinnors kroppar ifred utan anser sig ha rätt att bestämma om kvinnan ska vara gravid, vad hon ska ha på sig, vad hon inte får ha på sig, vad mannen får göra med hennes kropp och så vidare. Det är frågan om ett statligt förtryck och en sexism – ofta invävd både i religion och i marknadstänkandet.
På Irland har frågan blivit dagsaktuell, dels för att den nya generationen inte är fångad i katolska kyrkans grepp och att kvinnor som har vunnit ekonomiska framsteg nu även vill ha makt över sina kroppar, dels för att effekterna av abortförbudet (Irland anses på ett sätt ha världens hårdaste abortlag eftersom den är inskriven i grundlagen) nu med den ekonomiska krisen har blivit än mer brutala. På grund av alla välfärdsnedskärningar som regeringen har genomfört på EU:s och bankernas uppdrag får Irlands kvinnor gå dubbelvikta då 86 procent av all barnomsorg och 82 procent av all äldreomsorg utförs av kvinnor. Detta gör att alla idag inte har råd att åka till Storbritannien för att göra abort, med tragedier som följd.

Klasskampen och rätten till vård är alltid viktig. Medan det i Sverige dör en kvinna på 14 100 i samband med graviditet är utsikterna för kvinnor i Kongo en av 13, Tchad en av 15, Somalia en av 16, Niger och Sierra Leone en av 23, Liberia en av 24 och Afghanistan en av 32 (Women and Health – WHO, 2005).
EU-valet innebar ett bakslag för abortkampen. Redan förra hösten röstade EU-parlamentets konservativa och extremhöger ner Estrela-rapporten två gånger, en studie som bland annat förespråkade att kvinnor själva ska få välja när och hur många barn de vill föda. Med det nyvalda parlamentet har extremhögern i EU ökat från 50 till 77 mandat.
Häromdagen blev det en kris för den partigrupp som Sverigedemokraterna tillhör, EFDD-gruppen, eftersom en ledamot lämnade gruppen vilket skulle göra den otillåten. EFDD var snabba med att rekrytera en ny person, Robert Iwaszkiewicz, från det polska extremhögerpartiet KNP, vars partiledare inte tycker att kvinnor borde få ha rösträtt. Iwaszkiewicz har i en intervju svarat på frågan om det är acceptabelt att män slår sina fruar  med orden: ”Jag är säker på att det finns en hel del fruar runt om i världen som skulle komma ner på jorden av en sådan reaktion” (EUobserver).

Nationalism och kontroll av kvinnors kroppar har alltid gått hand i hand. I den gemensamma färska rapporten Folk, familj och fosterland går EXPO och Kvinna till Kvinna igenom läget i bland annat Kroatien, Serbien och Bosnien-Hercegovina. En grundpelare i nationalismen är att kvinnorna ska föda fler barn av nationellt intresse, så att nationaliteten utökas.
”Kroatiska kvinnor måste återigen föda tre, fyra eller fem barn, annars kommer vi snart inte att existera. Vårt land kommer att tömmas och det kommer att flytta andra människor hit som inte är kroater”, sa ordföranden för Familjepartiet på ett möte inför EU-valet, vilket påminner om den tidigare regeringschefen och krigshetsaren Franjo Tudman, som kallade kvinnor som gör abort för ”dödliga fiender till nationen”.
”Det kommer att komma en attack på kvinnors reproduktiva rättigheter, jag vet bara inte hur och när”, vittnar en kvinnoaktivist i rapporten. Trots att religiösa samfund som Katolska kyrkan länge har kampanjat mot aborträtten är den än så länge orörd i samtliga av dessa länder. Lagen om abort upp till vecka 10 härstammar från Titos Jugoslavien.
Däremot är äktenskap från och med förra året enbart tillåtet mellan man och kvinna, efter en folkomröstning. Kampen för hbtq-rättigheter är förbunden med kampen för aborträtt då all form av queert förhållningssätt rubbar den patriarkala familjebildningen där kvinnans uppgift anses vara att föda barn åt man och stat.

I Sverige är Sverigedemokraterna det enda parti som förespråkar en inskränkning av aborträtten. SD står för att det efter tolfte abortveckan ska krävas tillstånd från Socialstyrelsen. Detta är ytterligare ett exempel på hur antirasismen och feminismen går hand i hand.
Aborträtt är en fundamental mänsklig rättighet som inte kan tas ifrån kvinnor lättvindigt. De senaste åren i Europa visar dock att det kan ske vid djupa kriser, som när Polen blev kapitalistiskt eller försöket i Spanien – som var ett utfall mitt i den ekonomiska härdsmältan. Om det kommer nya försök, som kanske främst kommer att rikta sig mot kvinnor i östra Europa, måste vi vara beredda till solidaritet. De internationella påtryckningarna hade effekt på Spanien och även nu för att Irlands abortfasad börjar krackelera.
Samtidigt lär historien oss att rätten till sin egen kropp i all sin personlighet är en ytterst kollektiv kamp. Aborträtten har vunnits genom kollektivt agerande, ibland genom revolution – som i Ryssland 1917 – ibland genom utbredd gräsrotskamp – som i USA i korrelation med motståndet mot Vietnamnkriget och Black Power-rörlsen, eller som kvinnorörelsen i Sverige på 1970-talet.

Även om aborträtt genom stora ansträngningar kan vinnas i ett kapitalistiskt samhälle, återstår kampen för allas rätt till gratis och likvärdig vård, gratis preventivmedel, förbättrad förlossningsvård, bra och utbyggd barnomsorg och äldreomsorg, lika löner och löner att leva på, mot mäns våld mot kvinnor, för en fri sexualitet och andra frågor som sammantaget innebär att dagens klassamhälle håller kvinnor som grupp förtryckta. Därför stärks även dagskampen här och nu av att ha siktet inställd på ett socialistiskt samhälle, där allas lika värde utgör grunden – även inom ekonomin. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!