För Magid Manzouri har resan mot ovisshet varit lång. Tillsammans med sin fru Mashid Houshmast deltog han i protesterna mot regimen i Iran 2009.Tillsammans med hundratusentals demonstranter var de en del av den största protestvågen sedan 1979 med flera gripanden och dödsfall som följd.
För dem handlade protesterna om kvinnors och arbetares rättigheter och demokrati. Det pågick en häxjakt för att gripa demonstranter som deltog på oppositionens sida och Mashid flydde till Sverige med deras barn. Snart dömdes Magid till tre års fängelse i sin frånvaro och efter sex månader på flykt kom han till Sverige och sökte asyl här tillsammans med sin familj.
Idag har barnen hunnit bli fyra och elva år gamla. Deras liv är här och för Magid är det viktigt att dottern får gå i skolan, men i november fick de avslag i sista instansen.
Migrationsverket tror inte på deras historia och menar att barnen inte har anpassat sig till svenska förhållanden i sådan utsträckning att det skulle föreligga grund för uppehållstillstånd.
– Hur kan Migrationsverket splittra familjer på det sättet? De tänker inte alls på barnens bästa, säger Magid och berättar att dottern är orolig, även om hon inte riktigt förstår.
Ärendet har lämnats över från Migrationsverket till polisen för utvisning och nu kan de bara hoppas att det nästa gång det knackar på dörren inte är de som står där och ber dem packa väskorna.
– Men det här är rena paradiset jämfört med att vara på flykt i Iran, säger han och skrattar.
Han menar att han måste skratta åt det, för sin familjs bästa. Han vill inte belasta dem med den ilska och oro som han bär på om vad som kan hända om de utvisas till Iran.
För två månader sedan drogs även dagpenningen in för dem.
Magid kämpar med jobb för att kunna försörja sin familj, men säger själv att han behöver mer tid för att kunna samla bevis från Iran för att övertyga Migrationsverket om att få stanna.
Magid och Mashids fall är bara ett av många, där politiska flyktingar får avslag efter avslag på sina asylansökningar och tvingas leva i en ständig oro över vad som ska hända dem och deras familjer om de utvisas till de länder de en gång flydde från.
Den svenska regeringen blundar för anledningen till varför människor flyr. Det är inte för att få ta del av det grönare gräset och Sveriges vackra välfärdssamhälle; det samhället är sedan länge utraderat och ersatt av ett blått mörker. De flyr för att de måste, för att det inte längre finns någon väg ut.
Magid berättar att om han kunde, skulle han åka tillbaka till Iran och där, ute på gatorna eller inifrån fängelset, kämpa för demokratin i landet.
– Men jag måste tänka på min familj och vad som är bäst för dem, därför tänker vi stanna.
För Rättvisepartiet Socialisterna/ Offensiv är det en självklarhet att ta kampen för rätten till asyl, för alla asylsökande och ge stöd i kampen för våra medlemmars rätt att stanna i Sverige.
Caroline Holmgren
