Sanders knappar in på Clinton.
Bernie Sanders svepande primärvalsegrar i tre Stilla havsstater över Hillary Clinton lördagen före påsk ger nytt momentum och hundratusentals nya bidragsgivare.
Att han skulle kunna vinna i västra USA efter de två senaste segrarna i Idaho och Utah var inte oväntat. Men de breda marginalerna till Hillary Clinton på över 40 procentenheter i alla tre delstater måste ha chockat det Demokratiska partiets etablissemang, då Sanders vann med 70 procent av rösterna i Hawaii, med 82 procent i Alaska och med 73 procent i den folkrikaste av dem, Washington State.
Därmed har Clintons ledning krympt med 35 direktvalda delegater till 268. Efter halva loppet är ställningen 1 243-975. Det betyder att Sanders skulle behöva vinna med i snitt 58 procent i de delstater som återstår för att vinna majoriteten av de direktvalda delegaterna. Det blir oerhört tufft och tycks osannolikt, om än inte helt otänkbart.
”Det här är vad momentum betyder. Låt ingen påstå att vi inte kan vinna nomineringen eller det allmänna valet”, utropade Sanders när Washingtons resultat stod klart.
Klart är att Sanders nu har råd att ta striden hela vägen till sommarens partikonvent. Det betyder närmast strid på kniven med stärkt kassa och moral för Sanders inför primärvalcirkusens fortsättning i Wisconsin den 5 april och Wyoming den 9 april.
Skulle Sanders vinna även där kan detta bli en katapult för fortsatt momentum inför nästa och kanske avgörande supervaltisdag den 19 april då både den näst största delstaten New York, där Clintons valhögkvarter är beläget, och stora Pennsylvania röstar, liksom de mindre staterna Maryland, Connecticut, Rhode Island och Delaware. Det kan i så fall bli mycket laddade val. Så mycket att Clinton nekar Sanders en debatt i New York och partietablissemanget redan nu varnar honom för att splittra Demokraterna genom att alltför hårt angripa Hillary Clinton för till exempel hennes stöd till kriget i Irak, ovilja att ta avstånd från fracking och nära band till Wall Street.
Än så länge har Clinton ett klart övertag i New York, men om nya segrar för Sanders i Wisconsin och Wyoming läggs till de tre senaste kan en Michiganliknande upphämtning inte helt uteslutas, varefter i så fall Kalifornien kan bli avgörande för vem som vinner flest röster i primärvalet.
Men det räcker inte. Allra mest polariserande med betydelse för USA:s framtida politiska karta skulle situationen kunna bli om Sanders mot alla odds skulle stå med flest direktvalda delegater på partikonventet, men etablissemanget ändå skulle avgöra genom att låta de 15 procenten icke valda ”superdelegaterna” som partiledare, senatorer, kongressledamöter och guvernörer avgöra. Dessa, som kan rösta hur de vill, antas i de flesta fall stödja Hillary Clinton.
”De kommer i så fall att stå inför mycket svåra beslut”, säger Sanders och pekar särskilt på de som representerar delstater där den stora majoriteten har röstat på honom själv.
Men Sanders står själv inför ett svårt val: Att punktera en stor del av den entusiasm som hans egen kampanj har byggt upp bland unga, fattiga och arbetande genom att som han tidigare sagt stödja Clinton om hon vinner på partikonventet – eller att bryta upp från etablissemangets tvåpartistystem och följa Kshama Sawants och Socialist Alternatives uppmaning att ta striden som oberoende ända till november. ■
