Från partiledare till riskkapitalist. Göran Persson symboliserar mer än någon annan Socialdemokraternas marsch in i högerpolitiken.”Att Göran Persson idag ser sig som en del av näringslivet är tydligt. Han raljerar över politikernas stegrande ’regelnoja’ och slänger sig med engelska affärstermer”, skrev Svenska Dagbladet Näringsliv i samband med en intervju i december.
Perssons eget aktiebolag Baven gjorde 18 miljoner kronor i vinst de tre första åren, 2009-11, rapporterade media i somras. Hans arvode på minst 100 000 kronor för 45 minuters föreläsning ingår i detta, liksom uppdragen för konsultfirman JKL och de 400 000 kronor per år han har som ordförande för Sveaskog.
I höstas blev Persson också riskkapitalist. Han är ordförande och delägare i Cambio Healthcare Systems som säljer datasystem inom vården och vars huvudägare är riskkapitalbolaget Valedo. Persson är också ordförande för tre andra bolag, bland annat inom biogas och ambulansflyg.
Till SvD säger Persson nu att han ”tycker att riskkapitalbolagen är lite orättvist behandlade”. Han försvarar så klart privatiseringarna och de privata vårdbolagens vinster.
Göran Persson är inte ensam om att bli direktör eller kapitalist bland de socialdemokratiska topparna. Han förklarar själv:
”Det är en ny värld. Det hade säkert inte varit möjligt för 20-30 år sedan. Men arbetsmarknaden ser inte likadan ut, inte klassamhället heller … Det är en ny tid som är rik på möjligheter för den som vill ta dem.”
De ministrar som stått Persson närmast har klättrat högst:
3 Pär Nuder, finansminister och Perssons högra hand, är rådgivare i Wallenbergs riskkapitalbolag EQT. Nuder tjänade 12,6 miljoner kronor enbart på att vara rådgivare när förre S-riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson sålde sina ökända vårdhem. Jan Emanuel själv tjänade en kvarts miljard, 250 miljoner kronor.
3 Thomas Östros, f d näringsminister, är vd för Bankföreningen, d v s talesman för storbankerna.
3 Pionjärer var Jan Nygren, från S-minister till Saab, Björn Rosen-gren, som gick till Tele2 och Anders Sundström som varit både bank- och Folksamdirektör.
I första ledet för att slåss för riskkapitalet inom välfärden står Stefan Stern, som var Mona Sahlins ”stabschef” och har en liknande uppgift för moderaten Peje Emilssons olika bolag, och Widar Andersson, S-chefredaktör och ordförande i AcadeMedias ”advisory board”, d v s det största privata skolbolaget.
Andra S-politiker, t ex Niklas Nordström, har avlönats för att driva Svenskt Näringslivs linje inom S, vilket uppmärksammats av bland andra Felix Antman Debels och Daniel Suhonen i en artikel i Tiden i fjol.
Att socialdemokratiska politiker lika lätt som kongressledamöter och ministrar i USA kan hoppa över till ”näringslivet” är en stor framgång för högern. När nyliberalerna och arbetsgivarföreningen SAF (idag Svenskt Näringsliv) inledde sin propaganda mot fackföreningar och offentlig sektor i slutet av 1970-talet ville de även drastiskt höja löner och privilegier för politikerna.
De kan vara fortsatt nöjda med Stefan Löfvens ständiga hänvisningar till hans ”tid i näringslivet” och att Socialdemokraterna kallar sitt senaste programförslag för ”affärsplan”.
Per-Åke Westerlund
