Regeringen tycks värna mer om bolagens vinster än om tågens och miljöns behov.
På torsdagen kom den andra delrapporten i den av Alliansregeringen tillsatta utredningen om järnvägens organisation. Delrapporten Koll på anläggningen har som syfte att föreslå förbättringar av järnvägens organisering. Men förslagen är få, alltför allmänna och konservativa.
Alliansregeringen utsåg den tidigare vice vd:n för branschorganisationen Tågoperatörerna, Gunnar Alexandersson, som utredare i maj 2013. Då kommenterade nuvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) träffsäkert:
– Det är som att låta SEB:s vd Annika Falkengren utreda bankbonusar.
Trots det väljer Ygemans regering att bortförklara sitt brutna vallöfte om att förstatliga järnvägsunderhållet med att man vill invänta Alexanderssons utredning först.
Den svenska järnvägen är enligt Rail Liberalisation Index (2011) den mest avreglerade i hela EU. Utredningen konstaterar att ”Allt underhåll utförs nu av externa entreprenörer”, det vill säga bolag vars enda syfte är att maximera sina vinster. Något samarbete och samordning är det inte tal om på en marknad där alla slåss om kontrakten.
Föga förvånande slår utredningen fast att det inte blir tal om något förstatligande: ”Trafikverket bör tills vidare fortsätta att anlita externa entreprenörer för järnvägsunderhåll.” Detta trots att utredaren förklarar att: ”Det går inte att generellt säga vilket av alternativen egen regi eller användande av externa entreprenörer för utförande av järnvägsunderhåll som alltid är det mest effektiva och ändamålsenliga.”
Motiveringen bygger på personligt tyckande och grundar sig på en oro över om Trafikverket rent organisatoriskt skulle klara av ett övertagande av underhållet. Istället dribblas huvudfrågan bort till förmån för begränsade förslag som att Trafikverket måste förbättra sina administrativa rutiner och styrning för att klara av noggrannare kontroller och upphandlingar samt att inventera järnvägens skick och behov.
Men utredningens slutsats om att avregleringen och privatiseringen av järnvägen ska bestå grundar sig på ett politiskt beslut. Dåvarande infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärds (M) tilläggsdirektiv till utredningen var att den skulle analysera ”transporttjänster av god kvalitet på en öppen marknad” (reds kursivering). Att förorda förstatligande var alltså redan på förhand inget alternativ för utredaren.
Att S-MP-regeringen väljer att bygga sin politik på denna utredning är inget annat än en undfallenhet inför högern. Infrastrukturminister Anna Johansson (S) berättar i DN den 17 april att regeringen ska analysera utredningen och återkomma med förslag till årsskiftet.
Än en gång visar sig regeringen värna mer om bolagens vinster än om att tågen ska rulla och om miljön. Men järnvägen är i ett akut behov av samhällelig planering istället för marknadskaos och kapitalistisk anarki. ■
