Åtta månader innan valet är avståndet mellan de två blocken större än någonsin. I en sammanställning av samtliga väljarundersökningar – Svensk väljaropinion – som Novus gör på uppdrag av radions Ekot skiljer det nu fjorton procentenheter mellan de ”rödgröna” och Alliansen.
De så kallade rödgröna partiernas övertag har inte varit så stort sedan sammnställningen startades 2008. Det är ett dubbelt så stort övertag jämfört med motsvarande tid inför valet 2010.
I valet 2010 var det de rödgrönas icke-opposition tillsammans med regeringens röstfiske i form av nya skattesänkningar jämte den ekonomiska återhämtningen som räddade Alliansen kvar vid makten. Men denna gångs tycks ingenting kunna rädda Alliansen. Tiden har runnit ut för högerregeringen.
– Nu går det definitivt åt fel håll för alliansen. Man brukar säga att det kostar på att regera men att det ska jämna ut sig när vi börjar närma oss val, nu går det tvärt om, säger Mikael Gilljam, som är professor i statsvetenskap, till Ekot i en kommentar till den sammanställningen av väljarundersökningarna som Novus har gjort.
Mycket tyder på att han har rätt. Missnöjet med Alliansen och högerpolitiken är mer uttalat och utbrett idag. Inte ens de traditionella högerväljarna vill ha mer av skattesänkningar, utan vill se verkliga satsningar på skola, vård och omsorg.
Två Allianspartier – Kristdemokraterna och Centern – ligger under 4 procent-spärren och Moderaterna är nere på sin lägs-ta nivå sedan 2008. Varken ett försök att göra 2010 i repris eller borgerliga stödröster kan rädda Alliansen denna gång.
Oddsen för att Kristdemokraterna åker ur riksdagen är rekordlåga och Centern kan gå samma väg. Centern förlorade var tionde medlem, nästan 4 000, i fjol, vilket är mer än vad något annat parti. I början av 1970-talet hade Centern stöd av en fjärdedel av väljarna, nu har partiet rasat ned till 3,6 procent i Novus sammanställning.
Efter snart 30 år av borgerligt systemskifte och åtta år med Alliansen är det rekordmånga som anser att samhällsutvecklingen går åt fel håll.
Det är den markanta vändningen i opinionen – mot högerpolitiken och nyliberala plundringståg – som krattar manegen för ett regeringsskifte, trots att Socialdemokraterna gör sitt bästa för att tona ned förväntningarna på vad en ny regering innebär.
Det senaste exemplet är att S nu inte är beredda att infria löftet om sänkt skatt för pensionärerna.
Under Stefan Löfven har Socialdemokraterna tagit ännu ett steg till höger och LO:s ledning har följt efter. Det i sin tur riskerar att gynna det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna.
Sannolikheten för ett regeringsskifte efter valet växer, men vem och vilka som bildar ny regering är en öppen fråga. I vilket fall kommer valresultatet i höst att rita om det politiska landskapet som ytterligare påvisar behovet av ett nytt kämpande socialistiskt arbetarparti. ■
