”La Columna Rota”, ungefär ”Den Brustna Kolonnen” (1944).
Frida Kahlo var en mexikansk målare född 1907. Hon använde en simpel stil inspirerad av den mexikanska populärkulturen som beskriver rollen av kön, klass, etnicitet och identitet. I sitt skapande använde hon en blandning av realism och fantasi och har beskrivits som surrealist och magisk realist även om Kahlo själv var av en annan åsikt.
Hon menade sällan att vara politisk med sin konst och målade sin egen verklighet. Det beror på att hon målade sina subjektiva erfarenheter med sådan ärlighet och klarhet att det talar till folk. Hennes konst hyllas idag av feminister på grund av hennes uttryck för den kvinnliga kroppen och upplevelsen. Andra hyllar hennes arbete för mexikanska nationella och inhemska traditioner.
Den ryska revolutionen 1917 galvaniserade ett världsomspännande vänstersamhälle. Många mexikanska konstnärer drömde om ett liknande resultat för sitt eget land och stöttade passionerat de ryska bolsjevikerna. Frida tillhörde den postrevolutionära Mexicanidadrörelsen, som försökte definiera den mexikanska identiteten.
Frida Kahlo föddes tre år innan den mexikanska revolutionens utbrott, vilket påverkade henne starkt. Efter att ha överlevt polio som barn hjälpte hennes pappa henne att hantera ensamhet och mobbning genom att anmäla henne till otraditionella aktiviteter såsom simning, boxning och brottning. Hon tyckte också om att klä sig som pojke, vilket stred mot dåtidens medelklassformaliteter. Från ung ålder var hon rebell genom att vara öppen med den hon var och bryta mot normerna. Frida och hennnes gäng av mestadels pojkar diskuterade öppet både politik och religion. Dom kallades för los cachuchas. De tålde inte tristess och en gång släppte de lös en åsna i klassrummet hos en konservativ lärare. Hon var en lovande medicinstudent fram till 18 års ålder då hon skadades allvarligt i en trafikolycka. Smärta och problem med hälsan följde henne under resten av livet, men Kahlos huvudsakliga tema i sina målningar var sig själv och hennes första självporträtt gjordes till hennes första kärlek Alejandro, los cachuchas ledare.
Vid denna tidpunkt förändrades Mexiko, landet återhämtade sig och Frida också. Hon började bli politiskt aktiv och anslöt sig till det mexikanska kommunistpartiet 1927. Genom detta träffade hon muralisten Diego Rivera och de gifte sig ett år senare. Deras förhållande var instabilt och de gjorde slut flera gånger för att sedan bli tillsammans igen. Diegos otrohet påverkade Frida starkt, framförallt med hennes syster. Men efter att ha varit isär ett tag insåg Frida att hon inte kunde vara utan honom. Hon bestämde sig för att om han inte skulle vara trogen skulle hon inte heller vara det. Det var då hon började ta sig älskare, både tillfälligt och seriöst, med män och ibland kvinnor. Bland dem var under en kort period den ryske revolutionären Leo Trotskij som hon också målade en tavla åt. Trotskij och hans hustru Natalja Sedova kom 1937 till Mexiko, det enda landet i världen som gav dem asyl. Trotskij mördades av Stalins utsända agent i augusti 1940.
Under början av 1930-talet reste hon runt i Mexiko och USA med Rivera. Där utvecklade Frida sin egen konststil och hade sin första soloutställning på Julien Levy Gallery i New York år 1938. Ett år senare hade hon en annan utställning i Paris som ledde till att Louvre Museum köpte en målning av Kahlo. Hon blev den första mexikanska konstnären i deras samlingar. Trots att hennes hälsa stadigt försämrades, fortsatte Kahlo att delta i utställningar i Mexiko och USA under 1940-talet. Hon undervisade på La Esmeralda, den nationella skolan för målning, skulptur och grafik. År 1953 hade hon sin första soloutställning i Mexiko och ett år senare avled hon 47 år gammal.
Det var inte förrän i slutet av 1970-talet, då konsthistoriker och politiska aktivister återupptäckte hennes arbete, som hon inte bara blev en konsthistorisk förebild utan även en ikon för Chicanosrörelsen och för feminister.
Frida målade inte bara sig själv, sin smärta och sin verklighet, utan inkluderade även en ram av element som speglar den kulturella nationalismen i perioden. Kahlos konst tar upp ämnen som befruktning, graviditet, abort och könsroller på ett ovanligt öppet sätt för sin tid. Kvinnor kunde inte tala fritt om dessa ämnen, vilket gjorde att hennes konst blev politiskt laddad. Hennes konst återspeglar hennes identitet med Mexiko. Hon målade på små aluminumplattor i olja. Hon använde enkelheten av konstformer som ”retablos” och ”ex-votos” som skapades av resande konstnärer som hyllningar till olika katolska helgon för förskoning från sjukdomar och katastrofer. Hon målade sig själv, Mexiko, och på ett sådant sätt att de skulle förstås av folket.
”Revolutionen är harmoni av form och färg där allt som finns rör sig under en enda lag: livet. Ingen är skild från någon annan. Ingen kämpar för sig själv. Allt är allt och en. Lidande och smärta, glädje och död. Det är inte mer än en process för existens.”
-Frida Kahlo ■
