Fackliga organisationer godkänner den finska regeringens attacker, men som tur är finns det ett motstånd inom en rad fackförbund.
Efter nya förhandlingar mellan fack och arbetsgivare har finska högerregeringen med stor entusiasm godkänt ett nytt förslag till samhällsfördrag som sänker löntagarnas inkomster dramatiskt. Skandalöst nog godkänns fördraget av fackliga organisationer som representerar cirka 80 procent av löntagarna. Än finns dock motstånd inom en rad SAK/FFC-förbund (finska LO).
Samhällsfördraget har förhandlats fram under hot från regeringen om tvångslagar som skulle innebära bland annat kapad semesterlön med 30 procent, begränsning i antalet semesterveckor och ökad årsarbetstid.
Ironiskt nog innehåller det ”frivilliga” samhällsfördraget många av dessa förslag. Årsarbetstiden ska öka med tre dagars obetalt arbete och semesterersättningen skärs ned med 30 procent för offentligt anställda. Dessutom ska lönerna sänkas genom att en del av arbetslöshetsförsäkringsavgiften och pensionsavgiften betalas av arbetarna istället för av företagen.
Enligt Yles (Finlands public servicebolag) beräkningar förlorar en offentligt anställd med en lön på
2 500 euro i månaden 1 416 euro (13 200 kronor) per år på samhällsfördraget. Som ”kompensation” tar regeringen tillbaka vissa planerade nedskärningar och säger att detta ”ger utrymme” för skattesänkningar.
Vidare innebär samhällsfördraget att industriavtalen ska fungera som en tvångströja för alla andra vad gäller lönenivåer, precis som det har varit i Sverige under lång tid (men som nu håller på att brytas upp).
Samhällsfördraget, som ska förhandlas vidare på förbundsnivå, har godkänts av alla tre fackfederationer, men med en betydande opposition inom SAK/FFC (finska LO).
Fem SAK-förbund representerande 40 procent av medlemmarna har sagt att de inte kommer att delta i fortsatta förhandlingar. Det är transportfacket AKT, Byggnads, servicefacket PAM, kabinfacket (flygvärdinnor/stewards) samt livsmedelsarbetarförbundet SEL.
– Vi sade nej eftersom vi inte har något förtroende för regeringen. De kommer på ett eller annat sätt att fortsätta försämra arbetstagarnas villkor, sade Ann Selin, ordförande för PAM till Yle, i en helt riktig analys.
Samtidigt har PAM lämnat motstridiga besked om att de kan tänka sig att fortsätta förhandla om regeringen förbinder sig till skattesänkningar, vilket regeringen har vägrat.
De fem förbunden som har sagt nej kommer nu att sättas under enorm press. EK (motsvarande Svenskt Näringsliv) har redan sagt att de inte kan gå vidare om inte fler förbund ställer upp. Regeringen backar upp med att grundlöst påstå att samhällsfördraget kommer att skapa mellan 35 000 och 45 000 jobb. I verkligheten hotar samhällsfördraget sysselsättningen genom att efterfrågan i ekonomin sänks ytterligare.
Med starka fackförbund som AKT och PAM i spetsen skulle ett principiellt motstånd av de fem förbunden, uppbackat med en beredskap att även ta strid med strejker, innebära en vändpunkt i kampen mot regeringens brutala högerpolitik.
Ilskan är redan massiv och regeringen är svag med ett rekordlågt stöd. Tillsammans med andra protester, som den planerade stora demonstrationen i Helsingfors den 12 mars mot regeringens nedskärningar, kan en kraftfull rörelse växa fram som kan fälla regeringen.
Det senaste förslaget från utbildningsdepartmentet har lagt mer bränsle på brasan. De vill skära ned studiestödet med 150 miljarder kronor per år. Det innebär bara som en början sänkning av bidragsdelen med en fjärdedel. Dessutom ska bidraget ges färre terminer och med högre krav på att ta studiepoäng.
Striden om samhällsfördraget kan vara den fråga som får protesterna att verkligen blomma ut. Ett nytt svek där inget fack förmår ta strid skulle riskera att skjuta upp möjligheterna till gemensamt motstånd mot högerns klasskrig ytterligare en tid.
