foto: Ada Salomon
Romerna vill bara ha ett drägligt liv, men får istället utstå ett samhälle som vänder dem ryggen samt nästintill oavbruten rasism och misstro.
De romska tiggare och EU-migranter från staden Roman i Rumänien och som Rättvisepartiet Socialisterna träffar i Kista innan, under och efter vår lördagsmanifestation för nej till våld mot tiggare och immigranter har lågt ställda önskemål.
– Det viktigaste är sovplatser så att i alla fall de äldre kan få sova inomhus och någonstans där vi kan tvätta oss, säger de.
De berättar om en väldigt svår situation och om en stor hotbild, där två stycken alltid måste hålla vakt medan de andra sover.
Efter den grova attacken i Kista häromveckan, där 60-åriga Ileana Stanescu blev slagen med sin egen käpp och fick flaskor och stenar kastade mot sig av ett gäng unga tonåringar från området stannade visserligen polisen kvar hos romerna fram till klockan fyra på morgonen.
Men trakasserierna har inte upphört och efter lördagens manifestation berättades det om att Ileana hade attackerats på nytt så sent som kvällen innan, denna gång av en man som slagit henne i ansiktet.
Det finns också uppgifter om att ett par av väktarna uppträtt illa, även om de flesta uppträtt schysst och även hjälpte tiggarna att ta skydd inne i gallerian efter den värsta attacken.
Till protestmötet slöt också en grupp kvinnor i gula jackor från Kista upp som deltagit i nattvandringar till romernas skydd. En och annan privatperson har också hjälpt romerna med dusch och klädtvätt. Inom den närbelägna kyrkan förs också en diskussion om möjligheten att erbjuda soppkök och en viss dagverksamhet. Men det är en mycket begränsad hjälp.
Närpolischefen Jörgen Karlsson uppger att polisen även har frågat romer om de velat ha sovplats på härbärgen, något som romerna själva skakar på huvudet åt. Det är något som de antingen inte har uppfattat på grund av språkförbistring och hur som helst anser att det handlar om för få platser. För att slippa sova under gångbroarna har några av dem sovit på Kistas P-platser i inköpta skrotbilar, bara för att gång på gång bli lappade med parkeringsböter de inte kan betala.
Självklart vill de rumänska romerna ha riktiga jobb och göra något helt annat än att tigga eller i bästa fall panta burkar. De drömmer om en annan framtid för sina barn. Flertalet av Europas romer lever i östra Europa under eländiga levnadsvillkor. 80 procent av Rumäniens och Bulgariens romer uppges ha en inkomst på under 25 kronor om dagen.
Innan den kapitalistiska finanskrisen skapade en massarbetslöshet i Sydeuropa kunde många av romerna få lågavlönade säsongsjobb som byggnadsarbetare, trädgårdsarbetare eller lantarbetare i till exempel Italien och Spanien.
Samma kapitalistiska kris slog också stenhårt mot Rumänien och andra länder i regionen.
Birgitta Ohlsson och den svenska regeringen rasar mot Rumäniens ovilja att ta sitt ansvar för romerna. Men då är det bra att veta att den svenska regeringen aldrig haft några invändningar mot det stålbad för Rumäniens sociala trygghetssystem som EU, IMF och Världsbanken har tvingat igenom som villkor för ett nödlån på 20 miljarder euro. Något som framför allt syftat till att rädda Rumäniens utlandsägda banker – och som de senaste åren har fått Rumänien att koka av sociala protester.
Det ökade antalet romska tiggare, som nu bara i Stockholm uppskattas vara 1 000, är en direkt följd av den ökade fattigdom, repression och rasistiska förföljelse som drabbar romerna i östra och södra Europa som en direkt och indirekt följd av den kapitaliska krisens svångremspolitik.
Även i västeuropeiska länder som Italien och Frankrike har detta lett till pogromer och massutvisningar. Romerna är idag i akut behov av solidariskt stöd och vi har skäl att tacka tiggarna för att de har satt fokus på detta problem.
Det krävs idag nya politiska initiativ som reagerar mot alla tendenser till att sparka nedåt och som förmår att korsbefrukta den uppåtstigande antirasistiska rörelsen i landet med en förståelse om att denna måste utmynna i en gemensam front och gemensam kamp för en gemensam välfärd utan vinstintressen och rasistisk splittring.
I denna måste även solidariteten med de allra mest förföljda romerna ha en viktig plats. ■
