Stockholm Pride slog i år alla rekord. 50 000 personer deltog i paraden, som var den tionde i ordningen, och uppemot en halv miljon tittade på.Stämningen var hög med mycket musik och en blandning av allt från uppklädda dragqueens till vanligt folk i alla åldrar. Flest applåder från publiken fick gaypoliserna och avdelningen för stolta föräldrar till homosexuella barn, grupper där många annars förväntar sig mycket homofobi. Det märks att hbt-rörelsen (homo- och bisexuella och transpersoner) är på uppgång i Sverige. Samtidigt påminde oss gruppen ”For those who can’t march” om att så inte är fallet i alla länder. Denna sektion fick utmärkelsen ”Bäst i parad” för sitt uppmärksammande av de delar av världen där Prideparader inte tillåts. Toppolitiker från alla riksdagspartier utom kristdemokraterna deltog i paraden, däribland åtta ministrar. Då Priderörelsen nu har fått ett tydligt uppsving är det inte konstigt att dessa vill sola sig i glansen av den. Frågan är bara hur äkta deras engagemang är, med tanke på att moderaterna 1992 röstade nej till partnerskapslagen och att Fredrik Reinfeldt mer nyligen röstat nej i riksdagen till både inseminering för lesbiska och till att inkludera sexuell läggning i flyktingbegreppet.
Kritik mot asylpolitiken
Sveriges flyktingpolitik kritiserades även under invigningen av Pridefestivalen, då Migrationsdomstolen tilldelades ”Rosa Tisteln” för att inte ha beviljat en enda hbt-person asyl i Sverige trots att en särskild lag om att sexuell läggning ska gälla som asylskäl klubbades för över ett år sedan. Kritiken framfördes humoristiskt med en sketch där man påpekade att ”man kan vara transperson riskfritt under burkan”. Bakom denna ironi döljer sig den nattsvarta verklighet hbt-personer möter i länder som tex Iran, där de fängslas, torteras eller avrättas om de lever öppet med sin läggning. Trycket från Pride på politikerna måste användas mer medvetet för att kräva rätt till asyl.Temat för Pride var idrott. På Pride House diskuterades hur man bekämpar homofobin inom idrotten, och invigningstalare var fotbollsveteranen Glenn Hysén och idrottsminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m).
– Vi tycker att tonen i omklädningsrummet är hjärtlig och rå även när den bara är rå, påpekade Hysén.
–Ibland fostrar idrotten oss till bra lagspelare. Men ibland fostrar idrotten oss till ängsliga flockdjur med bögfobi, snabba att hacka på allt som avviker.
Hycklande talare?
En del hade ifrågasatt varför just Hysén valts till talare, då han en gång slagit till en homosexuell man, något han förklarade i talet med att han blivit rädd när mannen tagit honom i skrevet inne på en toalett.Mindre känt är däremot att Lena Adelsohn-Liljeroth var ordförande för Fryshuset under det misslyckade ”skinnskalleprojektet” på 1990-talet. Miljontals skattekronor pumpades in i verksamhet där nazistledare fick en lokal och kunde värva nya medlemmar, samtidigt som ungdomsgårdar stängdes ner över hela Stockholm. Adelsohn-Liljeroth skrev också en intervjubok med flera av nazisterna. Att hatbrotten mot hbt-personer idag ökar kraftigt, och att nazister står för en stor del av detta nämnde hon dock inte i sitt tal.
Kampen för hbt-personers rättigheter måste börja föras på en bredare front. Framgången för Pride visar på möjligheterna. Invandrare, arbetare och hbt-personer har allt att vinna på att gå samman för att kämpa mot nazism och diskriminering på jobbet och för rätten till asyl. Genom att förlägga kampen till skolorna, arbetsplatserna och hemmen kan vi på riktigt utrota homofobin i alla delar av samhället.
AnnaMaria Berggren Ericsson
