Trots fortsatta miljardvinster och enorma utdelningar till aktieägarna fortsätter svenska storföretag som Electrolux, Scania och Ericsson att lägga ned och säga upp anställda.Den 24 april beslutade Electrolux att fortsätta sin stora utflyttningsplan till östeuropas låglöneländer genom att lägga ner tillverkningen i Torsvik.
– Ett piss i Mississippi, säger IF Metalls klubbordförande Bo Rothzén om att företaget inte är berett att ge arbetarna mer än man betalat in till den så kallade omställningsförsäkringen, runt 100 000 kronor.
Skymf mot arbetarna
Det är en skymf mot Electrolux svenska arbetare, som vet att deras tyska kollegor i Nürnberg efter sju veckors strejk tvingade företaget att betala ut 1,8 månadslöner per anställningsår, maximalt 1,9 miljoner kronor – i snitt 550 000 kronor. Under ett års tid ska också ett specialbildat företag hjälpa de anställda att hitta nya jobb. Men det var efter en tuff strejk, där utgångskravet gällde nej till nedläggningen.Från Scaniafabriken i Falun som trots god lönsamhet ska läggas ned 2008 rapporterar Offensiv denna vecka om ett jäsande missnöje. Efter fem veckors jobb enligt regelboken i Falun släpar nu hela Scaniakoncernen med 800 lastbilar.
”För djävligt”
– Det är för djävligt! Det är kapitalisterna i Scanias ledning som skjuter fabriken i sank. Jag har jobbat här i 21 år, men det skiter de fullständigt i, säger en upprörd arbetare till Offensiv.Och samtidigt som Scania värvat arbetsvilliga till ett nattskift börjar arbetarnas tysta vägran att ”ge 120 procent” att bita. Men nu stiger också ropen på att svensk fackföreningsrörelse någon gång ska säga ifrån.
