São Paulo – ”som i Bagdad”

2006-07-28 13:48:51




”Det här är dagen då världen stannade”, sa en student till mig på telefon från sitt universitet, måndagen den 15 maj. Klockan var tre på eftermiddagen och universitetet höll på att tömmas, många var rädda och nervösa. Strax innan hade hon blivit uppringd av sin far, som hört att man skjutit med kulspruta mot universitetet – ett falskt rykte.

Sådan var situationen över hela São Paulo i förra veckan, då en rad attacker från gangstergänget PCC (Huvudstatens första kommando) resulterade i att stora delar av staden stängdes. Attackerna började på fredagen (12 maj), efter en stor omflyttning av fångar. Omflyttningen syftade till att isolera PCC-ledarna, som via mobiltelefoner styr verksamheten från fängelserna.
Den första vågen av attacker riktade sig mot polisstationer och dödade tiotals poliser. Sedan attackerades också banker, en tunnelbanestation och en mängd bussar. Samtididgt inleddes en rad fängelseuppror, där fångarna höll gisslan. Redan under helgen förorsakade de många polisavspärrningarna trafikstockningar.

Kollektivtrafiken lamslogs

På måndagen hade ett 60-tal bussar stuckits i brand, efter att ha stoppats och passagerarna uppmanats att stiga av. Det fick många av bussbolagen att dra in trafiken och många bussterminaler att stänga. Till slut stod hälften av busstrafiken och över 5 miljoner var utan buss. Samtidigt cirkulerade en mängd rykten: att en tunnelbanestation sprängts, att universitet beskjutits, att tunnelbanesystemet skulle stängas av på eftermiddagen, att det skulle råda utegångsförbud på kvällen…
Problemen med kollektivtrafiken och den spända situationen fick många verksamheter att stänga – skolor, universitet, köpcenter, offentliga myndigheter skickade hem personal, kunder och elever. Många fick vänta i timmar innan de lyckades ta sig hem på en överfylld buss, med folk hängandes på utsidan.
Även på en rad andra orter i delstaten stängdes köpcentrum. På tv kunde man på måndagkvällen se att centrala São Paulo var alldeles öde, en helt unik syn.
På fyra dagar hade, enligt polisens statistik, 251 attacker genomförts. 80 bussar hade bränts. 15 banker, ett bussgarage och en tunnelbanestation hade attackerats med skott, granat eller sten. 40 poliser och fängelsevakter hade dödats, fyra civila och 71 misstänkta kriminella. Inklusive de 17 som dog under fängelseupploppen dödades 132 människor på fyra dagar. Militärpolisen utropade att de var i ”krig” – flera journalister sade att det var ”som en dag i Bagdad”.

”Som i Bagdad”

På tisdagen hade situationen lugnat sig något och verksamheten kommit igång igen. Att attackerna och fängelseupploppen avstannade nästan samtidigt födde misstanken om att myndigheterna gjort en uppgörelse med PCC, men det förnekades bestämt. Faktum är att det i så fall inte skulle vara första gången en sådan uppgörelse gjorts bakom kulisserna.
Det är inte otroligt att PCC själva tyckte att det räckte för denna gång, att man kommit till en punkt då fortsatt krig skulle ha en alltför negativ effekt på de vanliga ”affärerna”. Men attackerna har inte stannat av helt. Under onsdagen brändes ytterligare 10 bussar.
Den korrupta militärpolisen har dessutom blivit än mer skjutglad. Måndagen inleddes med att de skjöt ihjäl fler misstänkta än de grep! På torsdag morgon hade antalet misstänkta dödade av polisen överstigit 100.
PCC är ett av flera gangstergäng som lånat drag från gerillaorganisationer. Det är militärt organiserat med en befälsordning och även en skriven stadga. PCC sägs nu vara det starkaste gangstergänget.

Gangstergäng

I kåkstäderna söker sig en del av ungdomarna till gangstergängen på grund av misären och avsaknad av framtidsutsikter. Gängen ses till och med bland vissa grupper som ett radikalt alternativ till staten, och i sångtexter dras paralleller till Che Guevara och bin Ladin (!). De håller ”ordning” inom kåkstäderna, där får bara deras ”affärer” pågå. Även inom fängelserna, som är riktiga helveteshålor, är det många som söker gängens ”beskydd” mot våld från poliser eller andra fångar.
Den stora majoriteten inom kåkstäderna hamnar i korselden mellan en korrupt poliskår och gangstergängen.
Attackerna har fått många högerpolitiker att ropa på hårdare tag. Samtidigt är det tydligt att explosionen av antalet fångar i fängelserna inte på något sätt hjälpt.

Socialistiskt alternativ

Det är viktigt att PSOL (det nya breda socialistiska partiet som CWI i Brasilien är med och bygger) lägger fram ett socialistiskt alternativ, mot våld och polisförtryck. Gangstergängets grepp kommer inte att brytas utan genomgripande sociala reformer, med stora satsningar på bostäder, skolor, utbildning etc.
Samtidigt måste korruptionen inom polisen bekämpas. Det behövs en avmilitarisering av polisen och en demokratisk kontroll. Korruptionen, polisförtrycket, fattigdomen och den kapitalistiska utsugningen är tätt knutna till varandra.
Bara med en socialistisk samhällsomvandling kan man ta verkliga steg att lösa den samhällstragedi som Brasiliens arbetare, ungdomar och fattiga lever under.

Marcus Kollbrunner