Reinfeldts regering: Rånar fattiga för att ge till de rika

2010-07-25 15:21:19




Inkomst- och förmögenhetsklyftorna har aldrig i modern tid varit större än nu. Årtionden av högerpolitik har klyvt landet mitt itu.

”Den relativa fattigdomen har ökat till den högsta nivån under 2000-talet och det finns starka larmsignaler om en ökad absolut fattigdom”, konstaterar Arbetarrörelsens Tankesmedja i en ny rapport, ”Jämlik startpunkt? Knappast”.

Andelen hushåll som lever under den relativa fattigdomsgränsen (60 procent av medianinkomsten) beräknas öka från 12 procent 2006 till 15 procent i år 2010. Det betyder att  250 000 fler lever i relativt fattiga hushåll än för fyra år sedan.
(Medianinkomst är den inkomst som ligger i mitten av skalan. Den som har mindre än 60 procent av medianinkomsten i ett samhälle räknas som fattig enligt EU:s definition).
En grupp som drabbats särskilt hårt av regeringens politik är ensamstående föräldrar, de flesta kvinnor. Var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom i dagens Sverige.

I fjol sommar larmade stiftelsen Majblomman att: ”Mer än en kvarts miljon barn lever i fattigdom i Sverige. Dessa barn blir ofta kvar i stan under sommaren, utan bra aktiviteter, för att familjen inte har råd. Föräldrarna har inte heller alltid pengar till mat, medicin och glasögon till barnen”.
Det är bara sommarvädret som blivit  bättre sedan dess.
I storstäderna är klasskillnaderna störst och märkbarast.
I Malmö lever man i genomsnitt åtta år längre om man bor i ett överklassområde jämfört med ett arbetarområde.
”Göteborgs befolkning växte mer än någonsin under 2009. Men antalet hushåll som fick socialbidrag ökade med 13 procent och klyftorna mellan rika och fattiga stadsdelar består”, skrev Göteborgs-Posten den 16 juni i år och hänvisade till en ny rapport från stadskontoret.
I Stockholmsförorter som Tensta och Rinkeby står varannan invånare utanför arbetsmarknaden. Medelinkomsten är mindre än hälften än i innerstan.

Högeralliansens uppskruvade nyliberalism – avregleringar och utförsäljningar – har starkt bidragit till att klass, kön och etnicitet bestämmer vilken inkomst, utbildning, bostad och vård man får.
Friskoleeleändet tillsammans med ständiga nedskärningar har inneburit att skolan är mer segregerad än någonsin.
I inget europeiskt land har föräldrarnas inkomst och utbildning så stor betydelse för resultaten som i Sverige, enligt en färsk rapport från Skolverket.

Det första högerregeringen gjorde var att sänka ersättningen i arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Skälen var flera: 1) finansiera skattesänkningarna för de rika, 2) ta ett kliv mot en låglönemarknad och 3) att försöka splittra arbetarna och köpa sig stöd. Välavlönade med ett heltidsjobb, oftast män, gynnades på bekostnad av deltidsarbetande, pen- sionärer, arbetslösa och sjuka.
Även regeringen, i en bilaga till Vårbudgeten 2010, erkänner att skattepolitiken under senare år varit den viktigaste orsaken till de växande inkomstklyftorna. Men regeringen påstår att ”snart ska alla få det bättre”. Hört det förut?
I vilket fall, hushåll med låga inkomster har bara fått en tiondel av vad regeringen gett till höginkomsttagarna.

”En kommunalarfamilj får bara en femtedel så mycket att köpa för som en höginkomsttagarfamilj, med regeringens politik”, enligt Kommunalarbetaren den 13 juli i år.
Resultatet har blivit att allt fler tvingas försöka leva på låga inkomster – det vill säga en disponibel inkomst som ligger under 60 procent av medianinkomsten.
Nästan var femte sjuk, arbetslös eller pensionerad lever i ett hushåll med låg inkomst, enligt en färsk LO-rapport: Inkomster och inkomstfördelning 2008.

Den sämre och dyrare a-kassan jämte försämringarna i sjukförsäkringen är en orsak till att antalet socialbidragstagare ökar.
Nästan hälften av alla arbetslösa – 46 procent – stod utan ersättning från arbetslöshetsförsäkringen 2009.
Fyra av fem unga utan jobb saknar a-kassa, vilket resulterat i att 40 procent av alla socialbidragstagare är mellan 18 och 29 år. Förra året betaldes det ut 20 procent mer i socialbidrag än året innan.

Högerpolitikens facit, i socialdemokratisk såväl som i traditionell borgerlig tappning, kan sammanfattas i att sedan 1991 har ”den välbärgade singeln fått 60 000 kronor  mer i månaden att köpa för än den ensamstående barnskötaren” (Kommunal- arbetaren den 13 juli).
Oavsett vilken av de båda allianser som vinner valet väntar en fortsatt omvänd Robin Hood-politik och nya nedskärningar.
För att vända utvecklingen krävs organiserade gräsrotskampanjer och kamp som syftar till att verkligen uppnå förbättringar. Framför allt måste fackföreningarna ställa sig i spetsen för en verklig motståndsrörelse mot alla former av högerpolitik och börja ta initiativ i riktning mot ett nytt arbetarparti.
Per Olsson

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!