Senaste veckorna har Norrbottensmedia varit fyllda med positiva artiklar om utvecklingen för järnmalmstillverkaren LKAB, som rapporterat om fyllda orderböcker. För det andra ”lokomotivet” i den norrbottniska råvaruindustrin, SSAB, ser det inte lika muntert ut, med rekordras i försäljningen och 260 jobb bort bara i Luleå.Enligt LKAB:s tillförordnande VD Lars-Eric Aaro är det ”en helt ny värld” sedan kraschen och företaget räknar med att nästan alla pelletsverk kommer att gå för fullt redan i slutet av augusti. Även råmalmsproduktionen har ökats igen och kommer att öka ytterligare.
Tre orsaker nämns bakom förbättringen; ökade beställningar från europeiska ståltillverkare på grund av sinande lager, nya beställningar från mellanöstern men framförallt att LKAB fått in en fot med avgörande beställningar på den kinesiska marknaden.
– Kina dammsuger marknaden på råvaror. Orsaken är den kinesiska statens stimulanspaket men framförallt en gigantisk utökning av lån från bankerna som används för att bygga upp lager och spekulera i till exempel järnmalm. En enorm bubbla håller på att blåsas upp som kommer att spricka förr eller senare. Det finns ingen marknad för de slutprodukter som råvarorna ska användas till att producera, säger Vincent Kolo, från Chinaworker.info.
Att LKAB kan dra extra nytta av denna situation beror också på den konflikt som blossat upp mellan Kina och världens största gruvbolag, framförallt bolaget Rio Tinto.
Till en början planerade ett kinesiskt företag att köpa upp Rio Tinto. När detta misslyckades har de kinesiska stålföretagen och regeringen försökt få igenom en 40-procentig sänkning av järnmalmspriserna utan att lyckas. Resultatet, förutom att fyra av Rio Tintos anställda i Kina arresterats, är att Kina nu köper en stor del av sin importerade malm på ”spotmarknaden”, d v s utan långsiktiga leveransavtal. Med kraftigt stigande spotpriser har LKAB haft möjlighet att agera i det ”vakuum” som uppstått vad gäller leveranser till Kina.
Inget av detta är dock långsiktigt hållbart. Nya kinesiska avtal för de stora gruvjättarna kan stänga dörren för LKAB, samtidigt som Kinas inhemska järnmalmsproduktion ökar (enligt statliga China Daily med 27 procent i juni). Oavsett detta kommer råvarububblan att spricka när det blir uppenbart att efterfrågan på järnmalm inte motsvaras av någon efterfrågan på produkter tillverkade av malmen. Enligt OECD stod den nu kollapsade fordons- och byggindustrin för 65 procent av all efterfrågan på stål 2007.
Efterfrågekrisen märks tydligt för ståltillverkaren SSAB som inte ser någon ljusning. I EU och USA har efterfrågan på stål fallit med 40-50 procent, medan det i Asien hålls uppe av råvarububblan (Kinas outnyttjade stålkapacitet är nu 130 miljoner ton per år, vilket motsvarar hela Rysslands och USA:s produktion).
Halvåret 2009 föll SSAB:s produktion med 48 procent. Förlusten blev 1,3 miljarder och resultatet förväntas försämras ytterligare under tredje kvartalet i år.
Fortfarande märker SSAB ingen effekt av stimulanspaketen i USA och Europa, även om det inte är uteslutet i framtiden. Av de över 300 varslen på SSAB och Plannja har 260 jobb skurits bort, dock är det ”bara” 46 personer som blivit uppsagda, huvud- sakligen på grund av avtalspension för äldre.
Situationen visar att anställda vid LKAB och SSAB inte kan känna sig lugna, utan måste förbereda sig på strid mot nya attacker. Båda företagen har varit oerhört vinstrika och har resurser att behålla sina anställda. Om de vägrar måste krav ställas på statlig drift under arbetarkontroll, som en del i en offentlig plan för investeringar i klimatomställning av samhället, bostadsförsörjning för unga o s v.
Jonas Brännberg
