Finns det något liv alls i det socialdemokratiska partiet? Finns det några fler traditionella socialdemokrater kvar i S än Daniel Suhonen, chefen på 6F-fackens nya tankesmedja Katalys, som väldigt ensam vågat fortsätta en offentlig S-debatt mot Stefan Löfvens och partiledningens ”det låter sig inte göras”-politik och mana till kamp mot slakten av det som en gång var socialdemokratins välfärdsreformer?Det lär snart visa sig på den S-kongress i Göteborg den 3-7 april som ska ta ställning till den ”affärsplan” för det nya så kallade Framtidspartiet som Löfven vill vinna valet med och som en gång för alla vill göra upp med den borgerliga bilden av S som ett bidrags- och skattehöjarparti.
Förrförra årets Caremaskandal kunde inte undgå att väcka uppståndelse även i de trögaste församlingar. Inte ens Moderaterna vågar längre förespråka att Lagen om valfrihet ska göras obligatorisk för alla Sveriges kommuner.
S-kongressens viktigaste framtidsdebatt väntas bli om de 175 motioner som vill stoppa eller kraftigt begränsa vinsterna i välfärden i spåren på de miserabla resultaten och klassklyftorna i den privatiserade välfärden och den överväldigande segern för en non profit-linje på LO-kongressen. Dessvärre har den S-debatten i hög grad tystnat sedan partistyrelsen antagit de kompromisser som föreslagits av riskkapitalbolagens bransch- och lobbyorganisationer om kvalitetskrav och kontroller och LO-styrelsens hutlösa prutning av LO-kongressens krav till en lokal frivilliglinje om välfärdsföretag med särskild vinstbegränsning.
– Vi har 300 000 barn som går i något annat än en offentligt driven skola och det är ett faktum vi måste ta hänsyn till, säger Löfven som ett eko av de hotfulla varningarna om ett “kosackval” (i stil med valet 1928 då högern använde kommunismens spöke) från uppköpta f d S-politiker och topptjänstemän som Stefan Stern på Peje Emilssons Magnora-koncern.
Som inte minst Suhonen påpekar är det ingen normal debatt som pågår, utan en strid där hela det nya välfärdsindustriella komplexet av storföretag, branschorganisationer och PR-firmor slåss med näbbar och klor för att försvara sin nya marknad av skattefinansierad vård, skola och omsorg mot intressena hos de 90 procent som ogillar deras vinster. Det är en strid om enorma ekonomiska intressen inom den parasitära kapitalismens enda jungfruliga marknad.
En av de köpta socialdemokrater som gett uttryck för det raseri mot Suhonen som gror i maktens korridorer är den f d samordningsministern Jan Ny-gren, som efter sin tid som ansvarig minister för vapenexporten anställdes av Saab som senior advisor och vice VD i rollen som landets ledande vapenlobbyist för Jas-planet.
“Vart vill du komma? Vad är det du egentligen påstår? Att Stefan Löfven är svag i köttet? Att det är pengar och beröm från dessa ’lobbyister’ som driver honom? Att han är dum i huvudet och inte begriper bättre”, rasar Nygren i en replik i AB under rubriken ”Suhonen, du borde skämmas!” Även Timbros Karin Svanborg-Sjövall ryar om att Suhonen ”kulakstämplar” och demoniserar personer ”som gått från politik till näringsliv”.
Det är verkligen inte den obefintliga risken för att 300 000 barn skulle ställas utan sina skolor, som redan finansieras av skattepengar och drivs av lärare som kan vänta högre lön i de kommunala skolorna, som Löfven & Co är rädda för. Inte heller är det den vinstkritiska majoritet, som är nästan lika stark bland storstädernas tjänstemän som bland traditionella S-väljare.
Nej, det Löfven & Co för allt i världen vill undvika är en skarp konflikt med hela det kapitalistiska ”näringsliv” som de i stället vill erövra statusen som “bäste vän” hos. Att dessa affärsintressen inom den nya välfärdsmarknaden också kan erbjuda en svällande och extremt lönsam arbetsmarknad för avdankade S-politiker på alla nivåer spelar så klart in, då intresset som bekant inte ljuger.
Frågan är var Suhonen och hans vinstkritiska S-vänner tar vägen efter en kongress de lär förlora?
