Med personal, anhöriga och oppositionen emot sig vill högermajoriteten i Farsta stadsdelsförvaltning privatisera Farsta Sjukhem. På nämndemötet 19 april beslutades om upphandling av köket på Farsta Sjukhem, samt att hos Micasas Fastigheter i Stockholm AB beställa ny förprojektering och projektering gällande ombyggnad av en huskropp. Avsikten med ombyggnaden av hus B är att den sedan ska lämnas tillbaka till det kommunala fastighetsbolaget för utförsäljning.
”Jag har inga garantier…”
– När personalen på Farsta Sjukhem fick veta att avdelning 3, 4 och 5 skulle privatiseras, utbröt genast protester och namnlistor gick runt på alla avdelningar. På anhörigmötet uppstod närmast ramaskri. Snart tystades vi med att ingenting var bestämt. Så hur blir det nu? frågade undertecknad på frågestunden innan nämndemötet. Kan du garantera personalen på Farsta Sjukhem att ingen kommer att sparkas och att ingen kommer att behöva jobba under privat ägare igen om inte önskan kommer från personalen själv?– Nej, det är väl klart att vi inte kan lämna några sådana garantier, tvingades mötets och nämndens ordförande Birgitta Holm svara efter undfallande babbel som ”jag har ingen spåkula jag kan sia framtiden i…”
Gunnar Sandell (s), vice ordförande i Farsta stadsdelsnämnd, är mycket negativ till den här förändringen och till att förvaltningen ännu inte har åtgärdat alla dubbelrummen som skulle vara borta till årsskiftet 2006/2007.
– Det är helt fel. Farsta Sjukhem fungerar väl som en helhet. Det som behövs är att få bort dubbelrummen, men de är bara tio stycken och borde vara lätta att åtgärda, vilket gör mig förbannad över att det ännu inte är fixat.
– Vi har dåliga erfarenheter från när Farsta Sjukhem var privat. Vi fick investera rätt mycket pengar för att schemana var kaos och porslinet sönderslaget.
Röster från avdelning 5 på Farsta Sjukhem
Juan Tarrason är sjukvårdsbiträde på avdelning 5 B. Hon har arbetat åtta år, på Farsta Sjukhem sedan 2006 och trivs mycket bra som timanställd.
– Det är trevliga människor, men det fattas folk ofta. Vad som behövs är mer personal för mer tid till de boende, speciellt på helgerna.
– Det enda som oroar mig med en privatisering är för de boendes skull, alla kommer inte att ha råd. De kommer att bli tvingade att betala mer för medicin med mera. Vissa kommer vara tvingade att flytta. Jag hoppas att det privata kommer att ta hänsyn till de boende och visa medkänsla och empati.
– Människor är oroliga. De vet inte om de kommer att jobba kvar eller bli tvingade att söka nya jobb.
Laila Björkbacka, undersköterska, avdelning 5 B, är anställd på Farsta Sjukhem sedan januari 2007 och trivs ganska bra, tycker det är bra stämning och trevliga människor.
– Det fungerar väldigt bra med rutiner, det är bara det att det ibland fattas folk och då bli det stressigt. Bra här är att det finns tillgång till sjuksköterska hela tiden som är knuten till avdelningen och att vi har chefen nära om man undrar något eller så. En brist är dubbelrummen, det förvånade mig när jag började här. Hoppas att de avvecklas så fort som möjligt.
– Jag tycker inte principiellt att man ska privatisera äldrevården, att man ska kunna gå med vinst och så. Kommun och landsting borde sköta det.
Ann-Katrin Ternestål, undersköterska avdelning 5 A, är anställd på Farsta Sjukhem sedan 2001 och tycker att det är bra arbetsteam nu, till skillnad från när det var privat.
– Nu fungerar det bättre än tidigare, när vi var under Svensk Älderomsorg så var det under all kritik. Då fanns ingen personal, så jag är inte positiv till att det ska privatiseras.
– Det är oroligt eftersom jag inte har en heltidstjänst. Jag ville vara hemma med Kevin (sonen som då var 1 år och 8 mån) och gjorde missen att inte söka tjänstledigt utan att få en deltidstjänst. Nu finns inga heltidstjänster.
– Man oroar sig, men vi jobbar på. Man kan inte gå och gräva ner sig, vi har ett serviceyrke.
Elvira Fransson, vårdbiträde avdelning 5 A, började som timanställd 2002 och blev fast 2003.
– Det fungerar bra på golvet, som Anki sa, bättre nu än när jag kom in som timmis.
– Just nu är det rätt bra med personal, men blir det privat kommer det att skäras ordentligt. Det är det att man inte vet vem som ska ta över som är svårt. Man vet inte om man får vara kvar. De som kom sist är de som får gå först.
Lina Westerlund,
vårdbiträde avdelning 5, Farsta Sjukhem
