Regeringen vill överge det godtyckliga så kallade överskottsmålet, som säger att den offentliga sektorns finansiella sparande ska vara 1 procent av BNP över en konjunkturcykel.
Överskottsmålet, tillsammans med utgiftstaket och det kommunala balanskravet, ingår i det finadspolitiska ramverk som infördes i slutet av 1990-talet för att i det närmaste grundslagsfästa åtstramningspolitiken.
Sedan dess har Socialdemokraterna varit de som hårdast har försvarat dessa så kallade budgetregler. Det i sin tur fick som följd att S kritiserade Alliansregeringen för att inte strama åt tillräckligt.
”Vi har ju kritiserat regeringen för att man bryter mot budgetreglerna. Jag är lite gammaldags, jag tycker att man ska hålla sig till regler. Självklart är det rimligt att nå överskottsmålet”, var exempelvis det budskap som den nuvarande finansministern Magdalena Andersson (S) gav i fjolårets valdebatter.
Samtidigt som S svor sin trohet till det nyliberala överskottsmålet hade Alliansregeringen i praktiken tvingats att överge detta mål efter att de offentliga finanserna brandskattats av högerns alla skattesänkningar.
Sommaren år 2014 larmade det statliga Konjunkturinstitutet om att det skulle krävas skattehöjningar och nedskärningar på uppemot 120 miljarder kronor fram till år 2018 för att klara överskottsmålet och samtidigt bibehålla dagens offentliga åtaganden. Enligt regeringen handlar det i dagsläget om sammanlagda nedskärningar och skattehöjningar på cirka 75 miljarder kronor för att nå överskottsmålet.
För att klara detta borgerliga mål skulle dagens svaga S-MP-regering allt mer reduceras till en kopia av den S-regering som under åren 1994-98 slog ”världsrekord i budgetsanering”, vilket skulle bädda för nya regeringskriser.
S-MP-regeringen har helt enkelt inget annat val än att överge överskottsmålet. Men det nya ”balansmålet”, som regeringen hoppas att ett eller flera Allianspartier ska ställa sig bakom, flaggas det för fortsatt åtstramning.
”Även med en förändrad målnivå skulle reformer i närtid behöva finansieras krona för krona. En lägre målnivå är alltså inget ymnighetshorn som det ibland har låtit som i debatten. På lite längre sikt frigörs dock ett utrymme för angelägna offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder, klimatomställning, forskning och utbildning”, skrev statsminister Stefan Löfven (S), finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminister Per Bolund (MP) på DN Debatt i förra veckan.
De nödvändiga satsningarna på välfärd, infrastruktur, bostäder och förnybar energi låter alltså vänta på sig. Försvarsmakten däremot kan se fram mot nya miljarder.
Medan behovet av offentliga satsningar blir allt mer akuta, samtidigt som bankernas och storföretagens kassakistor svämmar över, aviserar regeringen fortsatt åtstramning med hänvisning till icke existerande ”tomma lador”. Regeringen håller på att låsa in sig i högerburen. ■
